Trött

Suck.
Trött på att ha varit sjuk och ligga efter med träning och få börja om och känna sig fet. Trött på allt himla klickande på jobbet, administrera administrera, alla jvla papper som skrivs ut egentligen helt i onödan. Byråkratiskit. Trött på nätverk som vägrar funka, vill slänga min HTC i väggen men den var rätt dyr och då kan det gå sönder på riktigt så jag låter bli.Trött på att laga mat. Trött på sega stora organisationer och chefer. Trött på ventilationer som ska ordnas om tvåhundra år eventuellt, som ger mig varma kinder och huvudvärk varje eftermiddag. Trött på människor som måste be om ursäkt för att de ens existerar och samtidigt berätta för varandra hur hiiiimla bra de är typ Kvinnor Kan.Trött på att vara trött måndag till fredag och bara vilja sova mest av allt i världen.
Så.

Fint i skogen

Är hos far och mor i dalarna över helgen. Äta god mat, gå på marknad, läsa dn och somna i hammocken i solen på terassen. ALLA borde få en hammock. Sjukt rogivande att ligga där och gunga. För att inte tala om hur skönt det är att somna i uteluft. Inte konstigt att många barn sover bra i barnvagn.

Pannkaka

Första dagen efter sjukan som jag känner mig så stark att jag orkar laga mat. Pannkakor! Utan kolhydrater! Men med grädde och fina hallon från dalarna.
(Och nej, jag går inte på nån diet jag äter alltid såhär, min mage och hjärna mår bättre utan massa kolhydrater, nej jag är inte extrem utan äter socker när jag vill som chokladtårta idag på jobbet, nej jag är inte militant och tänker inte kommentera någon annans matvanor så länge ingen anmärker på mina. Amen.)

Fever

Ligger och tittar ut på solig, krispig septemberfredag. Inte bitter alls. Det är väldans vad fort det går att glömma hur det känns att vara frisk. Och vad fort man sedan tar det för givet igen.

NOG

Nu har jag blockerat folk på facebook. Jag har väntat ganska länge för att ge dem en chans att ändra sitt beteende men nej. Så idag var det tjip och hej till: en person som svor och gnällde svor och gnällde och skrev statusuppdateringar som en fjortonåring. Dålig energi. En annan person hade blivit sitt barn. Ändrade sin profilbild varje dag med bilder på sitt barn, PLUS alla andra bilder på sitt barn och alla statusuppdateringar handlade om "tuffa killen" och "mammas lilla guldklimp". Man får älska sitt barn. Men. Det är inte alltid jag är intresserad av ALLT.

Planering med jobbet

I ny klänning och nya skor som mycket snabbt blev älsklingsskorna. Foto på hotellet, fick passa på när det fanns fungerande spegel till hands.

Som sig bör: Klänning från H&M. Fin, skön och luftig. Finns i senapsgult, vitt och ljust rosa också tror jag. Väldigt syntetisk så lite plastig känns den, men helt okej ja.
Skor: Hush Puppes. Helt fantstiska, de första skorna jag inte fått ont någonstans av! Köpte dem och monstergick dem 10 timmar om dagen under 4 dagar i Amsterdam. Som mockasiner!

Det här med att vara sjuk..

Är roligt i ungefär två sekunder när man meddelat chefen sin sjuka, och får göra det där man vill göra alla friskna mornar; gå från sängen till soffan med morgontv och slippa gå ut. Nu har jag varit hemma ett dygn, kollat facebook och läst bloggar frekvent  och när ingen har uppdaterat känner man sig lite frustrerad. Och patetisk. Jag har kollat svtplay och tv4play, sovit, tittat på tv, spelat wordfeud. Ena stunden med frossa, tar tablett och i nästa stund känns det som att jag ska börja brinna. Och alles ensam. Eller, det är nog bäst för alla berörda för när jag är sjuk är jag som ett barn som gnäller och ojjar sig extra om någon är i närheten. Nu är jag tyst och lider för mig själv. Bäst.

Gammal

Man vet att man är gammal när man börjar tycka att kakor är för söta. Som nu. Jag åt EN kaka och blev plötsligt väldigt nöjd med bara en. Den var ju sjukt söt. Tidigare i min ungdom var inget för sött eller för stort för att ätas. Delade aldrig, tog alltid en hel själv, kunde äta flera stycken utan problem oavsett sort. Jag är ganska bra på att äta nu med, men något har hänt.

För övrigt gick jag hem från jobbet idag, hostig och sjuk. Ligger i soffan och känner mig som 95. Och köpte kakor på vägen hem som som sagt var lite VÄL goda.

I Am sterdam

Senast fina köp

Duk, från myrorna faktiskt fast jag är lite anti myrorna. Men den var så fin. Och för stor för vårt lilla köksbord, men fick ligga där ändå, lite invikt. Fast den skulle vara fin på en vägg också. Ska fundera lite.

Dom här är sååå fina, älskar ugglorna! Gjorda av Tovelisa, så himlans fina!

Tips för jobbiga fötter

Eftersom jag har ordentliga ankfötter och felkonstruerade ben så är utbudet av skor jag kan använda väldigt begränsat. Fast det har jag ju struntat i tidigare. Converse till exempel rena döden, fast jag har ändå haft hur många par som helst (och har än). Men en sommar hade jag dom när jag jobbade i hemtjänsten och gick på betong och i trappor 8 timmar om dagen. Det resulterade i hälseneinflammation, vilket jag INTE rekommenderar. Ont och gråt och det gick nästan inte över. I sommar har jag gått i dom massor igen, dock inte sådär konstant mer normalt, men ändå, hälsporre lurar i vassen vilket enligt min kloka mor INTE är roligt. Så, platta skor går inte, det är egentligen absolut förbjudet.

För smala skor går inte heller, då gör knölarna på stortåarna ont. Så, ballerinaskor kan jag inte ha över huvudtaget. Sandaler har jag som fungerar. Oftast går jag runt och har lite småont eftersom det är så himla svååårt att hitta nåt jag kan ha. Och kan jag ha det är det inte så snyggt. Tantskor är sjukt sköna men varför måste eccoskor och skor som är sköna automatiskt bli fula?

Well. Nu har jag börjat satsa på mer kvalitet och slutat vara snål. (eller snål, tusen spänn är ganska normalt pris för ett par skor egentligen, det är bara i mitt huvud det är mycket pengar) Så, jag beställde jag ett par Clarks på nätet, OPROVADE oh dear, men man fick ju skicka tillbaka gratis. Och dom passade! Iallafall väldigt nära 100 %. Sjuuukt sköna. Och fina. Och idag, idag köpte jag Hush Puppies. Också sjuuukt sköna redan från början. Också fina. Ska bara fundera på hur jag ska klä resten av kroppen till. Så tips!

Hush puppiesarna..

och Clarksen (svartare och finare i verkligheten) fast jag gillar ändå det där matta.

Överkörd-av-tåget-känslan

Vaknde jag med. Helt slut, på dåligt humör, vemodig och längtade hem till mamma och pappa i skogen. Och samboendemänniskan på annan ort. I veckorna snurrar det där hjulet, hetshets på jobbet, träna, äta, jättehungrig, jättetrött, somna, vakna, börja om. Och sen är det HELG med stora bokstäver. Då måste jag i mitt huvud VILA och göra ifatt allt jag missat och inte hunnit under veckan inklusive städa upp det dära kaoset jag fixat under veckan. Eller bara vara, fika och sådär. Men så upptäcker jag att jag ju är själv, och då känns det ju plötsligt fruktansvärt tråkigt. Jag är bra på att göra saker själv, jag kan det, men ändå. Ibland så bara blä. Gick ner på stan och undrade vad jag gjorde där. Handlade skor och vin och gick hem igen. Suck och stön.

Lösningen är nog sudda ut sudda ut gränsen till vardag. Alltså stressa ner, få in mer trevliga saker där. Väldigt enkelt.

Det här med miljön..

Jag försöker verkligen så gott jag kan vara en miljövänlig människa här på jorden. Men det är svårt. När jag bodde själv i min etta med stort fint soprum, kunde jag sopsortera ALLT. Vilket jag också gjorde efter ett nyårslöfte. På den tiden var jag vegetarian också. Pluspoäng.
Sen flyttade jag ihop med den hära mannen. Till ett hus med minimalt soprum, och, vad jag kan inte förstå, med sopnedkast sådär i väggen som man kastar ner i! Trodde såna hade dött ut. Så nu slänger jag ALLT i samma påse igen. Det skär verkligen i hjärtat och jag har tänkt flera gånger maila till hyresvärden och påpeka. Att släpa iväg massa påsar till en såndär sopstation är lite väl bökigt när man inte har bil. Och, annat minus är, att jag blivit köttätare igen. Mycket för att jag inte hittade så mycket att bli mätt av. Jag fick till slut ont i magen av alla kikärtor och vegbiffar var svindyrt och mättade aldrig. Och lite roligare att laga mat är det nu. Så, kött it is. Stort minus, utifrån miljötänk. Å andra sidan är jag noga med att stänga av elmaskinerna helt ordentligt, stänga av bildskärmar och skrivare på jobbet och släcka efter mig. Och jag var vegetarian under tio års tid, så nu får nån annan ge upp köttet. Något annat dumt, kanske det dummaste; jag har blitt smått beroende av kolsyrat vatten, Loka och sånt. Så sjuuukt onödigt. Jag är uppväxt med världens godaste kranvatten, och vårt fina rena vatten är fantastiskt och så köper vi vatten på flaska!!! Kan inte förstå. Måste verkligen behärska mig på den fronten.
Fast, jag går till affären och handlar mjökpaket till kaffet på jobbet, istället för att öppna små små små förpackningar med mjölk, två till varje kopp, tre gånger om dagen, fem dagar i veckan = 30 förpackningar. SJUKT.
Det finns mycket att spara i myndighetsväg. Mest träd. Himla pappershysteri.

Well. Som sagt, miljötänket finns, bara lite svårt ibland.

Provocerande Del 1

Killar, män som har keps på sig bak och fram. Det är fruktansvärt fult och töntigt. Varför vill man se ut att vara 5 år? Provocerar mig mycket. Skulle gärna vilja veta vilken känsla man vill åt eller vill förmedla.

En till av alla dessa helger

Åkte till stockholm med e där två fina och braiga vännerna som man kan vara bara sig själv med, prata bajsproblem och sådant med. Vi åt och åt, var på lite loppis och fikade och fikade lite till, gjorde hemmagjord pizza (mozarella och pesto så gryyymt fantastiskt gott, tips!)Intressant att vi gjorde hemmagjord pizza, svårt att göra en hämtpizza själv. I och för sig var degen färdig och klar precis som tomatsåsen, så okej lite halvt hemmagjord. Fast vi gjorde den hemma. Well.

Sjukt trött. Sova på luftmadrass börjar bli svårt när man nästan är trettio. Vaknade med sjuk huvudvärk på lördagen. Men fick skön massage av en vän och stark tablett inslagen i folie av den andra vännen så vips var värken borta. Sen dansade vi och somnade klockan fyra.

Fin helg. Kommer komma ihåg den. Eller gör man? Det är så många helger man ser framemot, som blir så bra, som går så fort, och som man tänker på ibland. Men ändå så plötsligt har man blandat ihop den med den där andra helgen när man också var i stockholm och hälsade på vän, hade roligt och himla mys, men vilken av gångerna var det och vilket år?

Är det trettioårskrisen som tassar på tå ändå?

Tankarna i skogen

Jag har börjat ta mej till skogen för att motionera. Jag brukar säga springa, och målet är ju att springa, men jag orkar ju inte runt hela slingan så, motionera it is. Det är konstigt det där, hur hjärnan fungerar. Belöning, disciplin, kaxighet, ilska, . Typ, "spring bara 30 sekunder till, baaaaara 30 sekunder, duktigt duktigt puh nu får du gå". Eller: "Du ska till den där stolpen, bara spring, spring, tänk inte, bara till stolpen, SPRING!". Eller också: "där springer nån där framme, åh så sakta, jag springer fortare, jag orkar längre, tänker iiiinte gå medan den där personen ser, nej nej, jag orkar och springer så lätt, jag orkar minsann!". Osså ibland (eller, rätt ofta) "vad jag hatar det här, det är en idiotgrej att springa, det är tuuungt och heeemskt, jag skiter i det här. NU. puh nu gick jag."

Förut lyssnade jag alltid på musik för att bli pepp när jag sprang. Nu har jag börjat lyssna på Christer i P3 medan jag springer, och det blev helt annat. Mer lugn i det hela, kanske inte så mycket pepp, men det känns mer som att gå en promenad än att springa. Man bara gör, lyssnar och tänker på annat. Tips tips!

För att inte tala om skogen. Jag älskar skogen! Långt bort från jobb, kontor, betong och folk. Bara tyst som luktar gott, mjuka stigar med barr och rötter. Ljuvligt!

Jag har inget barn men..

jag gråter och är känslig ändå. Typ när någon vinner i friidrotts-VM, eller av detta här:

Det är ofta sådär. Jag har inte fött barn, men jag har bristningar ändå. Och fluffig mage. Jag är inte med barn men jag har cravings ändå. Just nu vitkålssallad.

Friidrott ja..

Jag älskar friidrott. Jag är så fascinerad över människor som kan träna i flera flera åår, för att ha som mål att flera år framåt, under10 sekunder ge allt och vara bäst just då, och är man inte det, eller om man har en såndär lite sämre dag som alla har ibland, ja då är det kört. Då får man vänta 4 år till. Och deras kroppar, hur man se ut så där? MUSKLER!! Måste titta måste titta. Inte för att det är snyggt, utan mer att de orkar hålla på.

Och överhuvudtaget, att vi ens har bestämt att då och då ska vi träffas och då ska människorna tävla i vem som kan hoppa längst. Eller höst. Eller springa fortast. Eller hoppa högst med hjälp av en mjuk pinne. Samtidigt som andra krigar om demokrati eller sitter i flyktingläger och ser sina barn svälta ihjäl. Tänk om dom såg oss, ( ja vi och dom) leka runt bland madrasser och sandgropar. Sinnessjukt.

På ett mer personligt plan är jag så lättlurad att när jag läser Friskis & Svettistidningen eller ser på friidrott blir jag så himla pepp på att springa och träna jag också. Mycket bra.

Välkommen åter?

Blev plötsligt lite sugen igen att skiva lite här. Inspirerad av massa bra bloggar som jag läst. Så, jomen jag tror jag ska skriva lite igen. Ska bara vakna från semestern först. Sista dagen idag. Fortfarande i sängen.

Hår

Jag borde nog färga håret ja. För att inte tala om att klippning. Totalt ofrisyrat, slitet och halvblaskigt färgat.

Och snart Inception. Det var längesen jag var på bio.
Lovely.

Tänk om alla träd var rosa..

LEDIG

I hela fyra dagar. Och vad gör jag? Diskar och får för mig att befria köket från allt stekflott som lagt sig över varenda liten burk och kvadratcentimeter i form av en seg hinna tillsammans med damm och nu sitter jag här och vill bara sova och sova. Nyregnat är det. Igår kväll öste regnet ner, jag råkade öppna balkongdörren och det doftade så himla gott, sommar tror jag. Sen kom åskan och då blev allt nästan underbart. Snart kommer mamma och pappa på besök. Mr B har åkt till en leksaksaffär med en kompis. Ja han fyller trettio nästa år. Ja de spelar spel som de köper små gubbar till. Ja.

Det är iallafall vår. Allt är förlåtet. Allt är fint.

Tiden tiden

Tid har jag men ork? Jag har precis vaknat efter att ha fått gå hem tidigt från jobbet och sova en stund. Och nu, nu har jag sovit och druckit kaffe. Pigget kommer sakta sakta. När jag får sova och det blir helg känns det precis som jag varit full hela veckan, drogad och trött, orkar ingenting, vill bara sova, lullar runt dagarna går. Nu är jag äntligen nykter igen, från vardagslivet. Några dagar helg, sen börjar det igen. oh..

Trevligt på sistone

Födelsedagar med hallon och fina presenter, inflyttningsfest och kycklinginköp. Det mest spännande var nog att jag lyckades inhandla ICA's Euroshopperhallon som återkallades för att de var fulla med kräksjukebakterier. Och det uppdagades EFTER att vi haft vår myskväll. Men vi överlevde och nu funderar jag på om jag ska slänga resten, lämna tillbaka dom till ICA eller fortsätta äta. Kan man ha sån tur att man plockar 20 ej kräksjukiga hallon ur påsen??

Sjuk

Är jag och hemma från jobbet. Jag har inte varit hemma sjuk sen jag gick i skolan känns det som. Sådär på riktigt ringa och säga att man är sjuk. I fredags var det nästan lite skönt, titta på alla missade program på svt play, läsa bok, nysa, fundera, snora, sova och vila. Sen ville jag kanske lite för mycket i helgen och var lite väl aktiv med vin och sena nätter, för nu känner jag mig nästan sämre igen. Och nu är det inte alls roligt att vara hemma längre. Har tittat på allt jag vill på svt playen, strukit kläder, läst tidningar, sett på tv.. jag är rastlös och börjar smått känna mig meningslös. Suck. Och spisen och ugnen är trasig och den där himla vaktmästaren verkar ha väääldans mycket annat akut att pyssla med idag. Morr, jag börjar bli sur. Sjuk och sur.

Hej igen det är helg igen

Lovely är det. Lyckades vakna igen efter att som vanligt ha somnat under "På Spåret" igår och efter dagens tredje kopp kaffe så piggnade jag till och kunde vara vaken hela kvällen och lite till. Pilla och pyssla runt, som jag gillar. Och vakna, kanske inte helt utsövd, men få ligga kvar, äta choklad i sängen, titta ut på solen. Duscha länge, äta frukost sakta, göra allt långsamt inte behöva rusa runt och hinna med tåg. Det är så fint. Och som topping över detta är det mars och solen skiner!

Ska vara lite i solen och sen förbereda vår lite sena inflyttarfest och ta emot fina vännerna!

Ack ja, fint är det.

Och dessutom, en fiin cover på en låt jag upptäckte, älskade och spelade sönder när jag var sisådär 19 år:

Lovely mars

Jag åkte hem lite till skogen i helgen för att fylla år, gå på dop och samla kraft. Det blev så fint. Tårtor, grädde, tulpaner, mycket rosa och dessutom strålande sol med fräknar och takdropp.

Grädde är bra för själen.

Rektangel triangel kvadrat

Det är kantigt att jobba på myndighet. Lagar, förordningar och regler som ska gälla alla och anpassas efter var och en. Helt omöjligt. Och bara jobbar man och sover och jobbar och sover, utan input från fritid, musik och kultur och sånt, då blir hela livet sådär kantigt. Känner jag. Jag åkte tåg igår, hem till skogen igen. Åka tåg, bläddra tidning, äta choklad, ha musik. Och som oftast så inser jag inte vad som fattats mig förrän jag är mitt i det. Så plötsligt kände jag att jag senaste tiden saknat det där, kläder och mode, musik och kultur, ramla runt och tänka på annat. Gå på museum, gå på konsert, konstig konst, tråkig konst, knepiga prettoutställningar. Vad lurv som helst bara inte myndighetslokaler med såna där neutrala gardiner med blågrå vaga bollar på. Hujeda mig. Jag undrar om jag kanske måste bekämpa den här myndighetsidentiteten jag anammar på jobbet med lite mer fladdrig stil? Iallefall lite mer markerad. Annars kanske jag blir uppäten och totalt grå?

Jag börjar med lite guldblond hårfärg idag. Nya fräknar för året har jag också skaffat mig i eftermiddag. Lovely!

Sånt där gammal fint

Och romantiskt är jag lite svag för. Små vinlande gator och sneda tak. Gamla hus i sluttningar och stora kyrkor. Det är farligt att googla platser och resor, det skapar ett starkt sug och väcker den där resa-bort-räven som sover i mitt bröst.

Kanske åka till Prag lite?

I coimbra i Portugal var jag lite också en sväng. Så fint.

Och I Granda bodde jag en höst. Palatset Alhambra låg runt hörnet, så runt där traskade vi var dag.


Lissabon ser också fint ut. Eller Dubrovnik. Eller så. Ack ja.

Mer gnäll

Ont i halsen. Sur över tåg. Iskall och frusen. Mensvärk. Vänta vänta på inställda tåg, tåg som inte kommer, tåg som är sena. Sur över att inte hinna nåt alls, inte ha "trevliga vardagar" som folk tycker man ska ha för att det ska kännas lite som helg på en vardag. För det finns ingen tid, för det finns ingen ork. Det är bara snorkallt och trött trött trött. Och nej, inget piffigt lyxigt rött läppstift kan få min dag att bli heeeeelt uuuunderbar och ingen doftande schampo eller hudlotion kan pigga upp veckan. Nej.

mera sj

Måste bara berätta vad sj-människan sa till en stackars resenär när vi i brist på andra tåg fick hoppa på ett två timmars försenat x2000 tåg som gick åt rätt håll. "ni åker på eget bevåg. Jag vet inte om vi kommer fram. Om vi hinner fram. Måste du åka? Kan du inte stanna hemma?"

Nu är det sjlaglöst land!!

Åter-söndag-gnäll

Söndag igen. Tanken på fem dagar till där jag bara tänker på hur trött jag är och på hur mycket jag inte hinner får mig att känna mig kvävd. Kvävd av jobbet. Och denna snön då! Ja. Jag orkar inte ens se bilder på vårar somrar med ljusa färger, bara ben och sånt, jag dör. Snälla snälla snälla snälla någon gör så det blir vår nu. Fast mina erfarenheter säger att en lång kall vinter med sånt enormt vårlängt, tyvärr kan följas av massa vårtrötthet. Sådär att när man väl är där i blommande maj, så har man skruvat upp förväntningarna och längtet så mycket att då vet man inte var man ska börja och så blir man bara trött trött som en liten pöl.

ack ja.

Ja. Det jag gör är ungefär: Äta, jobba, sova, äta jobba sova. Eftersom tåg är inställda och får dödsångest av att åka buss, måste jag gå upp supertidigt och åka tidiga tåget till jobbet. Sen när jag ska hem är tåget inställt igen utan någon ersättningsbuss, då får jag vänta på nästa tåg och är hemma sent och vill bara äta och sen somna. Inte bra för mitt lilla liv. Jag behöver blanda upp jobbandet med andra saker, som fika, träning och promenader, annars blir mitt liv bara jobb ju. Och det känns inte så sunt.
Fy fabian vad jag längtar efter vår, sådär så att man är pigg när man vaknar, man slipper pulsa till tåget, tågen går när dom ska och när man kommer hem kan man gå en promenad sent på kvällen om man vill, på torr asfalt. Åh ja.
Just nu: snöstorm.

Rapport

Senaste tre dagarna har jag:
Börjat nytt jobb, hälsat på ungefär 50 personer och inte kommit ihåg en enda persons namn, ramlat omkull tre gånger, väntat på försenade tåg i ungefär 5 timmar, gått vilse på kontoret ungefär 10 gånger.
Från att ha varit arbetslös till att gå upp kl fem och pulsa till jobbet och komma hem tolv och en halv timme senare. Äta och sova. Och informationskorvstoppning vareviga sekund.
Det var allt. over and out. Godnatt.