Lite av varje

Jag har precis tittat på Uppdrag Granskning som handlade om FN-anställda i Kongo som utnyttjar kvinnor och barn i lokalbefolkningen sexuellt. Fattigaste landet i världen är det så människor där tar alla medel till hjälp för att få lite mat, lite pengar eller en chans att komma till Sverige eller något annat rikt land. Såklart. Och detta utnyttjar FN-anställda som är där för att hjälpa och stötta människor som redan varit med om all möjlig skit man kan tänka sig. Det är så äckligt och sjukt och jag tänker att det här med jämställdhet är så lååångt låååångt bort och jämställdhetsarbetet är lite som att försöka få bort all sand i världen, och börja dammsuga på gatan här utanför. Kära nån. Jag blir så förbannad och så less.

Något annat som gör mig upprörd, men som ter sig lite mer som ett problem de luxe efter texten ovanför här, är all denna SNÖ. Jag ser bilder på maj och juni och tänker på tider då vinden är ljummen, man kan ha lager på lager och tunna byxor och lätta skor, och kvällarna är ljusa och det känns lätt att gå ut och lätt att ta sig för. Jag längtar så jag får ont i magen.

Tur man kan få bry sig om både allvarliga världsproblem och mer delikata personliga petitesser under en och samma minut. Ont i magen har jag också.

Nehej!

Jag skiter i gymmet idag. Bestämde jag precis. Frusen och trött och seg, funderar på annat, snön vräääker ner och jag har ingen ingen alls lust att gå ut och ännu mer att börja hetsa och röra mig fort och försöka lyfta tunga saker. Det känns dumt. När man kan vara inne och baka rulltårta och läsa bok. Som den tjej jag är med "jag-borde-träna-tänket" så åtföljs en överhoppad träning tyvärr ofta av "då-får-jag-äta-nyttigt-i-flera-dagar-tankar" för att kompensera. Fånigt och sjukt.

Så härmed: Nu skiter jag i att träna idag för att jag vill! Och det är himla skönt. Rulltårta är gott.

Over and out. (alltså rulltårta med smörkräääm)

Lediga dar

Sova länge. Läsa DN i soffan och samtidigt titta på repriser på tv. Traska på promenad, äta sushi framför tv: igen, fortsätta framför tv:n och konståkning med kaffe och kaka under filten, somna lite. Vakna, gå på teater och sen hem till finaste vännerna som bjuder på middag med förrätt och efterrätt och allt! Fniss och tok till halv fyra på natten, ramla hem, sova, vakna runt tolv, mera DN och frukost framför tv:n. Skönt är det. Och segt. Jättesegt. Nu funderar jag på en promenad, det är skön luft ute, jag är törstig efter luft. Och ljus. Så en promenad, handla jogurt, kanske choklad, sen soffan igen och mera konståkning. Pilla med foton också kanske. Men då måste jag först en vända på stan och det är ju ansträngade. Jag har en fin och mjuk tid nu. I några dagar till. Om en vecka smäller det, och nu börjar det kännas sådär spännande, lite roligt, förväntasfullt!

Besök

Besök är nåt väldigt trevligt. I helgen hade jag vänbesök. Det bidde långa frukostar, promenad, lite häng på stan och fin fika med mera vän. Och vin och sånt. Sen komma mamma och pappa. Mysigt är det ju. Fika och god mat. Hänga i soffan och äta choklad och bara bara bara vara. Sen gick vi lite på stan också, fikade mer, matade änder och sånt. Och jag köpte skor. Oj oj-skor, såna dära jag kommer att trippa runt och få ont i framtassarna av, som är mer skojiga och fina än nyttiga att köpa. Men jag hade ett till-godo-kvitto och då kändes dom nästan gratis. Hurra.

Idag åkte dock päronen hem så nu känns det lite tomt. Och snön har vräkt ner. Suck känns det. Jag skulle vilja att föräldrarna bodde lite närmare så de kunde ramla in lite när som. Kanske inte föör nära, men mindre än 30 mil vore bra.

Lite suck och sentimentalt är det allt nu. Jag har som sagt lite svårt för sånt som tar slut. När det blir tomt och som vanligt igen. Oh well. Många verkar inte tänka, bara sätta klockan, rycka på axlarna och stiga upp och köra igång, är det bara jag som suckar och stönar och verkligen verkligen inte inte vill? Hm. Jag önskar jag vore mer en såndär rycka-på-axlarna-person.

zombie och besök!

Hela denna vecka har det också sovits och sovits. Gått upp elva och när frukosten är uppäten är det redan eftermiddag. Hujeda mig. Å andra sidan är jag vaken väldigt länge på natten, skönt och frihetskänslor ger det, men lite lite ångest också. Dagarna försvinner. Tror jag ska försöka gå upp klockan 7 någon dag och tända ett ljus, äta frukost långsamt och njuta av att vara vaken tidigt fast jag inte behöver. Och sen gå tillbaka till sängen. Bäst att passa på att göra ALLT innan jag börjar jobba. Idag fick ville en vän promenera klockan 10, så då fick jag iallafall en anledning att gå upp. Lite hårt när jag somnade 5. Hm.

Annars så känns det just nu lite sådär pepp. Inför helgen och eftermiddagen. Jag ska fika med finvännen som äntligen är tillbaka i stan även på vardagarna, jag får besök i helgen av en annan vän och mina föräldrar kommer på en visit på söndag. Intensivt säkert men roligt mest!

Olika liv

Igår tittade jag på Hästmannen igen. Den är är så fin. Och vemodig. Och Stig som är hästmannen är så god och lite lustig ibland. Fint är ordet. Och fascinerande.

Ikväll ska jag se Avatar på bio. Och för en stund sedan i soffan läste jag om vad kvinnors hushållsarbete under historiens gång. Det är fantastiskt vad man kan ta del av utan att behöva forsla sig speciellt långt bort!

Senaste nytt

Jag försöker lära mig äta keso. För proteinets skull, jag tror nämligen inte att jag får i mig det protein jag behöver, och keso myllrar av protein. På smörgås gick det helt okej, med banan, hallon, pumpafrön och kanel hade jag verkliga problem med att överhuvudtaget svälja. Men jag testar lite till.

Jag har klippt mig alledes nyss. Ingen aning har jag om huruvida jag vill ha långt hår eller kort. Jag vet bara att när jag ser människor med kort hår vill jag ha det, och när jag ser människor med långt hår vill jag ha det. Så jag klippte det inte kortkort, och eftersom det inte går att klippa håret långt, så bara piffades det till. Till någon odefinierbar frisyr. Lite morotsfärg på det så. Jojo.

Jag börjar bli nervösnervös inför mitt nya jobb. Bara ett enda stort HJÄLP! Funderar på hur det ska gå, och vilka andra som börjar jobba, och vad det egentligen var som gjorde att de valde just mig. Tänk om de fattade helt fel om mig! Eller ännu värre, tänk om de ringde upp helt fel person och gav jobbet?! Nojjig nej nej.

Jag är lite vemodig över att julen är slut. Jag gick och myste och såg framemot det hela december. Inte för just själva julen, men för att få åka hem, mysapysa, göra ingenting med gott samvete. Sitta med föräldrarna i soffan. Nu är det redan januari och man måste ta tag i saker igen.

Jag har fortfarande inte handlat kläder på rean i år. Rekord tror jag. Men snart snart någondag ska jag smyga mig ner. I provhyttsvänlig outfit. Och kanske köpa nåt. Förmodligen underkläder.
Jo.

Den fina skarven

Gott nytt år!

Sista dagarna på gamla året och första dagarna på det nya året har varit fina fina. Hemma i skogen har jag varit och det har varit så julfint det bara går med massor av snö och alledes för kallt. Mat och ljus och choklad. Träffat fina gamla vänner, klappat bäbis, åkt pulka, varit på julkonsert, fikat flera gånger om, gått promenader i gamla kvarter på barndomsgator, träffat släkt på gott och ont, spelat spel, spelat Game Boy, stickat en tiondels halsduk och bara varit.

Nu är det lite vaccum, allt står liksom still. Måste mentalt slutföra förra året och starta upp nästa. Börja om, ta tag i saker och peppa peppa inför nya jobbet. Men det är inte förrän 1 februari och dit är det lååååångt långt. Konstigt var värdefulla lediga dagar blir så fort de har ett slut.
Jag ser framemot ljuset.