Koftans inombordsliv

Trött

2011-10-05T17:17:00.000+02:00

Suck.
Trött på att ha varit sjuk och ligga efter med träning och få börja om och känna sig fet. Trött på allt himla klickande på jobbet, administrera administrera, alla jvla papper som skrivs ut egentligen helt i onödan. Byråkratiskit. Trött på nätverk som vägrar funka, vill slänga min HTC i väggen men den var rätt dyr och då kan det gå sönder på riktigt så jag låter bli.Trött på att laga mat. Trött på sega stora organisationer och chefer. Trött på ventilationer som ska ordnas om tvåhundra år eventuellt, som ger mig varma kinder och huvudvärk varje eftermiddag. Trött på människor som måste be om ursäkt för att de ens existerar och samtidigt berätta för varandra hur hiiiimla bra de är typ Kvinnor Kan.Trött på att vara trött måndag till fredag och bara vilja sova mest av allt i världen.
Så.

Fint i skogen

2011-10-01T16:21:00.001+02:00

Är hos far och mor i dalarna över helgen. Äta god mat, gå på marknad, läsa dn och somna i hammocken i solen på terassen. ALLA borde få en hammock. Sjukt rogivande att ligga där och gunga. För att inte tala om hur skönt det är att somna i uteluft. Inte konstigt att många barn sover bra i barnvagn.

Pannkaka

2011-09-26T18:39:00.001+02:00

Första dagen efter sjukan som jag känner mig så stark att jag orkar laga mat. Pannkakor! Utan kolhydrater! Men med grädde och fina hallon från dalarna.
(Och nej, jag går inte på nån diet jag äter alltid såhär, min mage och hjärna mår bättre utan massa kolhydrater, nej jag är inte extrem utan äter socker när jag vill som chokladtårta idag på jobbet, nej jag är inte militant och tänker inte kommentera någon annans matvanor så länge ingen anmärker på mina. Amen.)

Fever

2011-09-23T10:56:00.002+02:00

Ligger och tittar ut på solig, krispig septemberfredag. Inte bitter alls. Det är väldans vad fort det går att glömma hur det känns att vara frisk. Och vad fort man sedan tar det för givet igen.

NOG

2011-09-22T18:50:00.000+02:00

Nu har jag blockerat folk på facebook. Jag har väntat ganska länge för att ge dem en chans att ändra sitt beteende men nej. Så idag var det tjip och hej till: en person som svor och gnällde svor och gnällde och skrev statusuppdateringar som en fjortonåring. Dålig energi. En annan person hade blivit sitt barn. Ändrade sin profilbild varje dag med bilder på sitt barn, PLUS alla andra bilder på sitt barn och alla statusuppdateringar handlade om "tuffa killen" och "mammas lilla guldklimp". Man får älska sitt barn. Men. Det är inte alltid jag är intresserad av ALLT.

Planering med jobbet

2011-09-22T14:15:00.000+02:00

I ny klänning och nya skor som mycket snabbt blev älsklingsskorna. Foto på hotellet, fick passa på när det fanns fungerande spegel till hands.

Som sig bör: Klänning från H&M. Fin, skön och luftig. Finns i senapsgult, vitt och ljust rosa också tror jag. Väldigt syntetisk så lite plastig känns den, men helt okej ja.
Skor: Hush Puppes. Helt fantstiska, de första skorna jag inte fått ont någonstans av! Köpte dem och monstergick dem 10 timmar om dagen under 4 dagar i Amsterdam. Som mockasiner!

Det här med att vara sjuk..

2011-09-21T16:40:00.001+02:00

Är roligt i ungefär två sekunder när man meddelat chefen sin sjuka, och får göra det där man vill göra alla friskna mornar; gå från sängen till soffan med morgontv och slippa gå ut. Nu har jag varit hemma ett dygn, kollat facebook och läst bloggar frekvent och när ingen har uppdaterat känner man sig lite frustrerad. Och patetisk. Jag har kollat svtplay och tv4play, sovit, tittat på tv, spelat wordfeud. Ena stunden med frossa, tar tablett och i nästa stund känns det som att jag ska börja brinna. Och alles ensam. Eller, det är nog bäst för alla berörda för när jag är sjuk är jag som ett barn som gnäller och ojjar sig extra om någon är i närheten. Nu är jag tyst och lider för mig själv. Bäst.

Gammal

2011-09-20T15:47:00.001+02:00

Man vet att man är gammal när man börjar tycka att kakor är för söta. Som nu. Jag åt EN kaka och blev plötsligt väldigt nöjd med bara en. Den var ju sjukt söt. Tidigare i min ungdom var inget för sött eller för stort för att ätas. Delade aldrig, tog alltid en hel själv, kunde äta flera stycken utan problem oavsett sort. Jag är ganska bra på att äta nu med, men något har hänt.

För övrigt gick jag hem från jobbet idag, hostig och sjuk. Ligger i soffan och känner mig som 95. Och köpte kakor på vägen hem som som sagt var lite VÄL goda.

I Am sterdam

2011-09-17T00:10:00.001+02:00

Senast fina köp

2011-09-10T18:15:00.003+02:00

Duk, från myrorna faktiskt fast jag är lite anti myrorna. Men den var så fin. Och för stor för vårt lilla köksbord, men fick ligga där ändå, lite invikt. Fast den skulle vara fin på en vägg också. Ska fundera lite.

Dom här är sååå fina, älskar ugglorna! Gjorda av Tovelisa, så himlans fina!

Tips för jobbiga fötter

2011-09-10T15:30:00.005+02:00

Eftersom jag har ordentliga ankfötter och felkonstruerade ben så är utbudet av skor jag kan använda väldigt begränsat. Fast det har jag ju struntat i tidigare. Converse till exempel rena döden, fast jag har ändå haft hur många par som helst (och har än). Men en sommar hade jag dom när jag jobbade i hemtjänsten och gick på betong och i trappor 8 timmar om dagen. Det resulterade i hälseneinflammation, vilket jag INTE rekommenderar. Ont och gråt och det gick nästan inte över. I sommar har jag gått i dom massor igen, dock inte sådär konstant mer normalt, men ändå, hälsporre lurar i vassen vilket enligt min kloka mor INTE är roligt. Så, platta skor går inte, det är egentligen absolut förbjudet.

För smala skor går inte heller, då gör knölarna på stortåarna ont. Så, ballerinaskor kan jag inte ha över huvudtaget. Sandaler har jag som fungerar. Oftast går jag runt och har lite småont eftersom det är så himla svååårt att hitta nåt jag kan ha. Och kan jag ha det är det inte så snyggt. Tantskor är sjukt sköna men varför måste eccoskor och skor som är sköna automatiskt bli fula?

Well. Nu har jag börjat satsa på mer kvalitet och slutat vara snål. (eller snål, tusen spänn är ganska normalt pris för ett par skor egentligen, det är bara i mitt huvud det är mycket pengar) Så, jag beställde jag ett par Clarks på nätet, OPROVADE oh dear, men man fick ju skicka tillbaka gratis. Och dom passade! Iallafall väldigt nära 100 %. Sjuuukt sköna. Och fina. Och idag, idag köpte jag Hush Puppies. Också sjuuukt sköna redan från början. Också fina. Ska bara fundera på hur jag ska klä resten av kroppen till. Så tips!

Hush puppiesarna..

och Clarksen (svartare och finare i verkligheten) fast jag gillar ändå det där matta.

Överkörd-av-tåget-känslan

2011-09-10T15:08:00.002+02:00

Vaknde jag med. Helt slut, på dåligt humör, vemodig och längtade hem till mamma och pappa i skogen. Och samboendemänniskan på annan ort. I veckorna snurrar det där hjulet, hetshets på jobbet, träna, äta, jättehungrig, jättetrött, somna, vakna, börja om. Och sen är det HELG med stora bokstäver. Då måste jag i mitt huvud VILA och göra ifatt allt jag missat och inte hunnit under veckan inklusive städa upp det dära kaoset jag fixat under veckan. Eller bara vara, fika och sådär. Men så upptäcker jag att jag ju är själv, och då känns det ju plötsligt fruktansvärt tråkigt. Jag är bra på att göra saker själv, jag kan det, men ändå. Ibland så bara blä. Gick ner på stan och undrade vad jag gjorde där. Handlade skor och vin och gick hem igen. Suck och stön.

Lösningen är nog sudda ut sudda ut gränsen till vardag. Alltså stressa ner, få in mer trevliga saker där. Väldigt enkelt.

Det här med miljön..

2011-09-07T15:00:00.000+02:00

Jag försöker verkligen så gott jag kan vara en miljövänlig människa här på jorden. Men det är svårt. När jag bodde själv i min etta med stort fint soprum, kunde jag sopsortera ALLT. Vilket jag också gjorde efter ett nyårslöfte. På den tiden var jag vegetarian också. Pluspoäng.
Sen flyttade jag ihop med den hära mannen. Till ett hus med minimalt soprum, och, vad jag kan inte förstå, med sopnedkast sådär i väggen som man kastar ner i! Trodde såna hade dött ut. Så nu slänger jag ALLT i samma påse igen. Det skär verkligen i hjärtat och jag har tänkt flera gånger maila till hyresvärden och påpeka. Att släpa iväg massa påsar till en såndär sopstation är lite väl bökigt när man inte har bil. Och, annat minus är, att jag blivit köttätare igen. Mycket för att jag inte hittade så mycket att bli mätt av. Jag fick till slut ont i magen av alla kikärtor och vegbiffar var svindyrt och mättade aldrig. Och lite roligare att laga mat är det nu. Så, kött it is. Stort minus, utifrån miljötänk. Å andra sidan är jag noga med att stänga av elmaskinerna helt ordentligt, stänga av bildskärmar och skrivare på jobbet och släcka efter mig. Och jag var vegetarian under tio års tid, så nu får nån annan ge upp köttet. Något annat dumt, kanske det dummaste; jag har blitt smått beroende av kolsyrat vatten, Loka och sånt. Så sjuuukt onödigt. Jag är uppväxt med världens godaste kranvatten, och vårt fina rena vatten är fantastiskt och så köper vi vatten på flaska!!! Kan inte förstå. Måste verkligen behärska mig på den fronten.
Fast, jag går till affären och handlar mjökpaket till kaffet på jobbet, istället för att öppna små små små förpackningar med mjölk, två till varje kopp, tre gånger om dagen, fem dagar i veckan = 30 förpackningar. SJUKT.
Det finns mycket att spara i myndighetsväg. Mest träd. Himla pappershysteri.

Well. Som sagt, miljötänket finns, bara lite svårt ibland.

Provocerande Del 1

2011-09-06T22:12:00.001+02:00

Killar, män som har keps på sig bak och fram. Det är fruktansvärt fult och töntigt. Varför vill man se ut att vara 5 år? Provocerar mig mycket. Skulle gärna vilja veta vilken känsla man vill åt eller vill förmedla.

En till av alla dessa helger

2011-09-05T21:59:00.002+02:00

Åkte till stockholm med e där två fina och braiga vännerna som man kan vara bara sig själv med, prata bajsproblem och sådant med. Vi åt och åt, var på lite loppis och fikade och fikade lite till, gjorde hemmagjord pizza (mozarella och pesto så gryyymt fantastiskt gott, tips!)Intressant att vi gjorde hemmagjord pizza, svårt att göra en hämtpizza själv. I och för sig var degen färdig och klar precis som tomatsåsen, så okej lite halvt hemmagjord. Fast vi gjorde den hemma. Well.

Sjukt trött. Sova på luftmadrass börjar bli svårt när man nästan är trettio. Vaknade med sjuk huvudvärk på lördagen. Men fick skön massage av en vän och stark tablett inslagen i folie av den andra vännen så vips var värken borta. Sen dansade vi och somnade klockan fyra.

Fin helg. Kommer komma ihåg den. Eller gör man? Det är så många helger man ser framemot, som blir så bra, som går så fort, och som man tänker på ibland. Men ändå så plötsligt har man blandat ihop den med den där andra helgen när man också var i stockholm och hälsade på vän, hade roligt och himla mys, men vilken av gångerna var det och vilket år?

Är det trettioårskrisen som tassar på tå ändå?

Tankarna i skogen

2011-08-30T21:47:00.003+02:00

Jag har börjat ta mej till skogen för att motionera. Jag brukar säga springa, och målet är ju att springa, men jag orkar ju inte runt hela slingan så, motionera it is. Det är konstigt det där, hur hjärnan fungerar. Belöning, disciplin, kaxighet, ilska, . Typ, "spring bara 30 sekunder till, baaaaara 30 sekunder, duktigt duktigt puh nu får du gå". Eller: "Du ska till den där stolpen, bara spring, spring, tänk inte, bara till stolpen, SPRING!". Eller också: "där springer nån där framme, åh så sakta, jag springer fortare, jag orkar längre, tänker iiiinte gå medan den där personen ser, nej nej, jag orkar och springer så lätt, jag orkar minsann!". Osså ibland (eller, rätt ofta) "vad jag hatar det här, det är en idiotgrej att springa, det är tuuungt och heeemskt, jag skiter i det här. NU. puh nu gick jag."

Förut lyssnade jag alltid på musik för att bli pepp när jag sprang. Nu har jag börjat lyssna på Christer i P3 medan jag springer, och det blev helt annat. Mer lugn i det hela, kanske inte så mycket pepp, men det känns mer som att gå en promenad än att springa. Man bara gör, lyssnar och tänker på annat. Tips tips!

För att inte tala om skogen. Jag älskar skogen! Långt bort från jobb, kontor, betong och folk. Bara tyst som luktar gott, mjuka stigar med barr och rötter. Ljuvligt!

Jag har inget barn men..

2011-08-29T22:17:00.006+02:00

jag gråter och är känslig ändå. Typ när någon vinner i friidrotts-VM, eller av detta här:

Det är ofta sådär. Jag har inte fött barn, men jag har bristningar ändå. Och fluffig mage. Jag är inte med barn men jag har cravings ändå. Just nu vitkålssallad.

Friidrott ja..

2011-08-28T18:29:00.003+02:00

Jag älskar friidrott. Jag är så fascinerad över människor som kan träna i flera flera åår, för att ha som mål att flera år framåt, under10 sekunder ge allt och vara bäst just då, och är man inte det, eller om man har en såndär lite sämre dag som alla har ibland, ja då är det kört. Då får man vänta 4 år till. Och deras kroppar, hur man se ut så där? MUSKLER!! Måste titta måste titta. Inte för att det är snyggt, utan mer att de orkar hålla på.

Och överhuvudtaget, att vi ens har bestämt att då och då ska vi träffas och då ska människorna tävla i vem som kan hoppa längst. Eller höst. Eller springa fortast. Eller hoppa högst med hjälp av en mjuk pinne. Samtidigt som andra krigar om demokrati eller sitter i flyktingläger och ser sina barn svälta ihjäl. Tänk om dom såg oss, ( ja vi och dom) leka runt bland madrasser och sandgropar. Sinnessjukt.

På ett mer personligt plan är jag så lättlurad att när jag läser Friskis & Svettistidningen eller ser på friidrott blir jag så himla pepp på att springa och träna jag också. Mycket bra.

Välkommen åter?

2011-08-16T12:04:00.001+02:00

Blev plötsligt lite sugen igen att skiva lite här. Inspirerad av massa bra bloggar som jag läst. Så, jomen jag tror jag ska skriva lite igen. Ska bara vakna från semestern först. Sista dagen idag. Fortfarande i sängen.

Hår

2010-07-23T20:39:00.002+02:00

Jag borde nog färga håret ja. För att inte tala om att klippning. Totalt ofrisyrat, slitet och halvblaskigt färgat.

Och snart Inception. Det var längesen jag var på bio.
Lovely.

Tänk om alla träd var rosa..

2010-05-14T12:17:00.001+02:00

LEDIG

2010-05-13T12:10:00.003+02:00

I hela fyra dagar. Och vad gör jag? Diskar och får för mig att befria köket från allt stekflott som lagt sig över varenda liten burk och kvadratcentimeter i form av en seg hinna tillsammans med damm och nu sitter jag här och vill bara sova och sova. Nyregnat är det. Igår kväll öste regnet ner, jag råkade öppna balkongdörren och det doftade så himla gott, sommar tror jag. Sen kom åskan och då blev allt nästan underbart. Snart kommer mamma och pappa på besök. Mr B har åkt till en leksaksaffär med en kompis. Ja han fyller trettio nästa år. Ja de spelar spel som de köper små gubbar till. Ja.

Det är iallafall vår. Allt är förlåtet. Allt är fint.

Tiden tiden

2010-04-30T16:03:00.002+02:00

Tid har jag men ork? Jag har precis vaknat efter att ha fått gå hem tidigt från jobbet och sova en stund. Och nu, nu har jag sovit och druckit kaffe. Pigget kommer sakta sakta. När jag får sova och det blir helg känns det precis som jag varit full hela veckan, drogad och trött, orkar ingenting, vill bara sova, lullar runt dagarna går. Nu är jag äntligen nykter igen, från vardagslivet. Några dagar helg, sen börjar det igen. oh..

Trevligt på sistone

2010-03-23T13:55:00.006+01:00

Födelsedagar med hallon och fina presenter, inflyttningsfest och kycklinginköp. Det mest spännande var nog att jag lyckades inhandla ICA's Euroshopperhallon som återkallades för att de var fulla med kräksjukebakterier. Och det uppdagades EFTER att vi haft vår myskväll. Men vi överlevde och nu funderar jag på om jag ska slänga resten, lämna tillbaka dom till ICA eller fortsätta äta. Kan man ha sån tur att man plockar 20 ej kräksjukiga hallon ur påsen??

Sjuk

2010-03-22T12:32:00.002+01:00

Är jag och hemma från jobbet. Jag har inte varit hemma sjuk sen jag gick i skolan känns det som. Sådär på riktigt ringa och säga att man är sjuk. I fredags var det nästan lite skönt, titta på alla missade program på svt play, läsa bok, nysa, fundera, snora, sova och vila. Sen ville jag kanske lite för mycket i helgen och var lite väl aktiv med vin och sena nätter, för nu känner jag mig nästan sämre igen. Och nu är det inte alls roligt att vara hemma längre. Har tittat på allt jag vill på svt playen, strukit kläder, läst tidningar, sett på tv.. jag är rastlös och börjar smått känna mig meningslös. Suck. Och spisen och ugnen är trasig och den där himla vaktmästaren verkar ha väääldans mycket annat akut att pyssla med idag. Morr, jag börjar bli sur. Sjuk och sur.

Hej igen det är helg igen

2010-03-13T10:48:00.002+01:00

Lovely är det. Lyckades vakna igen efter att som vanligt ha somnat under "På Spåret" igår och efter dagens tredje kopp kaffe så piggnade jag till och kunde vara vaken hela kvällen och lite till. Pilla och pyssla runt, som jag gillar. Och vakna, kanske inte helt utsövd, men få ligga kvar, äta choklad i sängen, titta ut på solen. Duscha länge, äta frukost sakta, göra allt långsamt inte behöva rusa runt och hinna med tåg. Det är så fint. Och som topping över detta är det mars och solen skiner!

Ska vara lite i solen och sen förbereda vår lite sena inflyttarfest och ta emot fina vännerna!

Ack ja, fint är det.

Och dessutom, en fiin cover på en låt jag upptäckte, älskade och spelade sönder när jag var sisådär 19 år:

Lovely mars

2010-03-07T19:43:00.004+01:00

Jag åkte hem lite till skogen i helgen för att fylla år, gå på dop och samla kraft. Det blev så fint. Tårtor, grädde, tulpaner, mycket rosa och dessutom strålande sol med fräknar och takdropp.

Grädde är bra för själen.

Rektangel triangel kvadrat

2010-03-05T17:42:00.002+01:00

Det är kantigt att jobba på myndighet. Lagar, förordningar och regler som ska gälla alla och anpassas efter var och en. Helt omöjligt. Och bara jobbar man och sover och jobbar och sover, utan input från fritid, musik och kultur och sånt, då blir hela livet sådär kantigt. Känner jag. Jag åkte tåg igår, hem till skogen igen. Åka tåg, bläddra tidning, äta choklad, ha musik. Och som oftast så inser jag inte vad som fattats mig förrän jag är mitt i det. Så plötsligt kände jag att jag senaste tiden saknat det där, kläder och mode, musik och kultur, ramla runt och tänka på annat. Gå på museum, gå på konsert, konstig konst, tråkig konst, knepiga prettoutställningar. Vad lurv som helst bara inte myndighetslokaler med såna där neutrala gardiner med blågrå vaga bollar på. Hujeda mig. Jag undrar om jag kanske måste bekämpa den här myndighetsidentiteten jag anammar på jobbet med lite mer fladdrig stil? Iallefall lite mer markerad. Annars kanske jag blir uppäten och totalt grå?

Jag börjar med lite guldblond hårfärg idag. Nya fräknar för året har jag också skaffat mig i eftermiddag. Lovely!

Sånt där gammal fint

2010-03-05T17:24:00.004+01:00

Och romantiskt är jag lite svag för. Små vinlande gator och sneda tak. Gamla hus i sluttningar och stora kyrkor. Det är farligt att googla platser och resor, det skapar ett starkt sug och väcker den där resa-bort-räven som sover i mitt bröst.

Kanske åka till Prag lite?

I coimbra i Portugal var jag lite också en sväng. Så fint.

Och I Granda bodde jag en höst. Palatset Alhambra låg runt hörnet, så runt där traskade vi var dag.

Lissabon ser också fint ut. Eller Dubrovnik. Eller så. Ack ja.

Mer gnäll

2010-02-23T19:06:00.002+01:00

Ont i halsen. Sur över tåg. Iskall och frusen. Mensvärk. Vänta vänta på inställda tåg, tåg som inte kommer, tåg som är sena. Sur över att inte hinna nåt alls, inte ha "trevliga vardagar" som folk tycker man ska ha för att det ska kännas lite som helg på en vardag. För det finns ingen tid, för det finns ingen ork. Det är bara snorkallt och trött trött trött. Och nej, inget piffigt lyxigt rött läppstift kan få min dag att bli heeeeelt uuuunderbar och ingen doftande schampo eller hudlotion kan pigga upp veckan. Nej.

mera sj

2010-02-22T20:14:00.002+01:00

Måste bara berätta vad sj-människan sa till en stackars resenär när vi i brist på andra tåg fick hoppa på ett två timmars försenat x2000 tåg som gick åt rätt håll. "ni åker på eget bevåg. Jag vet inte om vi kommer fram. Om vi hinner fram. Måste du åka? Kan du inte stanna hemma?"

Nu är det sjlaglöst land!!

Åter-söndag-gnäll

2010-02-21T13:32:00.003+01:00

Söndag igen. Tanken på fem dagar till där jag bara tänker på hur trött jag är och på hur mycket jag inte hinner får mig att känna mig kvävd. Kvävd av jobbet. Och denna snön då! Ja. Jag orkar inte ens se bilder på vårar somrar med ljusa färger, bara ben och sånt, jag dör. Snälla snälla snälla snälla någon gör så det blir vår nu. Fast mina erfarenheter säger att en lång kall vinter med sånt enormt vårlängt, tyvärr kan följas av massa vårtrötthet. Sådär att när man väl är där i blommande maj, så har man skruvat upp förväntningarna och längtet så mycket att då vet man inte var man ska börja och så blir man bara trött trött som en liten pöl.

ack ja.

2010-02-20T17:27:00.003+01:00

Ja. Det jag gör är ungefär: Äta, jobba, sova, äta jobba sova. Eftersom tåg är inställda och får dödsångest av att åka buss, måste jag gå upp supertidigt och åka tidiga tåget till jobbet. Sen när jag ska hem är tåget inställt igen utan någon ersättningsbuss, då får jag vänta på nästa tåg och är hemma sent och vill bara äta och sen somna. Inte bra för mitt lilla liv. Jag behöver blanda upp jobbandet med andra saker, som fika, träning och promenader, annars blir mitt liv bara jobb ju. Och det känns inte så sunt.
Fy fabian vad jag längtar efter vår, sådär så att man är pigg när man vaknar, man slipper pulsa till tåget, tågen går när dom ska och när man kommer hem kan man gå en promenad sent på kvällen om man vill, på torr asfalt. Åh ja.
Just nu: snöstorm.

Rapport

2010-02-03T21:23:00.002+01:00

Senaste tre dagarna har jag:
Börjat nytt jobb, hälsat på ungefär 50 personer och inte kommit ihåg en enda persons namn, ramlat omkull tre gånger, väntat på försenade tåg i ungefär 5 timmar, gått vilse på kontoret ungefär 10 gånger.
Från att ha varit arbetslös till att gå upp kl fem och pulsa till jobbet och komma hem tolv och en halv timme senare. Äta och sova. Och informationskorvstoppning vareviga sekund.
Det var allt. over and out. Godnatt.

Lite av varje

2010-01-27T22:18:00.003+01:00

Jag har precis tittat på Uppdrag Granskning som handlade om FN-anställda i Kongo som utnyttjar kvinnor och barn i lokalbefolkningen sexuellt. Fattigaste landet i världen är det så människor där tar alla medel till hjälp för att få lite mat, lite pengar eller en chans att komma till Sverige eller något annat rikt land. Såklart. Och detta utnyttjar FN-anställda som är där för att hjälpa och stötta människor som redan varit med om all möjlig skit man kan tänka sig. Det är så äckligt och sjukt och jag tänker att det här med jämställdhet är så lååångt låååångt bort och jämställdhetsarbetet är lite som att försöka få bort all sand i världen, och börja dammsuga på gatan här utanför. Kära nån. Jag blir så förbannad och så less.

Något annat som gör mig upprörd, men som ter sig lite mer som ett problem de luxe efter texten ovanför här, är all denna SNÖ. Jag ser bilder på maj och juni och tänker på tider då vinden är ljummen, man kan ha lager på lager och tunna byxor och lätta skor, och kvällarna är ljusa och det känns lätt att gå ut och lätt att ta sig för. Jag längtar så jag får ont i magen.

Tur man kan få bry sig om både allvarliga världsproblem och mer delikata personliga petitesser under en och samma minut. Ont i magen har jag också.

Nehej!

2010-01-27T13:18:00.002+01:00

Jag skiter i gymmet idag. Bestämde jag precis. Frusen och trött och seg, funderar på annat, snön vräääker ner och jag har ingen ingen alls lust att gå ut och ännu mer att börja hetsa och röra mig fort och försöka lyfta tunga saker. Det känns dumt. När man kan vara inne och baka rulltårta och läsa bok. Som den tjej jag är med "jag-borde-träna-tänket" så åtföljs en överhoppad träning tyvärr ofta av "då-får-jag-äta-nyttigt-i-flera-dagar-tankar" för att kompensera. Fånigt och sjukt.

Så härmed: Nu skiter jag i att träna idag för att jag vill! Och det är himla skönt. Rulltårta är gott.

Over and out. (alltså rulltårta med smörkräääm)

Lediga dar

2010-01-24T14:10:00.002+01:00

Sova länge. Läsa DN i soffan och samtidigt titta på repriser på tv. Traska på promenad, äta sushi framför tv: igen, fortsätta framför tv:n och konståkning med kaffe och kaka under filten, somna lite. Vakna, gå på teater och sen hem till finaste vännerna som bjuder på middag med förrätt och efterrätt och allt! Fniss och tok till halv fyra på natten, ramla hem, sova, vakna runt tolv, mera DN och frukost framför tv:n. Skönt är det. Och segt. Jättesegt. Nu funderar jag på en promenad, det är skön luft ute, jag är törstig efter luft. Och ljus. Så en promenad, handla jogurt, kanske choklad, sen soffan igen och mera konståkning. Pilla med foton också kanske. Men då måste jag först en vända på stan och det är ju ansträngade. Jag har en fin och mjuk tid nu. I några dagar till. Om en vecka smäller det, och nu börjar det kännas sådär spännande, lite roligt, förväntasfullt!

Besök

2010-01-19T16:31:00.002+01:00

Besök är nåt väldigt trevligt. I helgen hade jag vänbesök. Det bidde långa frukostar, promenad, lite häng på stan och fin fika med mera vän. Och vin och sånt. Sen komma mamma och pappa. Mysigt är det ju. Fika och god mat. Hänga i soffan och äta choklad och bara bara bara vara. Sen gick vi lite på stan också, fikade mer, matade änder och sånt. Och jag köpte skor. Oj oj-skor, såna dära jag kommer att trippa runt och få ont i framtassarna av, som är mer skojiga och fina än nyttiga att köpa. Men jag hade ett till-godo-kvitto och då kändes dom nästan gratis. Hurra.

Idag åkte dock päronen hem så nu känns det lite tomt. Och snön har vräkt ner. Suck känns det. Jag skulle vilja att föräldrarna bodde lite närmare så de kunde ramla in lite när som. Kanske inte föör nära, men mindre än 30 mil vore bra.

Lite suck och sentimentalt är det allt nu. Jag har som sagt lite svårt för sånt som tar slut. När det blir tomt och som vanligt igen. Oh well. Många verkar inte tänka, bara sätta klockan, rycka på axlarna och stiga upp och köra igång, är det bara jag som suckar och stönar och verkligen verkligen inte inte vill? Hm. Jag önskar jag vore mer en såndär rycka-på-axlarna-person.

zombie och besök!

2010-01-14T12:32:00.002+01:00

Hela denna vecka har det också sovits och sovits. Gått upp elva och när frukosten är uppäten är det redan eftermiddag. Hujeda mig. Å andra sidan är jag vaken väldigt länge på natten, skönt och frihetskänslor ger det, men lite lite ångest också. Dagarna försvinner. Tror jag ska försöka gå upp klockan 7 någon dag och tända ett ljus, äta frukost långsamt och njuta av att vara vaken tidigt fast jag inte behöver. Och sen gå tillbaka till sängen. Bäst att passa på att göra ALLT innan jag börjar jobba. Idag fick ville en vän promenera klockan 10, så då fick jag iallafall en anledning att gå upp. Lite hårt när jag somnade 5. Hm.

Annars så känns det just nu lite sådär pepp. Inför helgen och eftermiddagen. Jag ska fika med finvännen som äntligen är tillbaka i stan även på vardagarna, jag får besök i helgen av en annan vän och mina föräldrar kommer på en visit på söndag. Intensivt säkert men roligt mest!

Olika liv

2010-01-11T18:47:00.002+01:00

Igår tittade jag på Hästmannen igen. Den är är så fin. Och vemodig. Och Stig som är hästmannen är så god och lite lustig ibland. Fint är ordet. Och fascinerande.

Ikväll ska jag se Avatar på bio. Och för en stund sedan i soffan läste jag om vad kvinnors hushållsarbete under historiens gång. Det är fantastiskt vad man kan ta del av utan att behöva forsla sig speciellt långt bort!

Senaste nytt

2010-01-08T13:16:00.002+01:00

Jag försöker lära mig äta keso. För proteinets skull, jag tror nämligen inte att jag får i mig det protein jag behöver, och keso myllrar av protein. På smörgås gick det helt okej, med banan, hallon, pumpafrön och kanel hade jag verkliga problem med att överhuvudtaget svälja. Men jag testar lite till.

Jag har klippt mig alledes nyss. Ingen aning har jag om huruvida jag vill ha långt hår eller kort. Jag vet bara att när jag ser människor med kort hår vill jag ha det, och när jag ser människor med långt hår vill jag ha det. Så jag klippte det inte kortkort, och eftersom det inte går att klippa håret långt, så bara piffades det till. Till någon odefinierbar frisyr. Lite morotsfärg på det så. Jojo.

Jag börjar bli nervösnervös inför mitt nya jobb. Bara ett enda stort HJÄLP! Funderar på hur det ska gå, och vilka andra som börjar jobba, och vad det egentligen var som gjorde att de valde just mig. Tänk om de fattade helt fel om mig! Eller ännu värre, tänk om de ringde upp helt fel person och gav jobbet?! Nojjig nej nej.

Jag är lite vemodig över att julen är slut. Jag gick och myste och såg framemot det hela december. Inte för just själva julen, men för att få åka hem, mysapysa, göra ingenting med gott samvete. Sitta med föräldrarna i soffan. Nu är det redan januari och man måste ta tag i saker igen.

Jag har fortfarande inte handlat kläder på rean i år. Rekord tror jag. Men snart snart någondag ska jag smyga mig ner. I provhyttsvänlig outfit. Och kanske köpa nåt. Förmodligen underkläder.
Jo.

Den fina skarven

2010-01-02T15:36:00.005+01:00

Gott nytt år!

Sista dagarna på gamla året och första dagarna på det nya året har varit fina fina. Hemma i skogen har jag varit och det har varit så julfint det bara går med massor av snö och alledes för kallt. Mat och ljus och choklad. Träffat fina gamla vänner, klappat bäbis, åkt pulka, varit på julkonsert, fikat flera gånger om, gått promenader i gamla kvarter på barndomsgator, träffat släkt på gott och ont, spelat spel, spelat Game Boy, stickat en tiondels halsduk och bara varit.

Nu är det lite vaccum, allt står liksom still. Måste mentalt slutföra förra året och starta upp nästa. Börja om, ta tag i saker och peppa peppa inför nya jobbet. Men det är inte förrän 1 februari och dit är det lååååångt långt. Konstigt var värdefulla lediga dagar blir så fort de har ett slut.
Jag ser framemot ljuset.

God Jul

2009-12-18T16:49:00.002+01:00

Jag fick precis jobb som arbetsförmedlare i julklapp. Jag har lite svårt att smälta det hela. Sista veckorna har jag gått runt och ojjat mig och funderat över ekonomi och alla räkningar och om jag måste ta nåt skitjobb i vår och försökt intala mig att det faktiskt kan vara riktigt roligt att plugga en kurs i vår fast jag är fruktansvärt less på att plugga, och nu så poff blev allt bara lätt och rosa. Och jag har gått runt och tittat på fina nyårsklänningar men tänkt att jag har ju faktiskt saker i garderoben som är gratis, och jag har tänkt sådär att så många får jobb men inte jag, och så vidare blaha blaha, och plötsligt så fick jag det dära "jaet". Åh. Jag skulle behöva gå ut och springa av mig lite, nu går jag bara runt runt och vet inte vad jag ska ta mig för. oh!!

Väntan

2009-12-16T16:38:00.004+01:00

Och så kom vintern och damp ner. Det blev finare, ljust och puffigt, men fy så kallt. Jag blir så
sugen på att gå ut och andas frisk luft, men så fort jag kommer ut vill jag helst bara gå in och bli varm igen. Jag längtar nog ändå till våren. Och till januari även om januari är en hemsk månad utan något att se framemot. Men nu går jag bara runt runt och fryser och pillar lite här och där och väntar på svar och på att få åka hem till skogen. Jag tror jag är lite klar med 2009 nu.

Julaktigt

2009-12-09T21:58:00.004+01:00

Jag pillade i nejlikor i några apelsiner. Det blev väl fint, fast lite överskattat tror jag. Det luktar lite ibland men så fantastiskt är det inte. Jag tror jag gillar hyacinten mer.

Och så har jag handlat några julklappar. Till de lätta, de som är lite som jag, typ tjej eller nåt, i åldrarna 0 till 27 ungefär. Det svider lite att handla julklappar till andra som man väldigt gärna skulle vilja ha själv. Lite mer levande kanske då.

Viktiga saker

2009-12-06T19:41:00.003+01:00

Jag var med tjejjouren och utbildade mig lite kring ämnet ätstörningar och självskadebeteende och uppdaterade mina kunskaper i samtalsmetodik.

Elin Grelsson var där och sa kloka saker. Vi diskuterade lite. Jag blev trött och uppgiven som vanligt och ville helst gå hem. Men väldigt intressant är det. Och viktigt. Och det känns som om det bara radas upp mer och mer skit som på olika sätt kladdar ihop med sättet samhället konstruerar manligt och kvinnligt och många tycker det är tjatigt och jag med och skulle helst vilja att det inte fanns och vad skönt det skulle vara att blunda och stoppa huvudet i sanden och inte bry sig. Men det går ju inte. Så här kommer lite tänk:

* Tjejer som mår dåligt vänder sig inåt, skär sig, slutar äta medan killar ofta kanske bränner bilar och slår sönder saker. Killarna syns mer, både bokstavligt talat men också i media. Man undrar vad de här killarna vill, det måste pratas och startas dialog med dom, dom är ju aktiva och har nåt att säga! Eller? Tjejerna ses som offer, finns på Aftonbladets "kvinnosidor" med fokus på hur otroligt smala de varit men vad bra de mår idag. Traditionella könsroller all over again.

* Det enda problemet med tjejer med ätstörningar är inte att de går ner i vikt och sakta försvinner. Att tvinga i dem mat och tvinga dem gå upp i vikt är att bara behandla symptom. De riktiga orsakerna krävs mer än mat för att behandla och kan handla om helt andra saker än om vikt och kropp.

* Vi måste sluta prata om bantning och vikt och träning hela tiden. Speciellt där vi kopplar ihop mat med skuld och skam. Hur mycket vi än pratar om att alla duger som de är, så betyder det ändå ingenting om vi avslutar varje måltid eller fika eller godisstund med att ojja oss över vad mycket vi ätit, att vi nu måste träna eller att vi var "värda" det eller nåt annat fånigt. Speciellt intressant är det att även "medvetna" människor som pratar om maktanalyser och om könsmaktsordningar, när det kommer till sin egen kropp totalt slutar att tänka på de där könsmaktsordningarna och hur de kan påverka på individnivå. Att kontrollera sin kropp och hela tiden tänka på mat och fett och träning, verkar gå bortom alla gränser hur mycket feminist man än tycker att man är. "Jag kan slåss på barrikaderna för kvinnors rättigheter men glöm att jag tänker vara fet och ful". Eller?

Det är ju så att alla är bara människor och det finns ingen som kan värja sig mot all kroppsfixering i världen, men skevt är det. Och hur mycket man som mamma, pappa eller bara närmänniska eller vad det nu kallas, försöker låta bli att häva ur sig bantningsassocierat prat, så är det ändå svårt att undvika all hjärntvätt som sätter igång så fort man går ut, eller in, smala retuscherade kroppar via tv, internet, film, reklam i tidningar, köpcenter och fan vet allt.

Ack ja. Nu har jag iallafall skrivit nåt. Glasstårta ska jag äta. För jag vill och för att det är gott.

Söndagkvällstänk

2009-12-06T19:34:00.002+01:00

Kanske att jag borde försöka köra på lite ända in i kaklet. Det vill säga vara aktiv fram till jul och inte bara ligga under en filt från nu till det kommer ett nytt år. Till exempel köpa julklappar nu några förmiddagar och inte i sista sekunden med stress, dåligt humör och tråkiga klappar som följd. Planera lite, sätta igång och beta av listan på att som ska göras i vårt nya bo. Beställ fina planscher, sätt upp hyllor, fålla den där tygbiten och upp med den på väggen. Och så. Bara GÖR. Spring lite och gå till det dära gymmet också kanske, jag mår ju så fint då.

Fin helg annars. Lite feminism och viktigheter, en hel flaska vin, spel och hund och minijulmarknad, solpromenad och vegetarisk lasagne.

Nu är jag sådär pigg och motiverad och pepp som jag alltid är efter att ha ätit, sovit och sen vaknat och fått i mig en stor kopp kaffe. PEPP!! Vill göra tusen saker nu nu nu. Och det är nog enda chansen också, känner på mig att om en liten stund eller imorgon när jag vaknar så är jag sådär filtochsoffsugen igen.

Garnera hemmet

2009-12-03T16:59:00.003+01:00

Flyttaktuellt: Mycket stort är utplacerat, som möbler. Till och med några gardiner är på plats. Men allt är fortfarande där "så länge" tills vi hittar bättre bokhylla, snyggare gardiner, eller kommer på en bättre möbleringslösning. Och orkar göra om också. Idag fick vi tillgång till vårt förråd iallafall så nu är alla kartonger borta. Skönt i hjärtat!

Lite roligt är det iallafall att placera ut allt smått fint man har. Piffa till, som strösslet på glassen eller florsockret på kladdkakan.

Six Feet Under varje kväll!

2009-12-03T16:51:00.003+01:00

För jag har ju bara sett världens bästa serie från säsong tre eller nåt, nu tittat vi om ALLA från början!! Hurra för internet, för snabbt bredband och för en ung man som kan datorer och sånt.

Flytten och tångruskan

2009-12-01T15:18:00.003+01:00

Ja det blev tångruskan och hur fint blev det då?! Jättefint! Jag är så nöjd och så glad över att min fine B till slut insåg tångruskans skönhet. Så vi slipade tapet, spacklade, slipade igen, målade grund, målade tångruska och sen tångruska igen. I veckan kom supermamma och hjälpte till, vi flyttade halvt ihjäl oss, men nu är vi inflyttade men inte mer än så. Nästan alla kartonger är tömda, nu ska vi bara lägga pussel av alla saker och möbler.

Grönt och grått

2009-11-18T22:50:00.003+01:00

Välja vardagsrumsväggfärg!? hur i tusan ska man veta? Till en vägg bara, men ändå. Inte blått det är för kallt men väldigt fint, inte klarrött men jag kan tänka mig lite plommonvinröd men inte min man, allt som är beige-gul-orange-nånting går bort, inte brunt för det har vi i sovrummet, inte tapet för vi har för lite tid och allt är fiiint och snordyrt eller billigt och ganska tråkigt eller så kommer vi inte överens, så en grönaktig färg är nog det som är mest aktuellt nu. Vi var i en färghandel i dag och suck och stön, plötsligt visste jag inte vad grön var längre, tusen nyanser som skiftade och ändrade sig beroende på om man såg en liten fläck eller en stor yta. Jag vill inte ha för blågrönt eller skogsgrönt, utan mer brungulgrönt, min käresta är sådär halvnöjd med det.. men, vi funderar och funderar. Vi vill iallefall ha ordentligt med färg, nåt blekt känns tråkigt, man ska inte vara rädd för färg, speciellt inte när det bara är en vägg.

Lite sugen på tångruskan är jag!

För övrigt är allt enormt grått och färglöst, blött och blåsigt. Och plötsligt sådär med tusen flyttrelaterade saker att göra och jag vet inte var jag ska börja och jag kommer inte ur sängen på morgonen fast jag sover långt mer än åtta timmar jag vill bara sova sova sova hela dan.

Suckarnas bro och de tre bockarna bruse.

2009-11-11T16:22:00.003+01:00

Jag fick inte mitt jobbcoachjobb som jag så gärna ville ha och som hade varit helt perfekt och som jag faktiskt lite lite trodde att jag möjligen faktiskt kanske kunde få också. Orsaken var att de andra som blitt intervjuade hade längre arbetslivserfarenhet än mig. Så det ska jag göra något åt. Men nej just det, hur få mer arbetslivserfarenhet om jag inte får jobb? Och vänta nu, jobb får jag ju inte utan arbetslivserfarenhet... För jag förmodar att det inte är fler timmar inom hemtjänsten som räknas, där har jag ju jobbat i sju somrar. Tycker Herr Arbetsförmedling faktiskt kunde ha föregått med gott exempel och gett mig en chans.

Så.
Nu sitter jag här och är meningslös och omotiverad. Trött och fryser. Mörkt och grått. Tycker lite synd om mig själv också, jag är trött på att inte ha råd. Men imorgon och på fredag ska jag exponeras för folk, först inför högstadieungdomar med Tjejjouren igen, och sedan sådandärnt rekryteringsseminarium för arbetsförmedlingen under en heeel dag. Le och säga hej hej glatt och käckt ska jag.

Mest vill jag åka bort.

Drömtårta

2009-11-08T16:39:00.003+01:00

Vi har fått nycklarna till nya lägenheten. Vi ska ju inte flytta förrän 1 december, men oh så pepp man blir, jag vill flytta NU! Så, idag har vi iallefall burit dit alla mina skivor, ganska mycket kläder och några par skor. Alltid nåt. Och så får jag sånt behov av att rensa och slänga och göra mig av med sånt där som man inte använder men inte heller vill slänga. Sånt som bara tar plats. Och har jag väl hittat det där no-mercy, osentimentala hårda sinnet, åh då försvinner så mycket! Bäst och slänga medan man vågar. Jag brukar inte ångra mig faktiskt. Man kan fotografera sakerna innan man slänger dom annars, då glöms dom iallefall inte.

Nyss gjorde jag rulltårta för första gången i livet. Det känns väldigt mycket mormor över det hela. Fint. Ibland saknar jag att inte ha mormor och morfar att åka hem till mer. Man kom så långt bort från allt då, andra värderingar, sakta och fint. Tunna blommiga kaffekoppar och kakor. Liten och trygg var man. Nu ska jag snart flytta ihop och bli ännu större. Har jag blivit stor då?

Mot vinter

2009-11-08T16:23:00.001+01:00

bra med två

2009-10-29T13:44:00.002+01:00

Det här med att bo två för med sig så mycket fint. Något jag inte visste att jag saknade när jag bodde själv var det här att somna medan någon annan tussar runt i rummet bredvid. Man ser ett litet ljussken och hör små ljud och det är så tryggt. När jag var liten ville jag alltid ha dörren på glänt med en springa ljus. Att sen vakna av kaffedoft och mjukt morgonljus och att någon redan sitter i köket är nästan ännu bättre. Jag hatar att behöva vara den första som går upp, den som tänder, den som bryter tystnaden och mörkret först.

Nu ska jag strax åka tåg hem till skogen och föräldrarna igen. Hitta tillbaka till det som är bra med mig var tanken, efter flera rekryteringsseminarier där alla är så otäckt käcka och ambitiösa så jag bara känner mig värdelös och glömmer allt jag kan och allt jag gjort. Men, så nyssnyss bidde jag kallad på intervju! Utvald av flera såna dära hyperaktiva gamla rävar som jobbat med tusen saker!! Fint för mig och mitt lilla hjärta. Fantastiskt faktiskt. Det blir en fin helg.

Fredag?

2009-10-23T23:42:00.004+02:00

Ganska länge har det gått ganska bra att vara arbetslös. Det har varit fint väder, jag och min man har letat lägenhet, jag har bakat bröd och tränat, lagat kläder, läst och sett film och varit vaken sent på kvällarna. Sånt där jag brukar längta efter. Och sökt jobb såklart. Jämt och ständigt absolut ja. Så dagarna har trallat på av sig själva och jag vet inte riktigt var det tagit vägen. Men det spelar inte så stor roll ändå. Men nu tror jag den där arbetslöshetskänslan hunnit ifatt mig. Solen försvann, dagarna har blivit sådär grå på alla sätt och vis. Pengarna börjar ta slut, vi ska flytta och det känns fiiint, men vi måste ju vänta tills vi får flytta in första december. Helst vill jag riva ner allt och börja bära kartonger och påsar nu på en gång! Fredagarna var alltid så fantastiska när jag jobbade. Helt underbart att veckan var slut och jag skulle få sova och fika och göra trevliga saker. Idag var fredagen i och för sig en befrielse, men det där fantastiska fanns inte riktigt och chokladen var bara okej och inte sådär MMMMMM ramla-under-bordet-god. Så nästa vecka tror jag att jag ska åka hem till föräldrarna i skogen för att få dagarna att gå. Fira födelsedagshavande mor, baka bullar åt far och få besök av min äldsta bästis och hennes nya en och en halvmånads barn.

Och så saknar jag en gammal vän. Gymnasievän, klok och bra. Vi var i Spanien tillsammans under en höst men sen så blev det tyst. Vi var på olika platser och hade saker för oss. Egentligen är det bara att ringa, men ju längre tiden går desto svårare känns det. Varför då? Som att jag ringer och stör. Jag har hennes nummer och jag vet vad hon gör.

Mm. Jag ska iallefall bädda rent nu. Och läsa bok! Äntligen har jag blivit sådär fångad så man måste fortsätta läsa hela tiden. Brabra.

Fina bilder. Bara sådär.

Och det här eviga håret!! Jag har kort nu och är nöjd. Det är snyggt och jag känner mig inte så mesig. MEN jag tittar på gamla bilder och gillar det långa. Och andras långa hår. Och den här bilden, när hade jag så?? Luggen var i vägen för världen, men åh det var lite läckert ändå. Käraste nån!!! Hår är ett stooort problem.

ih

2009-10-23T23:28:00.002+02:00

Jag har tittat på Idol igen. Och de där skrikande fjortonåriga tjejerna dök upp igen. Jag känner igen känslan, när jag var tonåring och fastnade för nån flickidol. Även om det inte var Backstreet Boyspojkar utan kanske mer John Lennon eller Henrik i Broder Daniel, så var det samma desperation, och grejen var kanske vissheten om att det aldrig skulle bli vi ändå. Och jag har funderat över varför man aldrig kan se killar skrika och gråta över någon kvinna eller tjej någongång. Och då menar jag det där hysteriska tonårsskriket. Vad gör alla killar? Jo dom gillar väl fotboll och Zlatan? Det gör dom väl. Men dom skriker och gråter inte. För dem är det inte alls orealistiskt, de ska träna och bli lika bra. Granska, titta, motiveras. Fullt möjligt. Men har killarna inga kvinnor eller tjejer som förebilder? Jo fast då är det tjejer i form av snygga, sexiga eller möjligen duktiga på snowboard. Och då dreglas det, inte skriks. För tjejerna kan erövras, fullt möjligt ja. Killar fulla av självförtroende. Tjejer fulla av.. tja önskan att bli bekräftade? Bli sedda? Få bli flickvän till..?

Det finns ju säkert tjejer som har kvinnor och tjejer som förebilder, som är bra. Som de också inspireras och motiveras av. Men fortfarande, finns det ih-skrikande killar?
Hm. Jag funderar.

Kärlek och folk.

2009-10-15T19:51:00.003+02:00

Ihärdig dag. Första halvan tillbringade jag i en högstadieskola. Som Tjejjoursmänniska pratade jag och en RäddaBarnmänniska om ungdomars rättigheter i en klass och hängde lite i korridoren. Oh my. Odrägliga och högljudda och de slåss och skriker och gapar och lyssnar inte och pratar i munnen på varandra. Det är lättare att ha hand om får. Jag hoppas att något fastnade i deras små hormonstinna hjärnor iallefall. Lite roligt var det nog allt också, men väldigt energikrävande. Och skolmaten, skolmaten! Det jag kommer ihåg från min skoltid var att jag var hungrig mest hela tiden och att skolmaten var sådär neeeeej! Och nu, 10 år senare, vrålhungrig och trött, så är jag där igen, micrad potatis med skinn, kokt salt fisk, genomskinlig äggsås, tråkiga oaptitliga matsalar med ljudvolym max, äcklig mjölk (jag slutade dricka mjölk i skolan), och bara nä. Suck och stön. Jag kände hur mitt tjuriga tonårshumör återerövrade mig och jag kunde inte peta i mig den där maten. Jag skulle aldrig kunna försöka övertala någon tonåring att äta och vara nöjd. Det är faktiskt inte roligt.

Andra halvan av dagen fanns jag på ett rekryteringsseminarium för jobbcoachtjänster på Arbetsförmedlingen. Jag blev sur sur sur. Sur på medelålders människor som jobbat i tiotals år, som i sin muntliga personliga presentation måste redogöra för varenda sekund i sitt liv, ända från gymnasieinriktning till idag. BLAAAAAAAAABLAAAAAA BLAAAAAAAAAAAAAA! Och alla dessa som måste ställa femton frågor och titta ut över oss andra och förklaaaaara hur det "verkligen" ligger till BLAAAAAAAAAAAA. Tjurig igen bidde jag. Jag tyckte alla skulle hålla käft och lyssna.

USCH. Och jag fryser ihjäl, har 17 grader i min lägenhet och är själv och är hungrig men orkar inte laga mat och tung tung huvudvärk som jag alltid får när jag varit lite nervös och koncentrerat mig och ansträngt mig väldigt intensivt. Ack ja. Fan ta överambitiösa babbliga käcka fräcka tramsfolk.

När jag var 17 år. (Fast jag var ju faktiskt 20)

2009-10-08T17:14:00.003+02:00

Åh ack. Jag såg lite på Broder Daniel Forever i går. Och jag försökte vara oberörd men allt kom ju tillbaka. Det där när jag var ungefär 20 år, bodde hemma i skogen och jobbade på ortens äldreboende, gick på Grand och var full varje helg och ville mest i världen bara bort och ut, få en kille och ett liv. Och enda kanalen ut till resten av världen var Lunarstorm. Och jag lyssnade på Broder Daniel, Marit Bergman och Kent, var sentimental och hatade mainstreammänniskor (fast jag ju var en själv), ville inte bli en såndär som jobbade på samma ställe i 20 år som bodde i radhus med hund och barn i en sån nöjd och bekväm i IKEA-tillvaro.

Och det där har liksom följt med mig, det har varit jag, men jag tror det börjar försvinna nu. Jag känner mig nöjd. Inte nöjd som att inte göra något mer någonsin i mitt liv, men det där desperata längtet finns inte längre. Det där olycklig kärlek, sentimentala, åhiga, liv och allt-tänket finns inte mer. Jag är ju nöjd, jag har farit runt och jobbat och pluggat utomlands, jag har bott med en tjejkompis, jag har jobbat på annan ort på somrarna, jag har levt studentliv och ramlar omkring. Och nu har jag ju min man, vi ska bo ihop, jag vill ha ett jobb och jag vill tjäna pengar, och då finns liksom ingen plats för det där Broder Danieliga och Kentiga längre. Eller? Måste jag vara vuxen nu? Det är skönt att vara lite nöjd, det är så jobbigt att gå runt och längta efter något hela tiden. Men jag saknar det kanske lite också.. det där stormiga, tycka massor, vara upprörd och arg och vilja mycket. Och jag vill ju inte bli just en såndär! Tänk om jag håller på att stelna?! Suck..

Oh dags för lite vemod tror jag bestämt. Kanske lyssna lite på Marit och hitta tillbaka. Jag var ju tvungen att logga in på Lunarstorm och läsa lite gamla dagboksinlägg också. Jag tycker orden kom lättare och finurligare då också. Åh åh kära lilla jag...

Får jag presentera, mig själv, för ungefär 7 år sedan:

27 maj 2001
"hm..sov i dvala till tolv..var duktig och motionerade mej svettig. Plockade vackra väldoftande liljekonvaljer till min mamma..allt under en hemsk sentimentalitet, alldeles apatisk..kan jag så kommer jag att tänka ihjäl mig. hjälp.."

14 juli 2002
"Nära ögat var det idag ialla fall. Väldigt..Så har jag snöat in mej på Jakob Hellman..och. Mm..människor är konstiga människor. Andra är bättre. Varför fastnar alla på mej för..jag har ju inte rullat runt runt i honung..och jag har inte bett på mina bara knän. Nej de bara klibbar sig fast med elaka klor bönar och ber..och sen klibbar de loss sig och drar. Och kvar står jag med massa klibb som inte jag har satt dit..men på nått sätt vill klibbet tillbaks till klorna som försvann. Och klibbet börjar längta efter det elaka kalla.. så min fråga är.. vill jag ha klorna eller bara klibbet? varför är jag jag för? Jag är så jobbig ibland..jag orkar inte jämt släpa runt på mej och allt skräp."

10 augusti 2002
"Amen jo..rätt så skönt..jag satt i hammocken och tittade på solnedgången..de blånande bergen som inte är bergutan mest stora eviga skogar..lyssnade på Tracey Chapman och var lagom harmonisk. Och då så kom jag plötsligt på att allt bara är.Jag har jobbat klart..ska inte plugga..ska inte göra nånting alls.. det är augusti..festade skönt igår..gosade lite tillfälligt och alldeles nöjd med det mesta. Mera Mera..ahm.. Massa vitt fluff överallt..åh jag kan ju i princip göra precis vad jag vill.otäcka känsla. Precis vad jag vill, jag väljer själv och det är bara jag som kan bestämma. Så kommer de där flygiga känslorna av frihet..ah det är ju underbart.. Så jag sitter väl en stund till och allt bara är..livet och tiden går väl..men allt bara är. Jag är nöjd, det är lugnt. Mm..jag orkar inte bråka med världen idag."

14 September 2002
"Alltså människor av släktet män/pojkar/killar/grabbar/puddingar/prinsar/gos /span..de är ju jätteunderliga.. tycker forskarna borde satsa lite mer pengar på att ta reda på hur dessa varelsers hjärnor fungerar istället för att åka till månen och leta små gröna män.. då får vi ju bara ännu mer underliga beteenden. De vi har räcker ju så bra..är alldeles förundrad och förvånad och förvirrad.. kära nån.. hur tänker ni? om ni nu tänker.. Ganska bra fråga nu i valtider.. Gudrun Schyman, satsa på att förklara manliga (mänskliga?) beteenden. Då tror jag snart hela universums och världens alla problem och konflikter är lösta. Att det krävdes en sweetie som jag att komma på det..aha. Ahm.
Dagen efter.. inte speciellt bakis men men seg som tuggummi och bara bara vill sova. var uppe i ett dygn och sov nog inte på riktigt sen..Och så hemma igen. och jag blir så låg och sur och trött och jag bara vandrar runt runt och vill göra nått men är för trött för att orka. Föräldrar som pratar om peppar-rot och lakan och pumpor och annat orkar jag absolut inte med. Har suttit apatisk framför tv:n och tittat på ABBA-låtar (ah men jag tål verkligen inte Friends och Charlotte Nilsson) i brist på ingenting att göra.. och somnade! kände mej nästan drogad, det gick inte att hålla upp ögonen..Så nu sitter jag här framför lilla burken inlindad i en filt stickad av hysteriskt glada färger..som en eskimå känner jag mej. Lyssnar på ”run wild” med New Order..bra bra lördagskvälloch-jag-är låg-musik..mm..Nej. Jag ser inte vad jag skriver så nu går jag faktiskt till min säng. Duntäcke, dunkudde och massa kuddar och ah.. Ska väl ha torgmöte i den där en vacker dag och då är de flesta hjärtligt välkomna.tss. Ska flörta med John Blund och se vad han kan erbjuda under den stora fluffet till täcke. Sov så gott godnatt godnatt. skön"

15 September 2002
"Blir så där mys nu..lagom sentimental och lyssnar på gosmusik och ska nog skriva lite brev..sånt där riktigt brev med frimärken. Hösten är här..mais oui. Har badat sista gången, legat på en strand under en filt och nu dricker jag té.. Det är ju jätte jättekallt och skönt. Kan kanske bero på att det är dagen efter och jag tröttfryser och har ätit polkagrisglass och tittat på Dirty Dancing. men. Har ”run wild” med New Order på repeat..lyssnar. skön musik. mår illa..ah. Skulle vilja springa, skrika, försvinna. det gör liksom ont och jag vet inte varför..allt bara slår mej. En stor suddig känsla som gör ont nånstans långt där inne..ungefär där hjärtat sitter men lite längre ner. I hela mej. Skulle vilja berätta och säga väldigt mycket till någon men jag vet inte till vem. Människan finns inte. magiskt och ganska mycket tragiskt och en såndär mörk ond romantik som mest fungerar som tortyr. Sorry men jag är ingen käck alltid glad och frisk fläkt flicka. Jag är jag. Fast ibland kan jag flyga, då svävar jag högst."

26 September 2002
"Cyklade omkring med cykelkorgen full med poesi och musik..trevligt att släpa på. Dansade lite med en stickad mössa till studsig musik och fick håll.. Tog mej till biblioteket och stannade i två timmar och vältrade mej i världar som andra har hittat på. Underligt. Skulle kunna flytta in på ett bibliotek och bo där och aldrig gå ut.Lånade dikter. Tycker om dom ibland när jag inte måste. Läser och låssas vara djup och klok och förstå. Jag förstår ingenting av poesi, får bara trevliga känslor och sköna tankar..eller hisnande känslor och mörka tankar. Ganska skönt det med..Dikter är bra om de berör. Jag slog världsrekord i att cykla hem idag. Synd att det var så väldans mörkt att jag inte såg varken mej själv eller vägen. Kan ju underlätta ibland om människor som kliver runt bredvid mej här i världen ialla fall kunde fungera lite som intelligenta varelser litegrann ibland. Ack kära nån gör nått..sluta tänk. Eller börja om ni aldrig har provat. Tålamod fick jag för lite av.Gah. Det var en hemsk natt och en hemsk dag. När jag vaknade kändes det som jag hade en stor mörkgrön evig vägg framför mej som lutade över mej.ah. otäckt. Jobba, segt. orkar inte träna. orkar inte bestämma vad jag ska plugga, om jag ska plugga..var jag ska plugga, när jag ska plugga. Ska jag åka ut i världen och var..med vem..ska jag gå ut på fredag jaha men vad ska jag ha på mej..men orkar inte tänka mer. vad ska jag dricka, var ska jag på förfest, var ska jag sova vem vill jag ha. ingen aning. "

4 november 2002
"Happ himla satans lunar jag har loggat in fem ggr på en halv timme..åh tack så hemskt mycket för Lunar betyder allt för mej. Kan inte leva utan lilla lunar åh så åh.Ont i halsen åh tack så mycket då blir jag sjuk åh så skönt, kanske jag äntligen slipper en del en liten stund. typ livet asså bah’ liksom ja bah.Jo. Så är det. Så här är det att leva. NU lever jag. Japp.Skönt skönt. Åh jag är såååå trevlig och såååå duktig. Jomenvisst och jag är gift med en ´hamster. Vi har husvagn och dricker vin varje söndag framför Söndagsöppet och vi är lessna och mår dåligt för att Lotta Engberg som var en så trevlig tjej har slutat.Japp. Så är det. Allt kan inte vara sockervadd jämt. Och vilka vackra gardiner de var väl tjusiga! Oh jomenvisst de där röda inslagen mot det gröna matchade verkligen soffan! Åh så fint.. Men preciiis och de där bajsnödiga jultomtarna gjorda av garn var ju också söta. De kanske skulle passa bra under det där kräkgula trädet som står och barrar i hallen.Jomenvisst. OCh bananer finns det i källaren min mamma e snäll och pappa har förklarat hur motorvärmaren (morotsvärmaren?) fungerar. Åh tack å tack. Schysst. Sjysst. Chyst. Vi är bilinguala här i gränges bor i grottor och talar med djuren. Sist löste jag melodikrysset med grannen hund via telefon. Vi vann en trisslott som va en nitis o vi delade inte på vinsten. Han fick allt för jag e en sån egoistisk person och sluta säga ”det göööör inget” för jag kommer alltid att vara det. Såklart. Det är väl alla. bara det att alla försööööker vara så trevliga och omtänksamma. Fatta att alla skiter i alla och bara bryr sig om sig själva. Hur skulle man annars överleva..säg det säg det. Så här är det att leva. Inse. Och jag sätter allt jag äger på att när jag trycker på lunars sexiga knapp ”uppdatera dagboken” så kommer det att stå ”*u* servern kunde inte hittas HA HA HA HA HA SYND FÖR DEEEJ!!!!!!”

Små varelser och höst

2009-10-01T22:02:00.004+02:00

Oh ack ja. Det blev akut höst och som jag längtat så borde jag vara nöjd över det kalla, och det är jag men jag hade kanske glömt bort att när det blir kallt ute så blir det också kallt inne. 18 grader inne är för lite, även om de är plus. Så nu är det ullkofta, ullsockor, litervis med filtar och te fram till april ungefär.

Förra helgen tog jag min Björn med mig och åkte hem till skogen. Väldigt fint var det. Vi hälsade på en bäbis, gick på marknad, plockade svamp och en skorpion, åt och åt och åt och hade det fint. Bäbisen fick en leoparddräkt och en tummen, jag tror hon var nöjd. Björns fader var snäll och lånade ut bilen till oss, så vi skulle spara massa pengar på resan dit. Och eftersom jag inte ens repat en bil på tio år, så var det väl dags nu. Jag körde om lite bilar i ytterfilen och plötsligt tog ytterfilen slut, vajjerräcket kom och det var bara en fil kvar. Trångt blev det så vi trängdes lite med en långtradare och repade och bucklade hela sidan och körde bort backspegeln. Suck. Men det kunde gått väldigt hemskt, och det var bara plåt. Men huh, man vill inte krascha pojkvännens pappas bil nej nej. Som tur är så är fadern som en stor nallebjörn och var inte arg utan glad för att vi klarades oss bra. Jojo.

Annars så börjar arbetslösheten tränga sig på, så nu börjar jag snåla igen och känna sug efter att vara aktiv på tradera igen. Mm måste rota lite i garderoben tror jag bestämt!

suuuur

2009-09-26T19:27:00.002+02:00

Nu så idag så: Jag har varit på marknad idag i Köppäbä. Inna och uta och öppe och nerä och ja, iallefall så hade de gratis kroppsskanning där. Alltså sådär att man får stå på något som ser ut som en våg och hålla i två handtag, och så går det lite ström genom kroppen och som möter och mäter motståndet i form av vatten och fett och muskler allt var det är. Och, så får man veta i vilket skick ens kropp är i! Och, ja lite nervöst var det, men eftersom jag är vegetarian, äter hyfsat nyttigt, tränar flera gånger i veckan, inte röker, snusar eller dricker massor med alkohol, och inte är överviktig så tänkte jag att resultatet för min kropp ändå borde vara hyfsat. Men TJI fick jag!

Min fysiska ålder var 42, jag hade för lite muskelmassa och för mycket fett i kroppen, och låg inte på helt hälsosam utan på lite mer i risk, utan att vara risk dock. Men ändå!! Fan, här anstränger man sig och så har jag sämre värden än min kära man som snusar, dricker maaassor med kaffe, öl titt som tätt, aldrig tränar, hoppar över frukosten och äter en stor portion mat då och då, och äter rätt mycket korv och pizza. Är det rättvisst det?

Men, ansvarig person, trodde att problemet låg i min kost. Att jag fick i mig för lite protein så att musklerna inte har något att bygga upp sig med. Och jag antar att man då snarare bryter ner musklerna än bygger upp om man tränar .. oh my! Så. Ägg ägg ägg keso ost here I come! Bara det att jag och ägg klickar sådär... men hellre det kanske än att träna i onödan. Sur blev jag.

överlevning

2009-09-17T22:20:00.002+02:00

Joråsåatt såhär sista dagarna bara försvann i en stor, nästan mardröm men inte, utan mer att jag blev kallad på en intervju där ett föredrag av mig skulle ingå inför en människa som är sådära käck och duktig och bara SÅDÄR så jag tycker det är otäckt och framförallt glömmer att jag när som helst bara kan bestämma mig för att tycka att jag är en ännu bättre människa och så, så jag satte mig i två hela dagar, vilket inte låter så mycket men kändes som en envighet i ett tortyrfängelse på grund av all jag-vill-dö-och-kräkas-nervositet, men sen så gick jag dit och det gick väl sådära men jag var ändå duktig och överlevde och senaste dagarna har gått åt till att försöka inse att jag lever och känna på livet igen och känslan av att vara fri och nervositetklumpslös.

Så nu. Har jag bakat bröd och lagat rotsaksgratäng, gått lååånga promenader. Fy och fy vad skönt det är ute nu. Sådär friskt, fint och krisp. Man kan ha fina kläder och vara snygg, och det är soligt och man slipper frysa, men samtidigt svettas man inte och är varm och dåsig och trött. Det är något med kvällarna, jag vet inte riktigt vad. Men jag har varit ute och gått med Moby och det liksom, ja en fin känsla får jag. Lite sådär aha liv ja. Det kanske är så varje år, men såna fall har jag glömt det och det gör ju inget för det är ju ändå så skönt. Mm.. love.ly.

Imorgon blir det stockholm hos vän. Fast jag har ont i halsen just nu igen. Konstigt är det. Framochtillbaka gör det ont. Då och då.

inte så mycket

2009-09-10T21:51:00.004+02:00

tja. inte så mycket att säga har jag tror jag. Jag började frysa idag. På med tjockare mysbyxor, extra ullstrumpor och fram med stora koppen kaffe med choklad. Men det gick kalla kårar och jag kände mig lite sådär konstig. Pratade med min nyblivna mammakompis och fick ont i halsen. Nu har jag nyss druckit vad som känns som en balja med ingefärate med honung och mjölk. Mhm får se vad som händer, nu förtiden är det väldigt spännande när det känns som influensa på gång, tänk om tänk OM jag har svininfluensa!! OAooooow känns det nästan. Men det är säkert en vanlig såndär halsontsläng om bara känns och hindrar mig från att träna och sen segar sig bort väldigt sakta. Ja.

Annars så. Vänder jag in och ut på mig själv för att försöka fatta beslut. Går sådär. Håret är rätt kort ja. Men ändå långt. Satt i solen på en bänk på förmiddagen idag. Hand i hand det var fint. Men jag har längtat efter frosten länge nu. Och klätt mig så, men det resulterade i genomsvettighet så idag åkte shortsen på igen.

Fina skorna. Många nummer för stora, trots två par sulor och ett par hälinlägg. Får fjompgå sakta för att inte nästan trilla omkull, helt ostryrsliga är dom. Men fina.

Det börjar med september

2009-09-04T15:57:00.003+02:00

Det händer saker. Stora och små. Som att jag klippt allt hår kort nu. Inte bara en sida. Jag är nöjd tror jag, men "det växer ju ut" tänker jag mer och mer så jag kanske bryr mig lite lite mindre om inte klipp blir perfekta längre. Det är roligt att testa bara.

Jag har äntligen köpt en vattenkanna som är rosa från Ö.B. Den läckte som ett soll så jag gick dit med den och fick veta att den inte var gjord för att ha vatten i. Men jag chansade och fick en ny och den verkar tåla vatten faktiskt. Så nu kommer mina blommor få ett trevligare liv.

Jag har jobbat klart på mitt jobb också. Jag fick en fin tékopp från Iittala som adjögåva och därmed har senaste dagarna fyllts med sova länge, koka kikärtor, baka bröd, fika, secondhandhandlande, film, mys och pyshäng, glida på stan, träning och sådant där som man längtar efter när man jobbar eller inte har tid. Och hösten är kommen! Igår uppdaterade jag mina téburkar med fyra nya teer och nu sitter jag här och sippar. Fina hösttecken. Men jag vill ha det ännu lite kallare, frost gärna, så jag kan bylta på mig halsdukar men ändå ha jackan öppen och gå runt och känna mig fin. Blir det för kallt är det bara kallt och man fryser och måste ha de allra tjockaste plaggen man har och då känner man sig inte alls fin, bara frusen och oformlig på grund av alla kläder.

Mm. Och stora beslut. Klippet var inte speciellt stort egentligen. Nu har jag ett annat beslut på utredning. Flyttning. Mm.. sådär skräckblandad förtjusning. Mest förtjusning såklart! Åh.. men i diskurser där jag är inblandad handlar det om velning och fundering och analysering. Tänka lite först.

Grodan

2009-08-20T17:04:00.003+02:00

Nyss hemkommen från jobbet upptäckte jag att jag klivit omkring med en fläck tandkräm och något annat odefinierat i fläckform på min tunikaklänning. Tack alla som uppmärksammat mig på det. Dessutom råkade jag glufsa i min min kollegas sushi förlåt fast hon kommer förmodligen vinna kampen om en tjänst så det kan hon ha. Annars var det nog inget.

Om en vecka och lite till är jag arbetsfri. Eller arbetslös eller så ja. Just nu känns det sköööönt och efter en stund sen kommer jag ha panik och ångest och inga pengar. Men den dagen den sorgen. Jag skulle så gärna vilja åka bort iväg. Dofter som stark avgas påminner mig om stora städer i andra länder. Het sol om stränder. Mm det längtar bort i mig. Efter det där spännande, roliga, den där ihhh-känslan när man packar, landar, öppnar hotellrummet, hittar små gränder med fik och ser annorlunda saker.

Men jag har ont i halsen. Och nog ingen som kan följa med. Jag kanske åker till Dalarna, fast det är mer hem än bort. Men fint.

Annars så. Kom nu hösten du är så fin. I går morse kände jag krispet!

Och lite loppisfynd från senaste skogsbesöket:

Lite fler clips. Såna som dinglar är roliga.

Och klänningen! Som visade sig blivit uppsydd av en av min mormors gamla grannar. Som mamma också ju känner. Och den passade perfekt klänningen. Åh vad jag tycker om tillfälligheter och sammanträffanden och personliga band till saker och kläder.

Grodan Boll här var inte till salu och fanns inte på loppis men i skogen.

Ett par perfekt slitna jeans hittade jag. Lite halvlösa och lite för korta men det gör ju inget. Och pojkväns fina tröja upptäcktes!

Välkommen åter

2009-07-31T15:36:00.005+02:00

Jag tänkte vältra mig i det lilla sommar som är kvar, spruta ut fina bilder, så kan vi börja med hösten sen. Jag tittade på modebilder i en glansig damtidning. Åh.. det var fint, tweed och svarta kläder, murriga färger, sjalar, strumpbyxor och sockor i kängor. För att inte tala om när jag får ta på mig mina baskrar. Och när luften blir sådär frasig, krispig och det där klibbiga kvalmiga sommarklimatet försvinnner åh det är skönt. När man kan andas och springa (om man nu inte har hälseneinflammation) tusen mil bara på ren höstluft. Jag blir sprattlig bara jag tänker på det. Vill handla handla NU! Men jag tror en bra taktik är att researcha lite bland höststilarna och sen slå till. Men man måste klara balansen så inte allt är slut när man är sugen. Oh! Planering planering. Det ska börjas i tid, men det har redan börjat vissa.. grässtrån och några blad är redan gula. Så ni vet.

Nu är jag en tur i skogen. Blåbärspaj har jag ätit. Imorgon blir det loppisrunda. Det regnar och är kallt och jag har raggsockorna på. Myser runt och är trött men det gör inte så mycket, för här äter man och sover bara. Läser en bok och tittar på tv på sin höjd.

Det stora sommarvemodet

2009-07-18T19:19:00.005+02:00

har drabbat mig.

Ont i hjärtat och klump i magen över ljumma sommarkvällar. Vi traskade genom parken häromkvällen, det var skymning och ljummet och så fint. Himlen var lilablå och det kändes som utomlands. Igår åt vi mat och drack lite vin hos mamms och papps i en husvagn. Vi traskade ner på stan genom natten och vi var sådär skönt salongsberusade och jag hade ont i hälsenorna så jag nästan dog och det var flams och det var trams och jag skrattade så jag nästan kissade på mig. På dagen hann vi tillochmed åka till en såndär fin svensk insjö och sola mellan tallarna och bada från bryggan. Fika på filten och somna i solen.

Det är finaste finaste nu. Och jag bara jobbar bort sommaren 2009 också. Fast jag hinner ju ha lite sommar därmellan också faktiskt. Men ändå, ont i hjärtat har jag. Det är så mycket jag vill göra och hinna med. Och snart är det bara 6 veckor kvar. Sen kommer den där hösten igen och det där jag helst inte vill prata om. Ack.. den där självmordstoppen på sommaren, jag är inte alls förvånad.

Och jag är så trött mest hela tiden att jag gråter för allt. Om jag tåget är försenat och om hälarna gör ont. När någons bloggares hund dör. Och den där mannen kan jag snart inte vara utan alls. Ens en minut. Och nu ska han vara borta några dagar. Nej det går inte nej nej. Även om det är värre än all terrortortyr i hela världen att vakna, gå upp och gå till jobbet när det ligger en fin björn i sängen och susar. Nej nej stanna här.

Två sidor av samma prickiga pynt

2009-07-08T21:28:00.003+02:00

Det är ju inte konstigt att jag blir sugen på att klippa av håret på andra sidan av huvudet också. Det är ju fiiint med kort och lite attityd och och och ja. Nu när det är lite längre kort vill säga. Lite självfall och charmigt kort. Hm Jojo.

Peace

2009-06-30T21:32:00.004+02:00

and love

2009-06-30T21:16:00.002+02:00

hett hett

2009-06-29T19:37:00.004+02:00

När jag jobbar och pendlar bort mitt lilla liv så får det mesta hända på helgerna. Det roliga iallfall. Lite händer på jobbet också. Det har anställts massa fler människor, bland annat en tjej som som hade sökt min tjänst men som ju jag fick. Bara det att hon nu ska arbetsmarknadshandläggarvikariera! Och det vill ju jag göra! Så nu känner jag konkurrens- och tävlingsinstinkterna vakna till liv. Och, om inte jag hade fått min tjänst utan någon annan, hade då jag kanske fått det dära vikariatet? Meh meh! Och till på köpet är det en såndär yngre än mig vän sval varelse, nyutexaminerad för några veckor sedan, med tandställning och som påminner enormt om en gymnasieklasskamrat som var präktig och plugghästduktig. Hujeda mig och ännu mer till på köpet ser hon ut som en blandning av Nicole Kidman och Scarlet Johansson, med tandställning. Och hon har vit luftig blus och grå linnebyxor och låga finskor och svävar fram. Hur ska jag konkurrera med henne om höstens eventuella tjänster? Obalanserad frisyr, pappas stora jeans, avskavt nagellack, rörig i ansiktet av fräknar och lite lagom trulig och opratlig och som hoppas på regn hela sommaren när de andra pratar semester. Hm jag måste komma på nåt. Börja le mera kanske? Skaffa tandställning? hm.

Iallafall så är det hemskt varmt. Min Björn förbjöd mig ha duntäcke men nu har jag tagit tillbaks det, det kyler har jag insett. Eller det försöker iallafall inte strypa mig och klibba fast på kroppen och följa med runt när jag vänder mig.

Idag gick jag hem från jobbet för jag var så varm så jag mådde illa och längtade så fruktansvärt efter gårdagens bad i en sjö i Dalarna. Underbarare blir det inte. Nu provar jag värmeöverlevnad med alla kläder av, persienner ner, isvatten och lite räkningsbetalande. Föresten har mina grannar flyttat! Först kollektivet mittemot som ser rakt in i mitt kök och nu grannarna mitt emot åt andra hållet som ser rakt in i mitt vardagsrum och badrum. Undrar varför de flyttar ifrån mig jag saknar dom.

oh...

2009-06-22T21:13:00.003+02:00

Jovars. Det blev en mycket fin midsommarhelg. Jordgubbar och grädde, några röda stugor, rundpingis, grill, spelaspel, trasmattor, näradödenuppäten av mygg och knott i skärgårdsidyll. Och bland ca 19 människor där 80 % var vegetarianer, ingen rökte men snusade, som var akademiker och formgivare och it och chalmersmänniskor, som var alternativa och hade raggsockor och såna där stora glasögon och hissade EU-flaggan istället för sveriges. Lite ironiskt men ändå. Ja. Väldigt trevligt och mysigt och det var underbart egentligen, fast det märkte inte jag för min hjärna var upptagen med att fundera på vad alla andra egentligen tyckte om mig och hur jag skulle bete mig för att dom skulle gilla mig. Ibland vill man byta ut sig själv. Eller delar av sig.

Idag tycker jag synd om mig själv. Eller mer tycker illa om.

Pust ja.. nu kommer det, sol och ljumma ljusa nätter och jag går till jobbet och kommer hem och går och lägger mig. Det är härligt med sommar, väldigt.

Och håret har fixats lite, mycket bättre bidde det. Snart är jag tillochmed nöjd.

Det blir lätt moby i det här tänket. Jaja..

klippt

2009-06-11T20:49:00.003+02:00

Före: Igenvuxet och övervuxet.

Efter: fiiiint! Och så kortiskort. Andra sidan är lång som vanligt och inget att se. Men oh, måste pillar och titta och pilla och titta i spegeln vad som hände och vem jag blev. Och stålsätta mig mot alla medelålders kvinnor på jobbet som idag innan klippet tyckte jag hade så fiiiiiiint mitt hår och tyckte det var roligt att se hur jag "egentligen" såg ut, vilket de tydligen inte hade kunnat se när jag alltid hade håret uppsatt. Det var faktiskt nära att de skrev en protestlista mot min klippning. Well, nu ska dom få se hur jag VERKLIGEN ser ut! Oh!

Inte så gammalt utan ganska nyss men ändå alledes för längesedan.

2009-06-07T20:18:00.001+02:00

Gårdagens, en limpa och lite smått

2009-06-03T22:05:00.004+02:00

Pappas gamla jeans, finfint och underbart skönt att rodda runt med på jobbet.

Och tshirtig kofta från Monki. Närå men på loppis för 15 kr! Jojo.

Kan det inte blomma alla årstider? Det vore fantastiskt med snöfall på blommande träd.

Ja jag vet inte vad. Jag jobbar mest hela tiden. Är först på jobbet, går sist hem. Men jag har kommit ifatt nu. Hinner tänka, är inte trött så jag gråter, bara trött så jag gäspar, hinner fundera, se mig själv och saker runtomkring i sammanhang som vilken månad det är, vad som händer om två veckor och vad som hände förra veckan. Mm skönt. Och snart helg. Gudomligt med ännu en tom helg med bara skönt häng och pill kurr.

Och för att fortsätta på billighetstråden har jag bakat bröd. Inte morotsbröd denna gång, utan mörkt mörkt bröd med sirap och typ tusen olika havrerågkli-grahamsmjölsorter. Och så gooooottt! Mhm. Och vrålsnabbt, ingen jäsning, bara röra om och sen skjuss in i ugnen klart.

Loppisgåvan

2009-05-26T21:36:00.004+02:00

Det enda jag vill göra, och det enda jag tänker på när jag vaknar, när jag kommer till jobbet, mest hela tiden, är att jag vill få komma hem och sova. Sova sova sova. Jag tror och hoppas att det beror på majhysterin, att jag inte fått vara själv. För jag känner ett starkt längt efter att bara få vara hemma, pilla lite, laga en klänning, ligga i soffan och bläddra mellan meningslösa tv-program, hyra film själv, bada, måla naglarna, ringa en vän långt bort, fundera, sakna, längta, komma ifatt. Jag har ju faktiskt för det mesta varit själv, om man bortser från vännerna. När jag kommit hem har det varit bara jag och jag har älskat de där kvällarna när jag blir kreativ, har brabra musik på, pillar och fixar och får braiga idéer. Det är då jag blir jag liksom. Nu är jag ju två. Och i full fart bland folk och fä och platser och hit och dit, då tappar jag bort och glömmer mig själv. Börjar vara som andra, som jag tror andra vill att jag ska vara lite grann, och det blir bara såndära köttpannkaka av alltihop. Så, nu är det jag-tid som gäller. Men jag älskar ju fina vännerna och att ha picknick och larva runt, åh hurra, men egentiden är muy importante. Si.

Och så måste jag hylla loppisarna, de är fantastiska! Hittade finaste mjukaste skorna nedtryckta och dammiga under en kartong i gräset under ett bord på en loppis. En skäggig farbror ville ha en tjuga och det fick han. Skorna är massa för stora men så fina och mina envisa knasfötter tycker om dom! Åh. Det är lovely är det. Och sen då, ett skärp för 30 pix och en kjol från hm för lite mer.

sådär fulfina.

Jag önskar jag var lite piggare och kunde se framemot saker lite mer. Nu är det bara drygt drygt och jobbigt och drygt.

Älskade fredag kom snart amen.

Lite fler blommor för det är ju så fint.

Apatisk paus hallongrädde

2009-05-21T12:11:00.004+02:00

tystnad...

Det har varit jobb jobb jobb, fem timmars sömn per natt, jobb jobb, mysbjörn, sthlm, fika, picknick, vin, jobb jobb, tvätta, små tårar, jobb, gäsp, film, helg, vin, mat och jobb. Hela maj rusade iväg och det gick hiskeligt fort. Det var skönt och himla roligt, men ack så trött jag plötsligt blev. Min fina man har varit hos mig med sitt trasiga nyckelben, fantastiskt underbart, men jag är beroende av regelbunden ensamtid och utan det blir jag väldigt trött. Så, nu har jag åkt hem till skogen igen. Tryckt på paus. Jag har sovit 10,5 timmar och seg är jag. Och det är så grönt och fint, och det luktar så gott. Det började faktiskt lukta gott redan på tåget, den där nyregnade skogsdoften liksom trängde sig in i kupén. Och som vanligt kom de där vemodskänslorna krypande. Åh.. så vackert. Och sommaren är så bitterljuv. Fy. Flest självmord begås föresten under sommarmånaderna, och inte i november eller december som man kanske kan tro, och jag förstår precis. Inte för att jag ska ta livet av mig, men ändå. Kraven från allt och alla är gigantiska. Brunsmalfräschfinsommarkroppsommarföttersommarfrisyr, lugnaochslappasemesterplanersomocksåskavarahippaochinneochäventyrliga.Grillaglassaseglabadasolaälskafestivalavinaölaoch vara GLAD.

Iallafall så nu när jag är själv kommer min lilla egotid ifatt känner jag. Jag funderar starkt på en ny frisyr, jag känner mig mesig och töntig. Den eventuellt nya är lite mer av Lisbeth Salanderstuk tror jag. Oh! Det kan nog klicka fint med resten av sötstilen som jag tycker jag ofrivilligt dras med. Och suget av att shoppa roliga kläder på vanliga affärer och secondhand är brutalt! GAH! För att inte tala om att köra bil! Måste nog deala till mig en bil och imorgon ta mig en konsumtionssväng, hälsa på min gamla bästis och hennes liv och ofödda bäbis. Ja.

Så ja, trots den här apatiska känslan så finns det lite sug också att göra allt det där jag inte hunnit. Träna tillexempel har jag inte gjort på över 2 månader samtidigt som jag har ökat mitt chokladmajonnäsräkmackaalkoholfettsmörost-intag med ca 200%. Och vid dagens regelbundna skogsvägning som bara är möjlig i skogen eftersom jag inte äger någon våg, så visade det sig att jag gått upp inte ett endaste gram. Bara slappat till mig lite alltså. tack och lov amen.

Jag ska nog rota lite i pappas garderob nu. Eller sova ja.

arbetare

2009-05-07T18:59:00.003+02:00

Sist jag skulle skriva här så hade jag skrivit massor och så plötsligt hade jag inget internet länge. Jag blev kall i magen och kom på att jag inte betalt bredbandsräkningen. Och så skulle jag göra det direkt men då hade jag ju inget internet och utan internet ingen betalning så jag städade och tittade på tv istället. Sen fick jag höra att ComHem haft lite svårigheter, stackarna, och jag hade ju visst betalt min räkning. Iallafall försvann ju allt jag skrev då.

Jag har nu nästan jobbat en hel veckas heltidsjobb. Pust och stön. Det här med flex är fantastiskt men det här med pendlande är inte lika fantastiskt och gör att det här fantastiska flexet förstörs. Alla tåg går snart kvart i vilket innebär att jag måste gå en halvtimme för tidigt eller vänta en halvtimme på tåget. Surt sa räven. Igår kom jag till jobbet först av alla och var kvar till sist för att samla flex. Hoppas dom tycker jag är väldigt ambitiös.

Men det är roligt är det! Att ringa upp folk och maila människor, ta emot samtal från journalister och curlingmammor och tonåringar och allt möjligt folk. Att fika och fika, gå på utbildningar, få lyssna på socialsekreterare som berättar om hur dagens regering fixar så människor åker ur systemen i en rasande fart. Jag lär mig så mycket. Tabeller i excel har jag gjort som jag inte visste att jag kunde, förut bråkade vi bara. Jag har lärt mig finesser i mailen och telefonen och att söka i system. Men jag blir trött också. Supertrött. Och jag kommer aldrig hem och hinner aldrig göra något mer än att äta, sitta på en stol och gäspa och frysa och tänka att jag ska gå ut, och sen gå till soffan och sen sängen och sova. Jag hoppas på piggare och livfullare tillvaro när jag kommer igång ordentligt. Och har mycket flex kanske.

En notering mot hemtjänsten som är det enda arbete jag har att jämföra med, är att när man fikar så pratar man lugnt. Skrattar och småpratar. Är lite tyst, läser lite, pratar. I hemtjänsten var det full fart, gnäll och hets och klag och trötthet, man pratade om här och nu på ett annat sätt. Och då hade jag ont i fötter och kroppen och tänkte flera gånger om dagen guuud så drygt. Det gör jag inte nu, det är så bekvämt det här. Sitta på en stol, klicka lite, ringa lite, hämta papper, lugnt och fint. Trött i huvudet blir jag, men då öppnar jag fönstret, sätter på radion och öppnar mitt nyligen införskaffade chokladförråd i min lilla låda. Jojo. Bekvämt. Torra fötter.

Nu strax strax kommer han den där bästaste. :)

Det fina i kråksången

2009-05-01T22:34:00.003+02:00

Det fanns mycket fint också i Bryssel utöver gubbslemmet. Stooora fina byggnader och hus med tinnar och torn, en loppmarknad med bara såna gamla kluriga fina lite konstiga saker, second-handbutiker med fina kläder som tillochmed passade, blommande träd, en världsgod äppelkaka och kaffe och enormt med himmelsk choklad.

Jag tror blommande träd är bland det finaste som finns. Och jag blir så fruktansvärt sentimental på våren och sommaren så jag tror jag redan ser framemot augstikvällarna. Allt är så bra så bra som det bara kan och jag har stora vemodsklumpen i magen. Förstår inte inte vad den ska där och göra.

Och att göra en snabbis i en stad är härligt men ger en väldigt blodad tand. Så lätt det är att slinka i väg nånstans och traska på nya gator och se nya fina saker och fika på nya fik och lära sig såna där små roliga saker som att en café russe är nästintill en latte i Bryssel. Mhm... fint är det.

Europaparlamentet gubbslem

2009-04-29T22:57:00.004+02:00

Jag var visst lite i Bryssel i helgen. En snabbis. Fint var det, intensivt, för mycket mat, drygt ett kilo choklad, secondhand, loppis och så hälsade jag på EU. Och fick lyssna på Maria Carlshamre som berättade om hur EU totalmisslyckats med det här med kvinnors rättigheter, att 70 % i Europaparlamentet är män, att många av dessa män köper sex och har en kvinnosyn från stenåldern. Ingen överraskning kanske.. men ändå. Med FN:s konventioner, deklarationer och jämställdhetsarbete är det ju ganska konstigt att EU inte lyckats.. jag menar, hur svårt kan det vara??? Det finns ju svart på vitt vilka rättigheter kvinnor ska ha, vad som är mänskliga rättigheter och hur ett demokratiskt samhälle ska se ut. Så.. wtf?

Jag vet i allafall vad jag ska göra den 7 juni.

60 % av de beslut som tas i Sveriges riksdag härstammar från beslut tagna i EU. Jojo..

Djuren i skogen

2009-04-17T20:21:00.006+02:00

Påsken hemma i skogen var fin så fin. Även om jag hade några anfall av oviss-panik-tänk, katastroftankar om sommaren och det mesta. Men ändå, fin och varm. Och djurfull.

Plötsligt händer det

2009-04-17T19:53:00.005+02:00

Ibland säger det bara swisch. Trisslottstänket, plötsligt händer det. Vinden har vänt.

Jag fick jobb! Bara sådär.. ett fint jobb, ett riktigt jobb. Inte så långvarigt, men ändå. Samordnare. Jag går runt och egoboostar och tänker på att dom valde just mig, MIG! På tre minuter så ändras hela ens nuvarande liv. Det här med förändringar är spännande.

Och jag har precis haft besök av den dära mannen. Den allra bästa faktiskt och bara bättre och bättre känns det för varje gång vi ses. Det är konstigt eller kanske inte, men förr när jag träffat någon så har jag frågat mig själv "är jag kär, är jag kär?" och letat och försökt identifierat och definierat känslor, men nu har jag inte tänkt tanken någon gång alls faktiskt. Förrän nu kanske lite. För det bara är. Så rätt. Inga tvivel, inget fundersamt, jag bara vet. Det bara är. Jag bara vet.

Fast det kan ändras snabbt också. Jag var väldigt nära att bli påkörd av en bil igår. Väldigt nära faktiskt. Jag tänker för mycket och blir rädd för att allt det här braiga kräver något tillbaks. Peppar peppar.

hälsohem

2009-04-09T17:48:00.002+02:00

Ja. Det är lite som att vara på sanatorium, fast lite mer modernt. Och avslappnat. Det äts allt möjligt gott, det tränas, det sovs mängder och så är det tyst och lugnt. En domherre har jag sett och en ekorre eller två har vi som grannar. Idag åkte pappa och jag runt lite, hamnade på en loppis, tittade i affärer där jag inte vill ha nåt alls. Väldigt skönt att slippa tänka och ta ställning och tycka något. Jag hittade föresten en kavaj på en loppis, en sådan där grå, lite oversizad 80-tals sak, med uppkavlade ärmar lite längre yuppie-aktig. Som är så inne nu. Jag vet inte om jag vill använda den själv, vi får se, annars säljer jag den bara dyrare på tradera och blir lite mindre fattig.

Annars är det väldigt mycket får-jag-jobbet-eller-inte-funderingar.Väldigt tröttsamt att bära runt på men jag försöker kontrollera dom med en mentalt framtagen vallhundscollie. Jag drömde i natt att jag fick jobbet och sen vaknade jag och grät över en död kattunge. På väg till intervjun tänkte jag att ser jag en älg får jag jobbet. Jag såg ingen älg. (fast nu slår det mig att jag ju åkte förbi kolmården, vad hade hänt om jag gått av och besökt älgarna i djurparken?) Fast en springande kaninhare såg jag fast jag vet inte vad den betyder.

Men. Det känns ändå som att livet återvänt lite efter den tillfälliga apatin. Jag känner saker. Glädje för påsk och våldsamma fjärilar inför rovdjursmötet strax efter påsk! Jorå. Nu ska jag springa lite igen och sen göra cheeeesecake!

pys

2009-04-07T21:26:00.002+02:00

Jag är sur sur sur less och trött irriterad och besviken och sur. Mest apatisk. Allt det här vårandet med massa energi och göra tusen saker, picknick och grill och glass, tvätta fönster och åh så åh så hääärligt gör mig nog trött. Att tänka i tvåtusenfemtio även om man inte gör allt det där man tänker och känner, att vara högt där uppe och vara sprattlig och glad bara för att det är varmt och solen skiner, gör mig trött och efter en stund faller jag såhär långt ner i en grop.

Att jag inte vet så mycket alls om livet, funderar på allt samtidigt, satsar allt jag har på 40 minuters möte med okända människor där resultatet är på liv eller död, och att såna människor jag tycker om gör mig besviken spelar kanske också in. Jag kanske är godtrogen. Jag kanske förväntar mig för mycket av människor. Men jag förväntar mig av dom det jag själv skulle göra om jag var i deras ställe. Fast det kanske inte ska fungera så. Jag vet inte. Jag blir bara besviken. Jag kanske borde sluta med det. Sluta förvänta mig, sluta bli besviken. Men vad händer då?

Imorgon får jag åka hem iallefall hem till skogen. Det är nog därför luften gått ur mig lite nu här där jag är apatisk på en stol. För jag vet att jag ska få åka hem, tänk om någon kunde bara ta mig och köra mig hem och lägga mig i sängen där i Dalarna nu på en gång. Att borsta tänderna, gå och lägga sig, sova, vakna, gå upp, klä sig och gå till tåget, jag vet inte om jag orkar det..

Jag vill jag vill

2009-04-04T16:46:00.003+02:00

tvätta fönster! Jag plockade ur hela fönstret, blommor och radio, små ljus och små grejer som hänger, jag tog fram rätt skruvmejsel och trasor och medel och hink och så inser jag att jag inte äger någon skrapa. Springer till hemköp men där finns inte heller nån så nu sitter jag här med ett öppet fönster och blommor och prylar över hela diskbänken. Och jag orkar ju inte ställa tillbaks allt. Får skrapjaga i morgon och ta upp fönstertvättandet då. Men åh jag vill ju nu.. jag hatar när ens entusiasm avbryts såhär abrupt. Det kan aldrig vara bra.

För mycket film

2009-04-01T21:46:00.002+02:00

Ofta när jag kommer hem på kvällen brukar jag stanna innanför dörren, hålla andan och bara stå där i mörkret och lyssna. Då sätter fantasin igång och snart har jag inbillat mig att det är någon i lägenheten, så blir jag så rädd att jag nästan kissar på mig och inte vågar röra mig. Sen tänder jag ljuset till slut ändå och hittills har det inte varit någon här Puh. Ikväll kom jag in, hem, lyssnade, tände och INBROTT det har varit INBROTT! Alla lådor utdragna, skåpdörrar öppna, kläder överallt, saker och skräp utspritt på golvet, det ser lite ut som att en bomb exploderat. Sen kom jag ganska snart på att det är ju bara jag. Jag lever så, sprider saker, lämnar framme, inte orkar ta upp eller lägga in eller vika ihop.. bara lämna och gå. Så himla skönt. Men nu kanske jag borde plocka upp det värsta.

Fryser vill sova.

Ropa hej innan man ens är halvvägs över ån

2009-03-31T22:44:00.004+02:00

Den där chokladen fortsätter göra susen. Nu ska jag få gå på anställningsintervju också! För ett jobb som INTE har något alls i hela världen med vård eller omsorg att göra, usch. Jag är så glad för att bara få gå på intervju. Jag är inte totalt värdelöst hopplös och mitt cv är inte ren skit. Fast får jag inte jobbet då dör jag.

Det var en liten tant, eller hon var ganska stor, som pratade galet mycket och som i somras frågade mig om jag hade tur i kärlek och spel/pengar. Jag sa mja nja nej. Hon sa "joooooo det har du!!" Lite kanske? faktiskt. Eller så är det bara någon som jvlas. Bäst att vara beredd på det värsta. Känns farligt att prata om. Peppar peppar.

Vika tvätt. Vika rätt. Lika lätt. Lätta fik. Mätta lik. Tvätta sik.

Chokladet och springet

2009-03-23T22:34:00.004+01:00

jag tycker om t-ord mer än n-ord.

Jag tror hela mitt liv består av distansförhållanden. Alla utom några ytterst få av dom jag tycker om bor inte här hos mig i min stad. Så intensivumgås vi ibland och då gnistrar det nästan. Sen blir det kolsvart däremellan. Well. Allt eller inget är ju lite av min kopp té.

Jag har nu fått skriva kärleksbrev och pratat. P.R.A.T.A.T Sisådär ja. Susen gjorde det, fast det var inte jag som pratade utan den andra. Fast jag gått runt och ojjat mig och blitt frustrerad och haft tusen åsikter och saker att säga, sen sätter den dära igång och jag blir generad och knäpptyst och behöver inte säga eller påpeka något alls för den där har redan kommit på allt bra och sagt det. Fina ord fina ord och kloka. Fiiiint är det. Love.ly. Får man vara lite kär, eller så?

Och det här chokladätandet. Attan vad det gör susen! Idag sprang jag lite igen, andra gången på halvåret, och jag sprang lika långt som det som var standard för mig i höstas! Och jag tror det är chokladen som får mig så springsugen, som får mig pepp och pigg, som får mig att springa lååångt, jajjemän, jag visste att det var nåt med choklad som var ytterst bra. Så eftersom jag får superbra kondis av choklad och nästan kan man säga går ner nåt kilo kanske också på köpet, så måste jag ju bara äta mer. Mera mera mera! På fredag tänkte jag testa en ny Ben & Jerrys till exempel.

Lugget

2009-03-23T22:28:00.002+01:00

I fyrtiofem minuter har jag plattat, klippt, kammat, klippt, blött, klippt, fönat, klippt, plattat, klippt. Så blir det när privatklipperskan gör karriär i sthlm och jag är för.. ja, för lat för att gå till frisören. Då klipper man sin lugg själv med tygsaxen som en femåring vid spegeln. Jag tror det blev ganska snett men inte fruktansvärt snett. Det kan gå snett på så många olika sätt. För jag tror den var väldigt spikrak, när man tittade nära, som en rak linje liksom, utan tofsar. Sen gick jag till spegeln i hallen, och där visade sig att i det stora hela var luggen sneeed, satt snett på huvudet liksom. Bara att klippetiklippa lite till.

En helt vanlig tisdag. Eller måndag.

2009-03-17T22:56:00.002+01:00

Om fredagarna är fyllda av kaffe och choklad så är det inget emot vad de andra dagarna är.

Då är det grislyxchoklad som gäller.

Bergochdalvana

2009-03-17T10:28:00.003+01:00

Att gå runt och vara rädd att för att något ska hända, som inte alls verkar vara i närheten av att det ska hända, det är ju bra dumt. Speciellt när man i stunden man nästan gråter av skräck får ett ässemess som bara bekräftar den totala motsatsen.

Annars så undrar jag lite över alla som skriver på facebook om den där "uuunderbara solen, åh åh åh sooolen". Jag ser ingen sol. Här är det ös-häll-SPÖ-regn. Det är svårt att ha is i magen. Ena stunden vill jag ringa och vara överärlig och föreslå vilt extrema och spontana saker. Andra stunden blir jag rädd och vågar inte hoppas alls.

Jag hade tänkt ta mig till gymmet idag, men det känns svårt. Som en dag i november. Säljet går bra dock. Köpa på Erikshjälpen för 50 kr och sälja för 99 kr is the shit. Så att säga.

Paketera och cykla till posten. I detta här tempot är snart den dära för dyra kavajen i min garderob.

Don't dream it's over.

2009-03-16T21:34:00.002+01:00

Jag städar min garderob. Viker, hänger upp, rensar ur. En släng-hög, en till-myrorna-hög och en sälja-på-tradera-hög. Och så en ha-kvar-lite-till-utifall-att-hög. Vissa plagg ligger mig varmt om hjärtat, vissa är ju faktiskt fina och vissa kan ju faktiskt vara bra att ha. Men det gäller att få fram sin kalla kyliga osentimentala sida för att verkligen kunna rensa på riktigt. Usch, jag har det lite svårt med den biten.

Jag städade ur burkar och flaskor under diskbänken också. Jag tror att det här rensandet och sorterandet är någon slags substitut eller symboliskt handlande för att mitt liv är ett väldans kaos just nu. Eller mer ett vacuum. Det är tomt. Och jag skulle gärna få lite ordning där.

Samma visa. Det här med jobb. Sommarjobb.. jobba i norge? I malmö? får jag ens något jobb? Ska jag tacka ja till dom som vill ha mig nu? Tänk om något annat vill ha mig sen då? Och han den dära då? Bättre att jobba i norge och bli stenrik, eller ta det simpelt här med hemtjänst som jag kan med skitlön och softa lite samtidigt, fast nej fan helst vill jag ju ha ett BRA jobb! Och ska jag ta ledigt i sommar, då måste jag bestämma mig inom en vecka, men jag har inga sommarplaner än, och han vågar jag inte fråga, och tänk om jag bestämmer nåt med han och sen inte tar hemtjänstjobbet ändå, då har vi bestämt nåt som inte blir, och då då då vad dÅ?!!

Ska vika lite till. Sälja på tradera. Snälla köp nåt.

Borta bäst

2009-03-14T23:06:00.005+01:00

Tågstationer är känsliga. Återseenden och avsked. Först stiger man av, pirrig och förväntansfull och nervös. Och sen plötsligare än man tror står man där framför tåget hem med klump i magen och säger till sig själv "inte gråta inte gråta inte gråta inte gråta", så försöker vi se glada ut och få hela tunga vemodssituationen att lätta lite, så ler vi sorgset och vinkar hej då. Ledsamt. Och sen är man påväg hem igen. Tom tommare tommast. Full av "vet varken ut eller in", och verkligen ingenting att åka hem till. Ett meningslöst jobb som inte ger mig något alls, knappt pengar. När jag var student hade jag tusen saker för mig, jag tänkte och tyckte, var kreativ, diskuterade och var pepp pepp och lite orädd. Nu känns det som att jag har tappat allt. Jag är trött och omotiverad, börjar tveka lite på mig själv, fega och mesa. Och det är ju kanske inte så konstigt med ett jobb där jag inte träffar en endaste människa, (jo en), städar fast det är rent och inte lär mig nåt nytt, träffar någon ny människa eller får använda hjärnan. All kunskap håller på och rinner ur min kropp. Allt jag har lärt mig har jag glömt. I diskussioner kommer jag ihåg vad jag brukade tycka, men jag har glömt argumenten för det.

Nu har jag iallafall packat upp. Jag hatar det, så däför gör jag det på en gång, fort fort. Jag ska sova med det där tomma, han som saknas och tårarna.

true romance

2009-03-10T22:58:00.003+01:00

Jag packar min lilla väska för imorgon åker jag till Malmö hurra! Skönt att få komma bort från det hära vardagliga, suckandet, meningslösa jobbandet, snöåterfallet, jobbletandet och gäspandet. I Malmö ska jag gå på nya gator, gå på bio, kanske rota lite secondhand, se små djur, göra ingenting och gömma mig lite. Jag är väldigt bra på att höja en liten händelse till skyarna och totalt gå in i den, stoppa huvudet i sanden och glömma allt allt annat. Väldigt skönt, fast väldigt jobbigt när jag förvånat inser att allt det där jag förträngt fortfarande finns i mitt liv och jag måste åka hem till det igen. Då är det bittert vill jag lova. Ack ja. Den lördagen den sorgen, är lååångt bort.

Och nu packar jag. Jag älskar såna här kvällar, pilla runt och plocka lite och bada och ha bra musik på och förvänta och förtjusa. Fast packa är svårt så jag tar med det mesta. Jag hoppas på +10 grader och sol, men man vet ju aldrig, snön verkar ju aldrig ta slut.

Och klockan FEM måste jag gå upp!! Omänskligt. Men det har jag också förträngt, för nu är jag ju jättepigg och det ska vattnas och bestämmas sjalar och packas musik. Imorgon klockan 05.00 den morgonen den sorgen, då kommer jag hata hela världen. En liten stund. För sen får jag åka tåååg, bara det. oh!

Fredagar

2009-03-05T22:53:00.005+01:00

De senaste tre fredagarna här:

Jag ser framemot imorgon..

Vår

2009-03-05T22:34:00.004+01:00

Jag föddes fjärde mars för tjugosju år sedan. Oh my, det går fort gör det. Mamma och jag åkte hem från BB på internationella kvinnodagen och jag vrålskrek och härjade hela vägen. Och jag blev ju både hungrig och lätt feminstisk. Och jag började trassla redan från början, navelsträngen var det första jag trasslade in mig i. Oh dear. Men det blev rätt bra ändå.

Det är iallafall fint att fylla år ibland. Officiellt är jag sådär svensk, "äsch fylla år väl väl inget märkvärdigt" men, i verkligheten tycker jag det är väldigt trevligt! Födelsedagsfirande borde man ha oftare, även om man inte firar födelsedagen utan någe annat. Man blir glad ju. Toppendag hade jag, och vår var det och presenter fick jag. Sweet åh.

Mera blommor, fikan och presenter till folket!

(Och nu borde jag skriva att "det behöver inte vara någe avancerat, bara enkelt, någon liten present, bara hemmagjort, ica-köpt kaka, nåt alla kan göra". Men jag orkar faktiskt inte. Någongång får man faktiskt tänka själv.)

morrhoppa

2009-03-05T22:25:00.003+01:00

Jag har planerat i tre veckor att jag ska tvätta idag kl.16. Jag har haft drivor med lakan och sängkläder i garderoben, jag mosade ner allt halvrent och jättesmutsigt i min tvättväska, släpade och bar ner till tvättstugan bara för att finna min plupp på PARKERINGSraden!! Någon har en nyckel till min plupp och imorgon kommer min långsamma ineffektiva lätt nonchalanta hyresvärd att få ett morrigt samtal från mig. Min nyckel passade visst i någon annans plupp också, men efter bara någon sekunds övervägande så lät jag faktiskt bli att sno någon annans tvätttid. Faktiskt.
Bara att släpa upp tvätten, hänga upp de skrynkliga jeansen, ta på sig de sunkiga jobbkläderna igen. Och knöla in ofräscha sängkläder i garderoben och hänga upp och efter duschen torka sig på de snuskiga handukarna.

Och så har jag ordnat sommarjobbet som jag ska göra allt i min makt för att inte få. Bara för jag helst ju ska få något annat.

Och så har jag ont i halsen. Men det förnekar jag å det grövsta. Och så var jag ute och provgick mina joggingskor, och fick dödsont i hälsenorna och i en tå.

Well. Man kan ju inte ha det roligt varje dag. Fast det brann i huset brevid och inte i mitt. Alltid något ja.

I obygden

2009-03-02T17:59:00.002+01:00

Ack ja. Hemma i skogen har jag tillbringat några dagar. Minus 7 grader, maaasssoor med snö, och snöfall hela dagen idag. Maaasssor med mat, fika och choklad som vanligt. En och annan promenad med tillhörande rumpträningsvärk eftersom man antingen går upp eller ner, aldrig bara platt rakt fram. Skönt är det. Iallefall dagen efter. Och min gamla Darling träffade jag, hon har en tjockismage och är så fin. Hon har iallefall en ursäkt till sin viktuppgång, det har inte jag. Jag är bara tjock. Eller inte tjock. Men nu var det längesedan jag tränade, springsuget i dubbel bemärkelse börjar komma, så jag hoppas hoppas att norrköping fortfarande är snöfritt för då ska jag börja springa lite smått.

Och, så har jag hittat en biljett till malmö för 95 kr. Nittiofem, det är bra bra det! Och jag slutar aldrig förundras hur värdelöst sj är, för vill man ha den biljetten återbetalningsbar kostar den 1097 SEK! Så, om jag betalar 95 kr och inte åker, så får jag ju den ändå billigare än om jag tar den återbetalningsbar men ändå åker, då kostar ju plötsligt biljetten 1097 kr! VAD VAD VAAAD grundar sj sina priser på? INGENTING. Kanske kobingo från 1993 eller en grönrostig tombola. Jag blir vansinnig. Och alles nu nyss då, försöker boka och då hakar sidan upp sig och tror att jag ska åka till malmö två gåner på samma dag, och jag raderar och uppdaterar och startar om, och fortfarande tror sidan det. Det skulle verkligen INTE förvåna mig, om sidan, nu när jag försöker igen, har noterat att jag vill ha den dära 95kronorsbiljetten och därför har höjt med sisådär 800 kr. Bajssj.

Imorgon kommer jag till norpan igen. Det ska bli fint faktiskt.

Gropar och svarta hål

2009-02-19T22:46:00.005+01:00

Snart är denna vecka slut, då kan jag gå vidare, radera och börja om. En såndär meningslös vecka har det varit, som lika gärna kunde ha varit olevd. Sjuk och dan. Och jag brukar inte bli sjuksjuk, utan bara sådär att jag kan bita ihop och jobba på. Men nerå, snorsjuk, matt, kokvarm, kinkig och frusen. Hujedamig. Och i allt det där, grävs gropen djupare och djupare och med mig drar jag ungefär allt allt som finns i resten av livet och världen. Snorig och dan, inne och utan att träffa människor, inte ens jobba, och all by my self sådär sjuklig går mitt tänk i bara negativa djupa spiraler neråt nerååååååååt. Oh. Så, när jag, en timme innan Hello Saferidekonserten igår, som var det enda lite roliga på hela veckan, knappt orkade resa mig upp på grund av feberhet, och mamma dessutom inte svarade när jag ringde och behövde pepp, då bidde det stora tårar i en pöl på golvet. Lilla jag lilla jag. Bara 27 år.

Men, jag klädde på mig och gick ändå. Hög på kodein, kaffe och baileys. Och, det är konstigt, eller inte, men så fort jag kom dit slutade jag hosta och snoret slutade rinna. Väldigt bra och fint i ca 120 minuter. Och väldigt väldigt bra konsert var det. Fint och precis vad jag behövde. Kl.22.00 gick jag hem igen och då kom snoret och hostet tillbaka. Nu är jag bättre, snoret är mindre och febern nog borta, jag låter som dracula istället men det har ju sin charm.

Som min gamla darling sa, nu har du grävt din grop, nu får du börja gräva tillbaks igen. Mja. Och jag tänkte lite där på konserten, eller, jag tänkte massor massor och kände ännu mer. Att, jag länge haft en Tiger i min umgängeskrets. Och nu en Björn. Fina djur. Och det fick mig att tänka på barnprogrammet "Lilla Tiger och lilla Björn".

Sweet. Jag kanske är den lilla leksakstigern på djul. Fin stavning by the way av mig.

Well. Det är inte hela världen.

Inget är hela världen.

män som hatar kvinnor

2009-02-19T17:17:00.003+01:00

Jag hittade en man på facebook som jag vet är kvinnomisshandlare. Denne man arbetar på ortens största företag, är kändis i stan, har barn, ääälskar att segla och åka på äventyr, är "glad" singel, älskar att vara i fjällen, har bilder upplagda där han myser med sina "grabbar", åker skoter, grillar och ler i solnedgången. Som vilken stilig 37-åring som helst i sina bästa år. Jotack. Äckliga människa. Och ännu äckligare är att alla tycker att han är en sån jvla trevlig och go kille.
What to do? Inte så mycket. Jag får lust att skriva en note på min facebook om vad han pysslar, med, att skriva ett litet inlägg i hans egen gästbok, att skicka ett fint infomail till hans dejt som han flörtar så sött med på facebook, jojo. Men, det är nog inte så klokt.

Men jag blir hatisk och aggressiv. Fyfan. För ingen kan ens ana något, han ser ju ut som vem som helst. Såklart. Och han är ju så fruktansvärt trevlig och framåt och känd i stan, jo precis. Undrar hur många fler av alla dessa "trevliga normala" män som pysslar med samma sak? Jojo.