M/S Saga Lejon

Förra lördagen dansade vi hela natten på en båt som låg still i hamnen. Älskar att ramla omkring i små branta trappor, smala korridorer och sitta på däck och andas frisk luft. Tema marin helt enkelt.

Lågtryck

Oh dear. Sådan där seg kraftlös söndagmorgon. Ibland tror jag att jag är som vädret. Vid lågtryck kryper jag in och blir apatisk och kraftlös. För att spara energi till när det blir sol igen. Och varmt. Så vintern är ju en mindre lycklig tid.Det känns farligt ibland med kombinationen vara själv och vara menlös/kraftlös. Det kan lätt bli pendling mellan soffa, dator, soffa dator, och när jag sitter i soffan vid tv:n är det samtidigt telefonsurf och så går det runt runt runt. Och jag känner mig menlös och orkar inget och blir sur och orkar då ännu mindre. Ond cirkel. Jag är mycket för onda och goda cirklar. Exempel på god cirkel: Jag tränar regelbundet, gör matlådor och är ett steg före, är effektiv och fixar får gjort. Så mår jag bra och är nöjd och orkar ännu mer. Det är väldigt lätt att hamna i den onda cirkeln och en kraftansträngning att hamna i den goda. Då krävs små knep som att lura hjärnan att "du behöver bara gå till gymmet och vara där en liten stund, knappt träna, bara gå dit och var". Så tror man att man kört värsta styrkepasset, blir pepp, känner sig nöjd, då endorfiner och så orkar man koka lite broccolisoppa och yeah så är man lite igång igen.
Så dagens mission: bara gå till gymmet, ta dig dit, bara GÅ.

Och oh my vad fulful bloggen är just nu. Satt och pillade och hade mig igår och var tvungen att avbryta allt mitt i nån fulingmall.

Fredag

När man äntligen går ned för trapporna och ut från jobbet fredag eftermiddag, den känslan åh. Så lätt, så tacksam.
Sen när man kryper ner i sängen, ligger där och vickar på tårna och håller sig vaken lite till bara för känslan, sova länge, ingen ringande klocka, inte behöva klä på mig, gå ut, ingenting. Få vara ifred och vakna i min takt. Gott kaffe. Lovely.

Det är en viss förväntan på fredagar. Den fanns redan när jag var liten. Mamma slutade tidigare på fredagar, vi åt alltid lite godare mat, typ tacco eller pizza. Fick läsk, pappa kom hem, fanns liksom lättsam stämning. Sen ostkrokar och fångarna på fortet. Eller småstjärnorna. Den där fredagskänslan finns kvar så himla stark. När jag jobbade på hotell i Norge för några år sen jobbade jag en fredagkväll. Jag var där själv och gjorde inte mycket mer än att jobba. Men när jag traskade hem till huset jag bodde, och såg in i alla villorna där det lyste sådär varmt gult, så VISSTE jag exakt känslan där inne. Fredag. Och fy vad jag kände mig ensam.

Jag älskar fredagar.

Det här med att Googla

Kan vara helt dumt när man har huvuvärk och yrsel. Yrsel kan vara symptom på precis allt och min hjärna väljer såklart att fastna på sjukdomar som MS och hjärntumör. Mitt mer realistiska rationella jag tänker spänningshuvudvärk som tagit sig mer extrema uttryck. Fast yrseln kom med förkylning och stannade kvar. Tråk.

Staden jag bor i

Bra fin ändå.

 

 

We've lived in bars and danced on tables

Jag äter och lyssnar på samma sak i perioder. Just nu:

Speciellt när det drar i gång lite. Lunket. (Sentimental igen.)

Finaste tiden

Är typ nu, alles snart. Mest blommor, flest dofter, fina färger, sommaren är framför oss och sentimentaliteten tynger.

 

 

Bloggvetenskap

Googlade på det där med bilder och bloggar och blogger och hittade en djungel. Hittade bland annat den här braiga sidan: http://fixa-din.blogspot.se/ och fick såndär berömd aha-känsla. Om massa saker. Och lyckades också dribbla omkring och förstå samband, (eller ja inse att ett samband finns men inte förstå exakt hur) mellan google och picasa och blogger. Blev ju lätt chockad förut när jag gick med i google+ och där fanns 400 av mina bilder! Från min blogg! Blev sådär arg och frustrerad och teknikhatande som jag blir när jag inte förstår. Men nu känns det bra igen och jag känner mig som värsta tekniknörden. Well. Min stora fråga är dock fortfarande, vad är det för fel på mina blurriga, fläckiga bilder? Ska leta vidare, misstänker ju att det har nåt med storlek och så att göra, men men huuur och vilken knapp?

Det där som var och nu är jag 30.

Varför är alla foton i bloggen liksom prickiga? Det undrar jag. Och förstår inget.

Happ jag är hemma och är sjuk. Genomförkyld, andas med öppen mun på grund av täppt näsa, sväljer med kniv i halsen och ögonen rinner men jag har linser ändå. Så är det. Igår var min B hemma och sällskapade och handlade glass åt mig. Idag har han åkt tillbaka till sina studier i Småland.

Jag sov till tio och vaknade av strålande sol. Fick den där jobbiga känslan av passivitet. Glömde liksom att jag var sjuk. Solen skiner, det är maj 2012 jag borde göra tusen saker för det verkar som om alla andra gör tusen saker. Såntdär med trädgård, blommor, träning, appar, mat och bakning och grill. Och jag hamnar lätt i sitta-i-soffan-stirr. Får lätt ont i magen och sitter ännu mera still. Jag öppnade en såndär prickig kartong som jag har massa foton i. Det fanns massa mer. Små anteckningsböcker som jag är beroende av och alltid skrivit små texter i. Som favoritfilmerna, skivor jag måste ha, ögonblickskänslor, listor över sånt jag skulle ha med till Hultsfredsfestivalen. Alla grattiskort, brev som skickades till mig när jag pluggade i Spanien under tre månader 2001, och, nästan alla SMS jag tagit emot sedan jag köpte min första Nokia 3310. Som jag också skrivit ner i små anteckningsböcker. Jag har hur många som helst.

Så jag läste alla de där smsen. Och det kändes som det var så mycket då, så mycket folk hit och dit, det var plugg och fester, sommarjobba i Strömstad varje sommar, folk där, tillbaka och plugga mer, hem till skogen och folk där, relationer och relationer oh my. Det var så mycket jobbigt, så mycket rörigt men så mycket liv. Nu känns allt så.. tillrättalagt? Jag har ett jobb. En lägenhet som jag bor i året runt. En man. Och jag är så nöjd med allt detta. Vänner har jag också, alla bor inte precis här, men dom finns nära ändå. Men ändå så känns det lite tomt. Efterallt det där röriga. Saknar lite det där. Kanske inte exakt samma, men lite mer härj, fast i dagens version. Går det? Jag vet inte. När jag var 17 visste jag bara att jag ville göra allt och bo överallt, och jag flängde en del, och vet att när jag hade pluggat klart och var typ 27 så kände jag mig nöjd. Också med att få jobb, och just nöjd med att känna mig nöjd. Men nu är jag lite rädd att jag blivit för nöjd, för bekväm. Att det slagit över åt andra hållet? Hjälp.

Antar att det jag skriver är en klassisk 30-årskrisig text. Man blir nöjd men vill ha nåt mer, och då skaffar man barn och köper hus och går in i ett nytt skede i livet. Men vadå vadå när blev jag sån?? Var det så lätt att bli en såndär, för var jag inte en såndär unik som aldrig skulle bli som dom precis som i Kent-texterna. Eller hur var det nu? oh oh.

Ännu en helg

                                 Tycker så om helger som känns långa där man hinner mycket utan att stressa.

Det blev loppis, fika, hundvalpsmys, bio, picknick med inslag av städ, garderobsrens och tvätt. Sen avslutade jag med förkylning så idag är jag hemma från jobbet. Tänker gång på gång på allt jag kan passa på att fixa här hemma, men kommer hela tiden på att jag är sjuk och inte orkar stå upp. Well morgontv är helt okej. Jag gillar mer och mer program med lite av varje, typ gokväll med lite mat och prat och kläder. Som en trevlig tidning. (Tantvarning) Kanske för att man kan göra andra saker samtidigt, typ pilla med mobilen. Känns dock som dåligt tecken. Kan jag inte bara slappna av och helt fastna i ett tvprogram längre?

TanoreXian och fräknarna

Funderar över det här med kritiken mot H&Ms reklamkvinnor som har världens bränna. (Och är supersmala men det är dom ju jämt) Det handlar om ideal igen, ideal som jakten på kan bli nästan farlig. Nu kommer kvinnor sola hjäl sig. Pressa under solen. Nyligen framkom det att personer som haft hudcancer fortsätter sola. För mig känns det här med att vara brun nästan farligare eller värre än det här med kroppsform. För även om man inte har den "perfekta" kroppen, känner man sig, (det är jag som är man) liksom fräschare, finare på något sätt, med färg. Mindre blekfet. Som att man tappar några kilon. Och, om att bli smal kräver väldigt mycket jobb, kräver brännan inte speciellt mycket, man kan ligga still, vara på stranden och man ser resultat fort.

Så. Jag nu försöker jag befria mig från denna hjärntvätt det är, att jag känner mig så fin med lite färg. För det är ju inlärt såklart, förr var vit hud tecken på att man var fin och inte jobbade på åkern utan på kontor, sen var färg plötsligt tecken på att man hade råd att åka utomlands. Jag är ju en såndär rödlätt människa med fräknar, sol är livsfarligt. Så, googla bleka, svala, sofistikerade människor ska jag. Det är fint med blekt. Fast usch vad den härliga känslan av bruna händer sitter hårt..

Lyx

Jag har idag pendlat mellan att vara så sjukt galet hungrig, (sådär så magen morrar högt hela tiden och man är ganska så arg), och att vara helt mätt och paltkomad som en stor semla på ett fat. Mycket konstigt. Nu är jag nästan lite hungrig igen, men ska sova innan det hinner utvecklas till ondska.

Hallonlakris

Jag har gått runt hallonlakrisglassen i frysdisken som en humla runt en sockerbit. Speciellt efter träning när jag varit hungrig, törstig och trött. Så sjukt sugen jag har varit, fast jag gillar inte lakrisglass, gillar bara saltlakris som godis, så framförallt sjukt nyfiken. Så, häromdagen slog jag till. Och resultat: så sjukt god! Först. Men tröttnade ganska fort. Kan bero på att hallondelen kändes ganska kemikalisk, och var lite väl rosa. Idag åt jag upp resten och idag var den goodare än god. Så jag tror den är god. Ändå. Smakar EXAKT som klubban fiftyfifty ni vet.

Det dära normala

Jag är med i Tjejjouren i min lilla stad och häromdagen var jag på föreläsning av Jenny K Larsson som har forskat om den svenska familjepolitiken utifrån ett normkritiskt perspektiv. Mycket intressant. Kanske inte så mycket nytt för mig, men det var ju några år sedan jag pluggade, och när man jobbar heltid orkar man inte riktigt läsa alla avhandlingar och senaste böcker som man vill och hålla sig uppdaterad. Så skönt att få kastas in i det där igen.

Jenny pratade och berättade bland annat om hur pojkbäbisar och flickbäbisar hanteras olika, hur pojkbäbisar till exempel hissas och kallas tuffa och starka medan flickbäbisar gullas med. Pojkbäbisar får mindre fysisk närhet än flickbäbisar. Pojkarna bemöts utifrån vad de gör medan flickorna bedöms utifrån  hur de ser ut. Hon pratade vidare om strukturer där kvinnor och män hålls isär, och där män värderas högre än kvinnor. Ett exempel där man ser detta är när man säger pappas flicka, vilket betyder något positivt, Ann Wibble gammal politiker var en rejäl kvinna som var Pappas flicka. Starkt och positivt. Skulle Anders Borg däremot säga att han var mammas pojke skulle man istället associera till en liten, blödig, mjuk kille. Vilket inte är positivt utifrån de stereotypa föreställningar som råder om hur en "riktigt" man bör vara i dagens samhälle. Man kan också tänka på när man säger "pojkflicka", där man ofta menar en tjej som är tuff, medan en "flickpojke" inte alls har samma positiva klang. Eller en tjej med killkläder som är tuff, men en man i kvinnokläder är fånig. Bla bla finns tusen exempel. Suck och stön.

Iallafall. De förväntningar som finns på människor i vårt samhället är att de ska vara heterosexuella. Är du homosexuell bryter du normen, sticker ut, är avvikande. De flesta heterosexuella människor behöver ju till exempel inte "komma ut ur garderoben" med sin sexualitet. För att det är normen. Det normala. Det vanliga.

Så. Vad göra? För att pojkar också ska få visa känslor och inte behöva vara rädda för att inte passa in i den fyrkantiga mansnormen. För att flickor också ska få fler möjligheter att vara flickor på olika sätt. För att barn ska få vara som de är, inte utifrån vilket kön de råkar födas med, utifrån vilka personer de är. Hm tja.

Nu skulle jag skriva det viktigaste; vad vi ska göra istället! Lösningsfokuserat ju! Men jag blev helt trött och vill göra något annat. Dock: tänka på hur vi pratar med våra barn. Vad berömmer vi, utseende, prestation? Hur bekräftar vi stereotypa könsroller inför våra barn? Hur enkelt som helst. Jag har dock inga barn själv så jag talar bara om för andra hur de helst ska bete sig. Helst vill jag bara svära och tycka att alla som gillar stereotypa könsroller är dumma i huvudet. Men så kan man ju inte skriva.Jag ska inte tänka för mycket på detta i min vardag för jag får panik.

Lördagsmorgon

 

Älskar vakna och vara ledig. Inatt har jag haft nattgäst. Hon sov dock inte lika länge som jag. Hela morgonen har hon legat vid sängen och stirrat på mig, så fort jag rört mig har hon kommit fram, viftat så svansen och pratat. Jag försökte sova räv.


Sen öppnade jag kylskåpet och hittade nåt som hamnade fel igårkväll. Nu är det nån slags tjock massa, men fortfarande rätt god. Får stå kvar i kylen, tror den är mindre god som omfryst.

 

Springet

Under dagen på jobbet i all torr pappersluft brukar jag bli törstig på syre. Precis så känns det, som att kroppen behöver dricka. Bästa boten är skogen. Hittade Christer i p3 på radioapp, och gick. Hamnade i lera och hagel, sen regn, sen stora blöta snöflingor med avslutning blåst. Konstiga är dock att jag alltid springer bättre ju jvligare det är. Nu orkade jag inte så långt ändå på grund av mystisk pollen, men det är nog nåt med att slå ur underläge som kickar igång mig. Osså det där sköna efteråt. Tung drog.

Man kanske skulle vinna nåt.

Min sambo vann ju faktiskt en fonduegryta och en glasskål med godis i helgen.

Detta här vill jag! http://www.solresor.se/resa-till/Kroatien/

Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.

Man skrev lite och klistrade och länkade lite så vips kan man vinna!

Skogen

Vi traskade massa kilometer i skogen idag. Helt fantastiskt. Så fort jag får gå på det mjuka, i det tysta med lite fågelkvitter och slippa betongen så åh. Helt klyshigt så känns det som om kroppen tankar kraft, renar system på gift. Kan bero på att jag är uppväxt med skogen runt hörnet.

Plockade vitsippor (fast sa högt att jag skulle plocka vindruvor), gick hem och drack kaffe och sen planterade jag om blommor och odlade dill. Det där att plocka med något, att använda händerna, det gillar jag. Lite som terapi. Fin söndag blev det också.

Vänta katt!

Igår åkte jag och min Björn till Fiahemmet som tar hand om hemlösa katter som vill ha nya hem. Fina fina, jag ville ta hem alla och bädda ner i min säng. Det får nog komma hem två katter till oss i juni när B kommit hem från sina studier så att katterna får tillgång till båda sina föräldrar. Väldigt spännande.

Och mycket trevlig dag i övrigt. Fint väder att åka spårvagn i till delar av stan jag inte visste fanns fast jag bott här i nio år nu. Sol, lite fika, lite hänga på stan och sen final med film och fina vänner med hund. Fin lördag i mitt liv.

Störgrejer

Till och från har jag stört mig, men nu lite mer till, på det här smala. Tycker om Elin klings Style by, men allt och alla är smala. Smala, smala. Artister, sminkmänniskor, vänner och modeller, smaaalt. Och bloggar med mycket 50-talspastell och små skor; smala smala ben och armar. Trött blir jag, nu finns ju andra kroppar också; långa, korta, breda korta ben, smala korta ben, stora bröst, mittimellanbröst, kort överkropp och så vidare. Va fan ju. När ska vi släppa det där om att smalt ses som coolt, kontrollerat, svalt bla bla? Kanske ändras men jag ser fortfarande bara en sorts kroppar i media..

Vill vill

Meh jag vill blogga. Det poppar upp färdigformulerade inlägg i hjärnan varje dag. Men hinna skriva dem också? Tänk om hjärnan var telefonen, då kunde man trycka på sänd osså vare klart.

Trött

Suck.
Trött på att ha varit sjuk och ligga efter med träning och få börja om och känna sig fet. Trött på allt himla klickande på jobbet, administrera administrera, alla jvla papper som skrivs ut egentligen helt i onödan. Byråkratiskit. Trött på nätverk som vägrar funka, vill slänga min HTC i väggen men den var rätt dyr och då kan det gå sönder på riktigt så jag låter bli.Trött på att laga mat. Trött på sega stora organisationer och chefer. Trött på ventilationer som ska ordnas om tvåhundra år eventuellt, som ger mig varma kinder och huvudvärk varje eftermiddag. Trött på människor som måste be om ursäkt för att de ens existerar och samtidigt berätta för varandra hur hiiiimla bra de är typ Kvinnor Kan.Trött på att vara trött måndag till fredag och bara vilja sova mest av allt i världen.
Så.

Fint i skogen

Är hos far och mor i dalarna över helgen. Äta god mat, gå på marknad, läsa dn och somna i hammocken i solen på terassen. ALLA borde få en hammock. Sjukt rogivande att ligga där och gunga. För att inte tala om hur skönt det är att somna i uteluft. Inte konstigt att många barn sover bra i barnvagn.

Pannkaka

Första dagen efter sjukan som jag känner mig så stark att jag orkar laga mat. Pannkakor! Utan kolhydrater! Men med grädde och fina hallon från dalarna.
(Och nej, jag går inte på nån diet jag äter alltid såhär, min mage och hjärna mår bättre utan massa kolhydrater, nej jag är inte extrem utan äter socker när jag vill som chokladtårta idag på jobbet, nej jag är inte militant och tänker inte kommentera någon annans matvanor så länge ingen anmärker på mina. Amen.)

Fever

Ligger och tittar ut på solig, krispig septemberfredag. Inte bitter alls. Det är väldans vad fort det går att glömma hur det känns att vara frisk. Och vad fort man sedan tar det för givet igen.

NOG

Nu har jag blockerat folk på facebook. Jag har väntat ganska länge för att ge dem en chans att ändra sitt beteende men nej. Så idag var det tjip och hej till: en person som svor och gnällde svor och gnällde och skrev statusuppdateringar som en fjortonåring. Dålig energi. En annan person hade blivit sitt barn. Ändrade sin profilbild varje dag med bilder på sitt barn, PLUS alla andra bilder på sitt barn och alla statusuppdateringar handlade om "tuffa killen" och "mammas lilla guldklimp". Man får älska sitt barn. Men. Det är inte alltid jag är intresserad av ALLT.

Planering med jobbet

I ny klänning och nya skor som mycket snabbt blev älsklingsskorna. Foto på hotellet, fick passa på när det fanns fungerande spegel till hands.

Som sig bör: Klänning från H&M. Fin, skön och luftig. Finns i senapsgult, vitt och ljust rosa också tror jag. Väldigt syntetisk så lite plastig känns den, men helt okej ja.
Skor: Hush Puppes. Helt fantstiska, de första skorna jag inte fått ont någonstans av! Köpte dem och monstergick dem 10 timmar om dagen under 4 dagar i Amsterdam. Som mockasiner!

Det här med att vara sjuk..

Är roligt i ungefär två sekunder när man meddelat chefen sin sjuka, och får göra det där man vill göra alla friskna mornar; gå från sängen till soffan med morgontv och slippa gå ut. Nu har jag varit hemma ett dygn, kollat facebook och läst bloggar frekvent  och när ingen har uppdaterat känner man sig lite frustrerad. Och patetisk. Jag har kollat svtplay och tv4play, sovit, tittat på tv, spelat wordfeud. Ena stunden med frossa, tar tablett och i nästa stund känns det som att jag ska börja brinna. Och alles ensam. Eller, det är nog bäst för alla berörda för när jag är sjuk är jag som ett barn som gnäller och ojjar sig extra om någon är i närheten. Nu är jag tyst och lider för mig själv. Bäst.

Gammal

Man vet att man är gammal när man börjar tycka att kakor är för söta. Som nu. Jag åt EN kaka och blev plötsligt väldigt nöjd med bara en. Den var ju sjukt söt. Tidigare i min ungdom var inget för sött eller för stort för att ätas. Delade aldrig, tog alltid en hel själv, kunde äta flera stycken utan problem oavsett sort. Jag är ganska bra på att äta nu med, men något har hänt.
För övrigt gick jag hem från jobbet idag, hostig och sjuk. Ligger i soffan och känner mig som 95. Och köpte kakor på vägen hem som som sagt var lite VÄL goda.

I Am sterdam

Senast fina köp

Duk, från myrorna faktiskt fast jag är lite anti myrorna. Men den var så fin. Och för stor för vårt lilla köksbord, men fick ligga där ändå, lite invikt. Fast den skulle vara fin på en vägg också. Ska fundera lite.

Dom här är sååå fina, älskar ugglorna! Gjorda av Tovelisa, så himlans fina!

Tips för jobbiga fötter

Eftersom jag har ordentliga ankfötter och felkonstruerade ben så är utbudet av skor jag kan använda väldigt begränsat. Fast det har jag ju struntat i tidigare. Converse till exempel rena döden, fast jag har ändå haft hur många par som helst (och har än). Men en sommar hade jag dom när jag jobbade i hemtjänsten och gick på betong och i trappor 8 timmar om dagen. Det resulterade i hälseneinflammation, vilket jag INTE rekommenderar. Ont och gråt och det gick nästan inte över. I sommar har jag gått i dom massor igen, dock inte sådär konstant mer normalt, men ändå, hälsporre lurar i vassen vilket enligt min kloka mor INTE är roligt. Så, platta skor går inte, det är egentligen absolut förbjudet.

För smala skor går inte heller, då gör knölarna på stortåarna ont. Så, ballerinaskor kan jag inte ha över huvudtaget. Sandaler har jag som fungerar. Oftast går jag runt och har lite småont eftersom det är så himla svååårt att hitta nåt jag kan ha. Och kan jag ha det är det inte så snyggt. Tantskor är sjukt sköna men varför måste eccoskor och skor som är sköna automatiskt bli fula?

Well. Nu har jag börjat satsa på mer kvalitet och slutat vara snål. (eller snål, tusen spänn är ganska normalt pris för ett par skor egentligen, det är bara i mitt huvud det är mycket pengar) Så, jag beställde jag ett par Clarks på nätet, OPROVADE oh dear, men man fick ju skicka tillbaka gratis. Och dom passade! Iallafall väldigt nära 100 %. Sjuuukt sköna. Och fina. Och idag, idag köpte jag Hush Puppies. Också sjuuukt sköna redan från början. Också fina. Ska bara fundera på hur jag ska klä resten av kroppen till. Så tips!

Hush puppiesarna..

och Clarksen (svartare och finare i verkligheten) fast jag gillar ändå det där matta.

Överkörd-av-tåget-känslan

Vaknde jag med. Helt slut, på dåligt humör, vemodig och längtade hem till mamma och pappa i skogen. Och samboendemänniskan på annan ort. I veckorna snurrar det där hjulet, hetshets på jobbet, träna, äta, jättehungrig, jättetrött, somna, vakna, börja om. Och sen är det HELG med stora bokstäver. Då måste jag i mitt huvud VILA och göra ifatt allt jag missat och inte hunnit under veckan inklusive städa upp det dära kaoset jag fixat under veckan. Eller bara vara, fika och sådär. Men så upptäcker jag att jag ju är själv, och då känns det ju plötsligt fruktansvärt tråkigt. Jag är bra på att göra saker själv, jag kan det, men ändå. Ibland så bara blä. Gick ner på stan och undrade vad jag gjorde där. Handlade skor och vin och gick hem igen. Suck och stön.

Lösningen är nog sudda ut sudda ut gränsen till vardag. Alltså stressa ner, få in mer trevliga saker där. Väldigt enkelt.

Det här med miljön..

Jag försöker verkligen så gott jag kan vara en miljövänlig människa här på jorden. Men det är svårt. När jag bodde själv i min etta med stort fint soprum, kunde jag sopsortera ALLT. Vilket jag också gjorde efter ett nyårslöfte. På den tiden var jag vegetarian också. Pluspoäng.
Sen flyttade jag ihop med den hära mannen. Till ett hus med minimalt soprum, och, vad jag kan inte förstå, med sopnedkast sådär i väggen som man kastar ner i! Trodde såna hade dött ut. Så nu slänger jag ALLT i samma påse igen. Det skär verkligen i hjärtat och jag har tänkt flera gånger maila till hyresvärden och påpeka. Att släpa iväg massa påsar till en såndär sopstation är lite väl bökigt när man inte har bil. Och, annat minus är, att jag blivit köttätare igen. Mycket för att jag inte hittade så mycket att bli mätt av. Jag fick till slut ont i magen av alla kikärtor och vegbiffar var svindyrt och mättade aldrig. Och lite roligare att laga mat är det nu. Så, kött it is. Stort minus, utifrån miljötänk. Å andra sidan är jag noga med att stänga av elmaskinerna helt ordentligt, stänga av bildskärmar och skrivare på jobbet och släcka efter mig. Och jag var vegetarian under tio års tid, så nu får nån annan ge upp köttet. Något annat dumt, kanske det dummaste; jag har blitt smått beroende av kolsyrat vatten, Loka och sånt. Så sjuuukt onödigt. Jag är uppväxt med världens godaste kranvatten, och vårt fina rena vatten är fantastiskt och så köper vi vatten på flaska!!! Kan inte förstå. Måste verkligen behärska mig på den fronten.
Fast, jag går till affären och handlar mjökpaket till kaffet på jobbet, istället för att öppna små små små förpackningar med mjölk, två till varje kopp, tre gånger om dagen, fem dagar i veckan = 30 förpackningar. SJUKT.
Det finns mycket att spara i myndighetsväg. Mest träd. Himla pappershysteri.

Well. Som sagt, miljötänket finns, bara lite svårt ibland.

Provocerande Del 1

Killar, män som har keps på sig bak och fram. Det är fruktansvärt fult och töntigt. Varför vill man se ut att vara 5 år? Provocerar mig mycket. Skulle gärna vilja veta vilken känsla man vill åt eller vill förmedla.

En till av alla dessa helger

Åkte till stockholm med e där två fina och braiga vännerna som man kan vara bara sig själv med, prata bajsproblem och sådant med. Vi åt och åt, var på lite loppis och fikade och fikade lite till, gjorde hemmagjord pizza (mozarella och pesto så gryyymt fantastiskt gott, tips!)Intressant att vi gjorde hemmagjord pizza, svårt att göra en hämtpizza själv. I och för sig var degen färdig och klar precis som tomatsåsen, så okej lite halvt hemmagjord. Fast vi gjorde den hemma. Well.

Sjukt trött. Sova på luftmadrass börjar bli svårt när man nästan är trettio. Vaknade med sjuk huvudvärk på lördagen. Men fick skön massage av en vän och stark tablett inslagen i folie av den andra vännen så vips var värken borta. Sen dansade vi och somnade klockan fyra.

Fin helg. Kommer komma ihåg den. Eller gör man? Det är så många helger man ser framemot, som blir så bra, som går så fort, och som man tänker på ibland. Men ändå så plötsligt har man blandat ihop den med den där andra helgen när man också var i stockholm och hälsade på vän, hade roligt och himla mys, men vilken av gångerna var det och vilket år?

Är det trettioårskrisen som tassar på tå ändå?

Tankarna i skogen

Jag har börjat ta mej till skogen för att motionera. Jag brukar säga springa, och målet är ju att springa, men jag orkar ju inte runt hela slingan så, motionera it is. Det är konstigt det där, hur hjärnan fungerar. Belöning, disciplin, kaxighet, ilska, . Typ, "spring bara 30 sekunder till, baaaaara 30 sekunder, duktigt duktigt puh nu får du gå". Eller: "Du ska till den där stolpen, bara spring, spring, tänk inte, bara till stolpen, SPRING!". Eller också: "där springer nån där framme, åh så sakta, jag springer fortare, jag orkar längre, tänker iiiinte gå medan den där personen ser, nej nej, jag orkar och springer så lätt, jag orkar minsann!". Osså ibland (eller, rätt ofta) "vad jag hatar det här, det är en idiotgrej att springa, det är tuuungt och heeemskt, jag skiter i det här. NU. puh nu gick jag."

Förut lyssnade jag alltid på musik för att bli pepp när jag sprang. Nu har jag börjat lyssna på Christer i P3 medan jag springer, och det blev helt annat. Mer lugn i det hela, kanske inte så mycket pepp, men det känns mer som att gå en promenad än att springa. Man bara gör, lyssnar och tänker på annat. Tips tips!

För att inte tala om skogen. Jag älskar skogen! Långt bort från jobb, kontor, betong och folk. Bara tyst som luktar gott, mjuka stigar med barr och rötter. Ljuvligt!