Loppisgåvan

Det enda jag vill göra, och det enda jag tänker på när jag vaknar, när jag kommer till jobbet, mest hela tiden, är att jag vill få komma hem och sova. Sova sova sova. Jag tror och hoppas att det beror på majhysterin, att jag inte fått vara själv. För jag känner ett starkt längt efter att bara få vara hemma, pilla lite, laga en klänning, ligga i soffan och bläddra mellan meningslösa tv-program, hyra film själv, bada, måla naglarna, ringa en vän långt bort, fundera, sakna, längta, komma ifatt. Jag har ju faktiskt för det mesta varit själv, om man bortser från vännerna. När jag kommit hem har det varit bara jag och jag har älskat de där kvällarna när jag blir kreativ, har brabra musik på, pillar och fixar och får braiga idéer. Det är då jag blir jag liksom. Nu är jag ju två. Och i full fart bland folk och fä och platser och hit och dit, då tappar jag bort och glömmer mig själv. Börjar vara som andra, som jag tror andra vill att jag ska vara lite grann, och det blir bara såndära köttpannkaka av alltihop. Så, nu är det jag-tid som gäller. Men jag älskar ju fina vännerna och att ha picknick och larva runt, åh hurra, men egentiden är muy importante. Si.

Och så måste jag hylla loppisarna, de är fantastiska! Hittade finaste mjukaste skorna nedtryckta och dammiga under en kartong i gräset under ett bord på en loppis. En skäggig farbror ville ha en tjuga och det fick han. Skorna är massa för stora men så fina och mina envisa knasfötter tycker om dom! Åh. Det är lovely är det. Och sen då, ett skärp för 30 pix och en kjol från hm för lite mer.

sådär fulfina.

Jag önskar jag var lite piggare och kunde se framemot saker lite mer. Nu är det bara drygt drygt och jobbigt och drygt.

Älskade fredag kom snart amen.

Lite fler blommor för det är ju så fint.

Apatisk paus hallongrädde

tystnad...

Det har varit jobb jobb jobb, fem timmars sömn per natt, jobb jobb, mysbjörn, sthlm, fika, picknick, vin, jobb jobb, tvätta, små tårar, jobb, gäsp, film, helg, vin, mat och jobb. Hela maj rusade iväg och det gick hiskeligt fort. Det var skönt och himla roligt, men ack så trött jag plötsligt blev. Min fina man har varit hos mig med sitt trasiga nyckelben, fantastiskt underbart, men jag är beroende av regelbunden ensamtid och utan det blir jag väldigt trött. Så, nu har jag åkt hem till skogen igen. Tryckt på paus. Jag har sovit 10,5 timmar och seg är jag. Och det är så grönt och fint, och det luktar så gott. Det började faktiskt lukta gott redan på tåget, den där nyregnade skogsdoften liksom trängde sig in i kupén. Och som vanligt kom de där vemodskänslorna krypande. Åh.. så vackert. Och sommaren är så bitterljuv. Fy. Flest självmord begås föresten under sommarmånaderna, och inte i november eller december som man kanske kan tro, och jag förstår precis. Inte för att jag ska ta livet av mig, men ändå. Kraven från allt och alla är gigantiska. Brunsmalfräschfinsommarkroppsommarföttersommarfrisyr, lugnaochslappasemesterplanersomocksåskavarahippaochinneochäventyrliga.Grillaglassaseglabadasolaälskafestivalavinaölaoch vara GLAD.

Iallafall så nu när jag är själv kommer min lilla egotid ifatt känner jag. Jag funderar starkt på en ny frisyr, jag känner mig mesig och töntig. Den eventuellt nya är lite mer av Lisbeth Salanderstuk tror jag. Oh! Det kan nog klicka fint med resten av sötstilen som jag tycker jag ofrivilligt dras med. Och suget av att shoppa roliga kläder på vanliga affärer och secondhand är brutalt! GAH! För att inte tala om att köra bil! Måste nog deala till mig en bil och imorgon ta mig en konsumtionssväng, hälsa på min gamla bästis och hennes liv och ofödda bäbis. Ja.

Så ja, trots den här apatiska känslan så finns det lite sug också att göra allt det där jag inte hunnit. Träna tillexempel har jag inte gjort på över 2 månader samtidigt som jag har ökat mitt chokladmajonnäsräkmackaalkoholfettsmörost-intag med ca 200%. Och vid dagens regelbundna skogsvägning som bara är möjlig i skogen eftersom jag inte äger någon våg, så visade det sig att jag gått upp inte ett endaste gram. Bara slappat till mig lite alltså. tack och lov amen.

Jag ska nog rota lite i pappas garderob nu. Eller sova ja.

arbetare

Sist jag skulle skriva här så hade jag skrivit massor och så plötsligt hade jag inget internet länge. Jag blev kall i magen och kom på att jag inte betalt bredbandsräkningen. Och så skulle jag göra det direkt men då hade jag ju inget internet och utan internet ingen betalning så jag städade och tittade på tv istället. Sen fick jag höra att ComHem haft lite svårigheter, stackarna, och jag hade ju visst betalt min räkning. Iallafall försvann ju allt jag skrev då.

Jag har nu nästan jobbat en hel veckas heltidsjobb. Pust och stön. Det här med flex är fantastiskt men det här med pendlande är inte lika fantastiskt och gör att det här fantastiska flexet förstörs. Alla tåg går snart kvart i vilket innebär att jag måste gå en halvtimme för tidigt eller vänta en halvtimme på tåget. Surt sa räven. Igår kom jag till jobbet först av alla och var kvar till sist för att samla flex. Hoppas dom tycker jag är väldigt ambitiös.

Men det är roligt är det! Att ringa upp folk och maila människor, ta emot samtal från journalister och curlingmammor och tonåringar och allt möjligt folk. Att fika och fika, gå på utbildningar, få lyssna på socialsekreterare som berättar om hur dagens regering fixar så människor åker ur systemen i en rasande fart. Jag lär mig så mycket. Tabeller i excel har jag gjort som jag inte visste att jag kunde, förut bråkade vi bara. Jag har lärt mig finesser i mailen och telefonen och att söka i system. Men jag blir trött också. Supertrött. Och jag kommer aldrig hem och hinner aldrig göra något mer än att äta, sitta på en stol och gäspa och frysa och tänka att jag ska gå ut, och sen gå till soffan och sen sängen och sova. Jag hoppas på piggare och livfullare tillvaro när jag kommer igång ordentligt. Och har mycket flex kanske.

En notering mot hemtjänsten som är det enda arbete jag har att jämföra med, är att när man fikar så pratar man lugnt. Skrattar och småpratar. Är lite tyst, läser lite, pratar. I hemtjänsten var det full fart, gnäll och hets och klag och trötthet, man pratade om här och nu på ett annat sätt. Och då hade jag ont i fötter och kroppen och tänkte flera gånger om dagen guuud så drygt. Det gör jag inte nu, det är så bekvämt det här. Sitta på en stol, klicka lite, ringa lite, hämta papper, lugnt och fint. Trött i huvudet blir jag, men då öppnar jag fönstret, sätter på radion och öppnar mitt nyligen införskaffade chokladförråd i min lilla låda. Jojo. Bekvämt. Torra fötter.

Nu strax strax kommer han den där bästaste. :)

Det fina i kråksången

Det fanns mycket fint också i Bryssel utöver gubbslemmet. Stooora fina byggnader och hus med tinnar och torn, en loppmarknad med bara såna gamla kluriga fina lite konstiga saker, second-handbutiker med fina kläder som tillochmed passade, blommande träd, en världsgod äppelkaka och kaffe och enormt med himmelsk choklad.

Jag tror blommande träd är bland det finaste som finns. Och jag blir så fruktansvärt sentimental på våren och sommaren så jag tror jag redan ser framemot augstikvällarna. Allt är så bra så bra som det bara kan och jag har stora vemodsklumpen i magen. Förstår inte inte vad den ska där och göra.

Och att göra en snabbis i en stad är härligt men ger en väldigt blodad tand. Så lätt det är att slinka i väg nånstans och traska på nya gator och se nya fina saker och fika på nya fik och lära sig såna där små roliga saker som att en café russe är nästintill en latte i Bryssel. Mhm... fint är det.