suuuur

Nu så idag så: Jag har varit på marknad idag i Köppäbä. Inna och uta och öppe och nerä och ja, iallefall så hade de gratis kroppsskanning där. Alltså sådär att man får stå på något som ser ut som en våg och hålla i två handtag, och så går det lite ström genom kroppen och som möter och mäter motståndet i form av vatten och fett och muskler allt var det är. Och, så får man veta i vilket skick ens kropp är i! Och, ja lite nervöst var det, men eftersom jag är vegetarian, äter hyfsat nyttigt, tränar flera gånger i veckan, inte röker, snusar eller dricker massor med alkohol, och inte är överviktig så tänkte jag att resultatet för min kropp ändå borde vara hyfsat. Men TJI fick jag!

Min fysiska ålder var 42, jag hade för lite muskelmassa och för mycket fett i kroppen, och låg inte på helt hälsosam utan på lite mer i risk, utan att vara risk dock. Men ändå!! Fan, här anstränger man sig och så har jag sämre värden än min kära man som snusar, dricker maaassor med kaffe, öl titt som tätt, aldrig tränar, hoppar över frukosten och äter en stor portion mat då och då, och äter rätt mycket korv och pizza. Är det rättvisst det?

Men, ansvarig person, trodde att problemet låg i min kost. Att jag fick i mig för lite protein så att musklerna inte har något att bygga upp sig med. Och jag antar att man då snarare bryter ner musklerna än bygger upp om man tränar .. oh my! Så. Ägg ägg ägg keso ost here I come! Bara det att jag och ägg klickar sådär... men hellre det kanske än att träna i onödan. Sur blev jag.

överlevning

Joråsåatt såhär sista dagarna bara försvann i en stor, nästan mardröm men inte, utan mer att jag blev kallad på en intervju där ett föredrag av mig skulle ingå inför en människa som är sådära käck och duktig och bara SÅDÄR så jag tycker det är otäckt och framförallt glömmer att jag när som helst bara kan bestämma mig för att tycka att jag är en ännu bättre människa och så, så jag satte mig i två hela dagar, vilket inte låter så mycket men kändes som en envighet i ett tortyrfängelse på grund av all jag-vill-dö-och-kräkas-nervositet, men sen så gick jag dit och det gick väl sådära men jag var ändå duktig och överlevde och senaste dagarna har gått åt till att försöka inse att jag lever och känna på livet igen och känslan av att vara fri och nervositetklumpslös.

Så nu. Har jag bakat bröd och lagat rotsaksgratäng, gått lååånga promenader. Fy och fy vad skönt det är ute nu. Sådär friskt, fint och krisp. Man kan ha fina kläder och vara snygg, och det är soligt och man slipper frysa, men samtidigt svettas man inte och är varm och dåsig och trött. Det är något med kvällarna, jag vet inte riktigt vad. Men jag har varit ute och gått med Moby och det liksom, ja en fin känsla får jag. Lite sådär aha liv ja. Det kanske är så varje år, men såna fall har jag glömt det och det gör ju inget för det är ju ändå så skönt. Mm.. love.ly.

Imorgon blir det stockholm hos vän. Fast jag har ont i halsen just nu igen. Konstigt är det. Framochtillbaka gör det ont. Då och då.

inte så mycket

tja. inte så mycket att säga har jag tror jag. Jag började frysa idag. På med tjockare mysbyxor, extra ullstrumpor och fram med stora koppen kaffe med choklad. Men det gick kalla kårar och jag kände mig lite sådär konstig. Pratade med min nyblivna mammakompis och fick ont i halsen. Nu har jag nyss druckit vad som känns som en balja med ingefärate med honung och mjölk. Mhm får se vad som händer, nu förtiden är det väldigt spännande när det känns som influensa på gång, tänk om tänk OM jag har svininfluensa!! OAooooow känns det nästan. Men det är säkert en vanlig såndär halsontsläng om bara känns och hindrar mig från att träna och sen segar sig bort väldigt sakta. Ja.

Annars så. Vänder jag in och ut på mig själv för att försöka fatta beslut. Går sådär. Håret är rätt kort ja. Men ändå långt. Satt i solen på en bänk på förmiddagen idag. Hand i hand det var fint. Men jag har längtat efter frosten länge nu. Och klätt mig så, men det resulterade i genomsvettighet så idag åkte shortsen på igen.


Fina skorna. Många nummer för stora, trots två par sulor och ett par hälinlägg. Får fjompgå sakta för att inte nästan trilla omkull, helt ostryrsliga är dom. Men fina.

Det börjar med september

Det händer saker. Stora och små. Som att jag klippt allt hår kort nu. Inte bara en sida. Jag är nöjd tror jag, men "det växer ju ut" tänker jag mer och mer så jag kanske bryr mig lite lite mindre om inte klipp blir perfekta längre. Det är roligt att testa bara.

Jag har äntligen köpt en vattenkanna som är rosa från Ö.B. Den läckte som ett soll så jag gick dit med den och fick veta att den inte var gjord för att ha vatten i. Men jag chansade och fick en ny och den verkar tåla vatten faktiskt. Så nu kommer mina blommor få ett trevligare liv.

Jag har jobbat klart på mitt jobb också. Jag fick en fin tékopp från Iittala som adjögåva och därmed har senaste dagarna fyllts med sova länge, koka kikärtor, baka bröd, fika, secondhandhandlande, film, mys och pyshäng, glida på stan, träning och sådant där som man längtar efter när man jobbar eller inte har tid. Och hösten är kommen! Igår uppdaterade jag mina téburkar med fyra nya teer och nu sitter jag här och sippar. Fina hösttecken. Men jag vill ha det ännu lite kallare, frost gärna, så jag kan bylta på mig halsdukar men ändå ha jackan öppen och gå runt och känna mig fin. Blir det för kallt är det bara kallt och man fryser och måste ha de allra tjockaste plaggen man har och då känner man sig inte alls fin, bara frusen och oformlig på grund av alla kläder.

Mm. Och stora beslut. Klippet var inte speciellt stort egentligen. Nu har jag ett annat beslut på utredning. Flyttning. Mm.. sådär skräckblandad förtjusning. Mest förtjusning såklart! Åh.. men i diskurser där jag är inblandad handlar det om velning och fundering och analysering. Tänka lite först.