Såndär känslomänniska

Den där känslan innan man ska ha genomgång inför 40 kollegor, och man sovit typ 5 timmar två nätter i rad och har stressat livet ur sig för att hinna klart med det dära bildspelet man ska dra.

Den där känslan när man är klar och all spänning och stress rinner av en, man är sjukt nöjd men trött och man kan gå tillbaka till dom där normala stressnivåerna som på egen hand är alles för höga för det "vanliga" jobbet.

Den där känslan när man kommer hem, äter jogurt, går raka vägen in till sängen och kryper ner bland svala lakan och somnar direkt.

Och känslan när man 40 minuter senare vaknar med ont i halsen, migränhuvudvärk, hunger och ångesen över att man sovit bort all dagens fria tid och man orkar inte laga mat fast man borde diska, dammsuga och vika tvätt men man orkar inte ens det.

Klippa klippa sy

Kände att det var dags att sy lite igen. Ofta hittar jag nåt som jag tänker att det är så lätt att sy om, osså blir det liggande halvfärdigt i månader och jag får bara ångest och blir trött. Men nu så, ledig onsdag! Köpte klänning på myrorna för hundra pix. Satt så bra men lite för mycket Dallas för mig. Så, kortade längden, tog bort axelvaddar och klippte av ärmar. Väldigt nöjd. Mest med mig själv, att jag fullföljde, inte blev arg och att tålamodet höll. Och så blev det bra ju, fast ingen får komma när fållar med måttband. Jag jobbar inte riktigt så. Eller jo använder måttband med det blir liksom ojämnt ändå. Men, ändå nöjd! Skönt att vara kreativ.

Före:

 

Sy lite

Efter:

 

 

M/S Saga Lejon

Förra lördagen dansade vi hela natten på en båt som låg still i hamnen. Älskar att ramla omkring i små branta trappor, smala korridorer och sitta på däck och andas frisk luft. Tema marin helt enkelt.

TanoreXian och fräknarna

Funderar över det här med kritiken mot H&Ms reklamkvinnor som har världens bränna. (Och är supersmala men det är dom ju jämt) Det handlar om ideal igen, ideal som jakten på kan bli nästan farlig. Nu kommer kvinnor sola hjäl sig. Pressa under solen. Nyligen framkom det att personer som haft hudcancer fortsätter sola. För mig känns det här med att vara brun nästan farligare eller värre än det här med kroppsform. För även om man inte har den "perfekta" kroppen, känner man sig, (det är jag som är man) liksom fräschare, finare på något sätt, med färg. Mindre blekfet. Som att man tappar några kilon. Och, om att bli smal kräver väldigt mycket jobb, kräver brännan inte speciellt mycket, man kan ligga still, vara på stranden och man ser resultat fort.

Så. Jag nu försöker jag befria mig från denna hjärntvätt det är, att jag känner mig så fin med lite färg. För det är ju inlärt såklart, förr var vit hud tecken på att man var fin och inte jobbade på åkern utan på kontor, sen var färg plötsligt tecken på att man hade råd att åka utomlands. Jag är ju en såndär rödlätt människa med fräknar, sol är livsfarligt. Så, googla bleka, svala, sofistikerade människor ska jag. Det är fint med blekt. Fast usch vad den härliga känslan av bruna händer sitter hårt..

Lyx

Jag har idag pendlat mellan att vara så sjukt galet hungrig, (sådär så magen morrar högt hela tiden och man är ganska så arg), och att vara helt mätt och paltkomad som en stor semla på ett fat. Mycket konstigt. Nu är jag nästan lite hungrig igen, men ska sova innan det hinner utvecklas till ondska.

Lördagsmorgon

 

Älskar vakna och vara ledig. Inatt har jag haft nattgäst. Hon sov dock inte lika länge som jag. Hela morgonen har hon legat vid sängen och stirrat på mig, så fort jag rört mig har hon kommit fram, viftat så svansen och pratat. Jag försökte sova räv.


Sen öppnade jag kylskåpet och hittade nåt som hamnade fel igårkväll. Nu är det nån slags tjock massa, men fortfarande rätt god. Får stå kvar i kylen, tror den är mindre god som omfryst.

 

Springet

Under dagen på jobbet i all torr pappersluft brukar jag bli törstig på syre. Precis så känns det, som att kroppen behöver dricka. Bästa boten är skogen. Hittade Christer i p3 på radioapp, och gick. Hamnade i lera och hagel, sen regn, sen stora blöta snöflingor med avslutning blåst. Konstiga är dock att jag alltid springer bättre ju jvligare det är. Nu orkade jag inte så långt ändå på grund av mystisk pollen, men det är nog nåt med att slå ur underläge som kickar igång mig. Osså det där sköna efteråt. Tung drog.

Skogen

Vi traskade massa kilometer i skogen idag. Helt fantastiskt. Så fort jag får gå på det mjuka, i det tysta med lite fågelkvitter och slippa betongen så åh. Helt klyshigt så känns det som om kroppen tankar kraft, renar system på gift. Kan bero på att jag är uppväxt med skogen runt hörnet.

Plockade vitsippor (fast sa högt att jag skulle plocka vindruvor), gick hem och drack kaffe och sen planterade jag om blommor och odlade dill. Det där att plocka med något, att använda händerna, det gillar jag. Lite som terapi. Fin söndag blev det också.

Vänta katt!

Igår åkte jag och min Björn till Fiahemmet som tar hand om hemlösa katter som vill ha nya hem. Fina fina, jag ville ta hem alla och bädda ner i min säng. Det får nog komma hem två katter till oss i juni när B kommit hem från sina studier så att katterna får tillgång till båda sina föräldrar. Väldigt spännande.

Och mycket trevlig dag i övrigt. Fint väder att åka spårvagn i till delar av stan jag inte visste fanns fast jag bott här i nio år nu. Sol, lite fika, lite hänga på stan och sen final med film och fina vänner med hund. Fin lördag i mitt liv.

Trött

Suck.
Trött på att ha varit sjuk och ligga efter med träning och få börja om och känna sig fet. Trött på allt himla klickande på jobbet, administrera administrera, alla jvla papper som skrivs ut egentligen helt i onödan. Byråkratiskit. Trött på nätverk som vägrar funka, vill slänga min HTC i väggen men den var rätt dyr och då kan det gå sönder på riktigt så jag låter bli.Trött på att laga mat. Trött på sega stora organisationer och chefer. Trött på ventilationer som ska ordnas om tvåhundra år eventuellt, som ger mig varma kinder och huvudvärk varje eftermiddag. Trött på människor som måste be om ursäkt för att de ens existerar och samtidigt berätta för varandra hur hiiiimla bra de är typ Kvinnor Kan.Trött på att vara trött måndag till fredag och bara vilja sova mest av allt i världen.
Så.

Fint i skogen

Är hos far och mor i dalarna över helgen. Äta god mat, gå på marknad, läsa dn och somna i hammocken i solen på terassen. ALLA borde få en hammock. Sjukt rogivande att ligga där och gunga. För att inte tala om hur skönt det är att somna i uteluft. Inte konstigt att många barn sover bra i barnvagn.

Fever

Ligger och tittar ut på solig, krispig septemberfredag. Inte bitter alls. Det är väldans vad fort det går att glömma hur det känns att vara frisk. Och vad fort man sedan tar det för givet igen.

Planering med jobbet

I ny klänning och nya skor som mycket snabbt blev älsklingsskorna. Foto på hotellet, fick passa på när det fanns fungerande spegel till hands.

Som sig bör: Klänning från H&M. Fin, skön och luftig. Finns i senapsgult, vitt och ljust rosa också tror jag. Väldigt syntetisk så lite plastig känns den, men helt okej ja.
Skor: Hush Puppes. Helt fantstiska, de första skorna jag inte fått ont någonstans av! Köpte dem och monstergick dem 10 timmar om dagen under 4 dagar i Amsterdam. Som mockasiner!

Det här med att vara sjuk..

Är roligt i ungefär två sekunder när man meddelat chefen sin sjuka, och får göra det där man vill göra alla friskna mornar; gå från sängen till soffan med morgontv och slippa gå ut. Nu har jag varit hemma ett dygn, kollat facebook och läst bloggar frekvent  och när ingen har uppdaterat känner man sig lite frustrerad. Och patetisk. Jag har kollat svtplay och tv4play, sovit, tittat på tv, spelat wordfeud. Ena stunden med frossa, tar tablett och i nästa stund känns det som att jag ska börja brinna. Och alles ensam. Eller, det är nog bäst för alla berörda för när jag är sjuk är jag som ett barn som gnäller och ojjar sig extra om någon är i närheten. Nu är jag tyst och lider för mig själv. Bäst.

Gammal

Man vet att man är gammal när man börjar tycka att kakor är för söta. Som nu. Jag åt EN kaka och blev plötsligt väldigt nöjd med bara en. Den var ju sjukt söt. Tidigare i min ungdom var inget för sött eller för stort för att ätas. Delade aldrig, tog alltid en hel själv, kunde äta flera stycken utan problem oavsett sort. Jag är ganska bra på att äta nu med, men något har hänt.
För övrigt gick jag hem från jobbet idag, hostig och sjuk. Ligger i soffan och känner mig som 95. Och köpte kakor på vägen hem som som sagt var lite VÄL goda.

Tips för jobbiga fötter

Eftersom jag har ordentliga ankfötter och felkonstruerade ben så är utbudet av skor jag kan använda väldigt begränsat. Fast det har jag ju struntat i tidigare. Converse till exempel rena döden, fast jag har ändå haft hur många par som helst (och har än). Men en sommar hade jag dom när jag jobbade i hemtjänsten och gick på betong och i trappor 8 timmar om dagen. Det resulterade i hälseneinflammation, vilket jag INTE rekommenderar. Ont och gråt och det gick nästan inte över. I sommar har jag gått i dom massor igen, dock inte sådär konstant mer normalt, men ändå, hälsporre lurar i vassen vilket enligt min kloka mor INTE är roligt. Så, platta skor går inte, det är egentligen absolut förbjudet.

För smala skor går inte heller, då gör knölarna på stortåarna ont. Så, ballerinaskor kan jag inte ha över huvudtaget. Sandaler har jag som fungerar. Oftast går jag runt och har lite småont eftersom det är så himla svååårt att hitta nåt jag kan ha. Och kan jag ha det är det inte så snyggt. Tantskor är sjukt sköna men varför måste eccoskor och skor som är sköna automatiskt bli fula?

Well. Nu har jag börjat satsa på mer kvalitet och slutat vara snål. (eller snål, tusen spänn är ganska normalt pris för ett par skor egentligen, det är bara i mitt huvud det är mycket pengar) Så, jag beställde jag ett par Clarks på nätet, OPROVADE oh dear, men man fick ju skicka tillbaka gratis. Och dom passade! Iallafall väldigt nära 100 %. Sjuuukt sköna. Och fina. Och idag, idag köpte jag Hush Puppies. Också sjuuukt sköna redan från början. Också fina. Ska bara fundera på hur jag ska klä resten av kroppen till. Så tips!

Hush puppiesarna..

och Clarksen (svartare och finare i verkligheten) fast jag gillar ändå det där matta.

Överkörd-av-tåget-känslan

Vaknde jag med. Helt slut, på dåligt humör, vemodig och längtade hem till mamma och pappa i skogen. Och samboendemänniskan på annan ort. I veckorna snurrar det där hjulet, hetshets på jobbet, träna, äta, jättehungrig, jättetrött, somna, vakna, börja om. Och sen är det HELG med stora bokstäver. Då måste jag i mitt huvud VILA och göra ifatt allt jag missat och inte hunnit under veckan inklusive städa upp det dära kaoset jag fixat under veckan. Eller bara vara, fika och sådär. Men så upptäcker jag att jag ju är själv, och då känns det ju plötsligt fruktansvärt tråkigt. Jag är bra på att göra saker själv, jag kan det, men ändå. Ibland så bara blä. Gick ner på stan och undrade vad jag gjorde där. Handlade skor och vin och gick hem igen. Suck och stön.

Lösningen är nog sudda ut sudda ut gränsen till vardag. Alltså stressa ner, få in mer trevliga saker där. Väldigt enkelt.

En till av alla dessa helger

Åkte till stockholm med e där två fina och braiga vännerna som man kan vara bara sig själv med, prata bajsproblem och sådant med. Vi åt och åt, var på lite loppis och fikade och fikade lite till, gjorde hemmagjord pizza (mozarella och pesto så gryyymt fantastiskt gott, tips!)Intressant att vi gjorde hemmagjord pizza, svårt att göra en hämtpizza själv. I och för sig var degen färdig och klar precis som tomatsåsen, så okej lite halvt hemmagjord. Fast vi gjorde den hemma. Well.

Sjukt trött. Sova på luftmadrass börjar bli svårt när man nästan är trettio. Vaknade med sjuk huvudvärk på lördagen. Men fick skön massage av en vän och stark tablett inslagen i folie av den andra vännen så vips var värken borta. Sen dansade vi och somnade klockan fyra.

Fin helg. Kommer komma ihåg den. Eller gör man? Det är så många helger man ser framemot, som blir så bra, som går så fort, och som man tänker på ibland. Men ändå så plötsligt har man blandat ihop den med den där andra helgen när man också var i stockholm och hälsade på vän, hade roligt och himla mys, men vilken av gångerna var det och vilket år?

Är det trettioårskrisen som tassar på tå ändå?

Tankarna i skogen

Jag har börjat ta mej till skogen för att motionera. Jag brukar säga springa, och målet är ju att springa, men jag orkar ju inte runt hela slingan så, motionera it is. Det är konstigt det där, hur hjärnan fungerar. Belöning, disciplin, kaxighet, ilska, . Typ, "spring bara 30 sekunder till, baaaaara 30 sekunder, duktigt duktigt puh nu får du gå". Eller: "Du ska till den där stolpen, bara spring, spring, tänk inte, bara till stolpen, SPRING!". Eller också: "där springer nån där framme, åh så sakta, jag springer fortare, jag orkar längre, tänker iiiinte gå medan den där personen ser, nej nej, jag orkar och springer så lätt, jag orkar minsann!". Osså ibland (eller, rätt ofta) "vad jag hatar det här, det är en idiotgrej att springa, det är tuuungt och heeemskt, jag skiter i det här. NU. puh nu gick jag."

Förut lyssnade jag alltid på musik för att bli pepp när jag sprang. Nu har jag börjat lyssna på Christer i P3 medan jag springer, och det blev helt annat. Mer lugn i det hela, kanske inte så mycket pepp, men det känns mer som att gå en promenad än att springa. Man bara gör, lyssnar och tänker på annat. Tips tips!

För att inte tala om skogen. Jag älskar skogen! Långt bort från jobb, kontor, betong och folk. Bara tyst som luktar gott, mjuka stigar med barr och rötter. Ljuvligt!

Jag har inget barn men..

jag gråter och är känslig ändå. Typ när någon vinner i friidrotts-VM, eller av detta här:

Det är ofta sådär. Jag har inte fött barn, men jag har bristningar ändå. Och fluffig mage. Jag är inte med barn men jag har cravings ändå. Just nu vitkålssallad.