
Det enda jag vill göra, och det enda jag tänker på när jag vaknar, när jag kommer till jobbet, mest hela tiden, är att jag vill få komma hem och sova. Sova sova sova. Jag tror och hoppas att det beror på majhysterin, att jag inte fått vara själv. För jag känner ett starkt längt efter att bara få vara hemma, pilla lite, laga en klänning, ligga i soffan och bläddra mellan meningslösa tv-program, hyra film själv, bada, måla naglarna, ringa en vän långt bort, fundera, sakna, längta, komma ifatt. Jag har ju faktiskt för det mesta varit själv, om man bortser från vännerna. När jag kommit hem har det varit bara jag och jag har älskat de där kvällarna när jag blir kreativ, har brabra musik på, pillar och fixar och får braiga idéer. Det är då jag blir jag liksom. Nu är jag ju två. Och i full fart bland folk och fä och platser och hit och dit, då tappar jag bort och glömmer mig själv. Börjar vara som andra, som jag tror andra vill att jag ska vara lite grann, och det blir bara såndära köttpannkaka av alltihop. Så, nu är det jag-tid som gäller. Men jag älskar ju fina vännerna och att ha picknick och larva runt, åh hurra, men egentiden är muy importante. Si.
Och så måste jag hylla loppisarna, de är fantastiska! Hittade finaste mjukaste skorna nedtryckta och dammiga under en kartong i gräset under ett bord på en loppis. En skäggig farbror ville ha en tjuga och det fick han. Skorna är massa för stora men så fina och mina envisa knasfötter tycker om dom! Åh. Det är lovely är det. Och sen då, ett skärp för 30 pix och en kjol från hm för lite mer.


sådär fulfina.

Jag önskar jag var lite piggare och kunde se framemot saker lite mer. Nu är det bara drygt drygt och jobbigt och drygt.
Älskade fredag kom snart amen.
Lite fler blommor för det är ju så fint.