Hår

Jag borde nog färga håret ja. För att inte tala om att klippning. Totalt ofrisyrat, slitet och halvblaskigt färgat.

Och snart Inception. Det var längesen jag var på bio.
Lovely.

Henry Pool is here

Jag råkade hitta en såndär film igen. Jag är ganska förutsägbar, nästan genomskinlig vad gäller film och böcker. Att få titta in en stund i människors liv, inte såna som har speciella uppdrag eller stora planer, bara såna "vanliga" människors liv. Som råkar leva på men som ändå är udda, med bra soundtrack. Människor som är lite buttra men ändå har något under ytan, som är lessna men som blir glada. När filmen egentligen inte handlar om så mycket, men ändå är en film. Filmer som är lätt storslagna, så det kommer en tår, men inte för mycket. Sånt faller jag för. Det är skönt när man redan under första minuten av filmen känner att den är bra. Så kan man mysa hela vägen från början.

Henry Pool är en man som har en hemlighet och flyttar in i ett hus. Huset har en vägg med en fläck och Mr Pool har en granne som ser nåt mer än en fläck i fläcken. Han har en vacker kvinna med en söt dotter som grannar också. Och så blir det en bra film. Åhå. Lite tår, fin musik, lite hissnande sådär "åh nej!!!" och lite "men kom igen nu" och ganska mycket "åh....".

Mm. Det var på tiden, det var längesedan jag hittade en såndär bra. Och på topplistehyllan dessutom. Kors i taket.

Junebug

Igår såg jag än en gång en fanatiskt härligt fredagsfilm. Junebug. Jag börjar bli bra på det. Exentriska människor som inte passar ihop. Som är felt sociala och inte rätt nånstans. Som försöker och försöker eller som inte försöker alls. Well. Det är så skönt. Sången dessutom. Fast jag inte hittade den trots en massa let.

Det förflutna förutspår inte alltid framtiden

Åh!

Nu igen jag har hyrt film (och varför fungerar inte mitt svenska modersmål plöstligt?) och åh hurra en film på tio, så nu igen hittade jag en såndär härlig film. Jag letade massor och insåg att jag nog inte ska hyra film på ett tag för det finns inte så många intressanta kvar på tophitshyllan för mig. Så jag letade gammalt. Och ja jag fann!

"Lonesome Jim". Från 2005 och den hade kommentarer som "nya Garden State" på omslaget så jag visste vad jag tog. Och den var väldigt snarlik. Av Steve Buscemi (felstavat) Men jag älskar ju Garden State och alla filmer som är som den. Om dom är bra. Så det gör ju inget. Och den här var ju bra.

Det är något med dom där människorna som är lite tafatta och osäkra, som velar och gör fel och gör om. Och som inte kan bestämma sig och inte vet, och som känner massor men inte vågar säga. Som är eftertänksamma och verkar skita lite i allt, som är lätt tillbakadragna, som funderar massor men säger lite mindre. Jag vet inte riktigt varför. Men jag älskar dom nog.

Och så var Liv Tyler med också. Jag gillar henne. Jag gillar Juliette Lewis också. De påminner lite om varandra, det är nåt med släpigheten tror jag.

Föresten promenerade jag lite i det sena solljuset igår. Det blev fint.

True Romance

nu har jag suttit i två evigheter och tussat ihop färger. Och, det går inte. Jag ger upp. Det skulle vara det roligaste som finns. Men nu mår jag illa av alla valmöjligheter. Borde gör sidan svart med svart text och svarta rubriker. Men de dära.. nyanser finns inte. Och jag orkar inte ta reda på hur man får fram dom.

Jag har lyssnat på you're so cool för många gånger nu. Den är vacker. natti.

Sparkle

hm. Jag gillade inte huvudpersonmannen. Men tjejen var himla söt.
Fick känsla av tramsfilm. Men, nånstans så tog den sig. Charmigt tramsig. Fast tramsig är fel ord. Den var fin brittisk och slutade fint. Och jag faller för sånt här och mina tårar också. ack ja..