bra med två

Det här med att bo två för med sig så mycket fint. Något jag inte visste att jag saknade när jag bodde själv var det här att somna medan någon annan tussar runt i rummet bredvid. Man ser ett litet ljussken och hör små ljud och det är så tryggt. När jag var liten ville jag alltid ha dörren på glänt med en springa ljus. Att sen vakna av kaffedoft och mjukt morgonljus och att någon redan sitter i köket är nästan ännu bättre. Jag hatar att behöva vara den första som går upp, den som tänder, den som bryter tystnaden och mörkret först.

Nu ska jag strax åka tåg hem till skogen och föräldrarna igen. Hitta tillbaka till det som är bra med mig var tanken, efter flera rekryteringsseminarier där alla är så otäckt käcka och ambitiösa så jag bara känner mig värdelös och glömmer allt jag kan och allt jag gjort. Men, så nyssnyss bidde jag kallad på intervju! Utvald av flera såna dära hyperaktiva gamla rävar som jobbat med tusen saker!! Fint för mig och mitt lilla hjärta. Fantastiskt faktiskt. Det blir en fin helg.

Fredag?

Ganska länge har det gått ganska bra att vara arbetslös. Det har varit fint väder, jag och min man har letat lägenhet, jag har bakat bröd och tränat, lagat kläder, läst och sett film och varit vaken sent på kvällarna. Sånt där jag brukar längta efter. Och sökt jobb såklart. Jämt och ständigt absolut ja. Så dagarna har trallat på av sig själva och jag vet inte riktigt var det tagit vägen. Men det spelar inte så stor roll ändå. Men nu tror jag den där arbetslöshetskänslan hunnit ifatt mig. Solen försvann, dagarna har blivit sådär grå på alla sätt och vis. Pengarna börjar ta slut, vi ska flytta och det känns fiiint, men vi måste ju vänta tills vi får flytta in första december. Helst vill jag riva ner allt och börja bära kartonger och påsar nu på en gång! Fredagarna var alltid så fantastiska när jag jobbade. Helt underbart att veckan var slut och jag skulle få sova och fika och göra trevliga saker. Idag var fredagen i och för sig en befrielse, men det där fantastiska fanns inte riktigt och chokladen var bara okej och inte sådär MMMMMM ramla-under-bordet-god. Så nästa vecka tror jag att jag ska åka hem till föräldrarna i skogen för att få dagarna att gå. Fira födelsedagshavande mor, baka bullar åt far och få besök av min äldsta bästis och hennes nya en och en halvmånads barn.

Och så saknar jag en gammal vän. Gymnasievän, klok och bra. Vi var i Spanien tillsammans under en höst men sen så blev det tyst. Vi var på olika platser och hade saker för oss. Egentligen är det bara att ringa, men ju längre tiden går desto svårare känns det. Varför då? Som att jag ringer och stör. Jag har hennes nummer och jag vet vad hon gör.

Mm. Jag ska iallefall bädda rent nu. Och läsa bok! Äntligen har jag blivit sådär fångad så man måste fortsätta läsa hela tiden. Brabra.

Fina bilder. Bara sådär.

Och det här eviga håret!! Jag har kort nu och är nöjd. Det är snyggt och jag känner mig inte så mesig. MEN jag tittar på gamla bilder och gillar det långa. Och andras långa hår. Och den här bilden, när hade jag så?? Luggen var i vägen för världen, men åh det var lite läckert ändå. Käraste nån!!! Hår är ett stooort problem.

ih

Jag har tittat på Idol igen. Och de där skrikande fjortonåriga tjejerna dök upp igen. Jag känner igen känslan, när jag var tonåring och fastnade för nån flickidol. Även om det inte var Backstreet Boyspojkar utan kanske mer John Lennon eller Henrik i Broder Daniel, så var det samma desperation, och grejen var kanske vissheten om att det aldrig skulle bli vi ändå. Och jag har funderat över varför man aldrig kan se killar skrika och gråta över någon kvinna eller tjej någongång. Och då menar jag det där hysteriska tonårsskriket. Vad gör alla killar? Jo dom gillar väl fotboll och Zlatan? Det gör dom väl. Men dom skriker och gråter inte. För dem är det inte alls orealistiskt, de ska träna och bli lika bra. Granska, titta, motiveras. Fullt möjligt. Men har killarna inga kvinnor eller tjejer som förebilder? Jo fast då är det tjejer i form av snygga, sexiga eller möjligen duktiga på snowboard. Och då dreglas det, inte skriks. För tjejerna kan erövras, fullt möjligt ja. Killar fulla av självförtroende. Tjejer fulla av.. tja önskan att bli bekräftade? Bli sedda? Få bli flickvän till..?

Det finns ju säkert tjejer som har kvinnor och tjejer som förebilder, som är bra. Som de också inspireras och motiveras av. Men fortfarande, finns det ih-skrikande killar?
Hm. Jag funderar.

Kärlek och folk.

Ihärdig dag. Första halvan tillbringade jag i en högstadieskola. Som Tjejjoursmänniska pratade jag och en RäddaBarnmänniska om ungdomars rättigheter i en klass och hängde lite i korridoren. Oh my. Odrägliga och högljudda och de slåss och skriker och gapar och lyssnar inte och pratar i munnen på varandra. Det är lättare att ha hand om får. Jag hoppas att något fastnade i deras små hormonstinna hjärnor iallefall. Lite roligt var det nog allt också, men väldigt energikrävande. Och skolmaten, skolmaten! Det jag kommer ihåg från min skoltid var att jag var hungrig mest hela tiden och att skolmaten var sådär neeeeej! Och nu, 10 år senare, vrålhungrig och trött, så är jag där igen, micrad potatis med skinn, kokt salt fisk, genomskinlig äggsås, tråkiga oaptitliga matsalar med ljudvolym max, äcklig mjölk (jag slutade dricka mjölk i skolan), och bara nä. Suck och stön. Jag kände hur mitt tjuriga tonårshumör återerövrade mig och jag kunde inte peta i mig den där maten. Jag skulle aldrig kunna försöka övertala någon tonåring att äta och vara nöjd. Det är faktiskt inte roligt.

Andra halvan av dagen fanns jag på ett rekryteringsseminarium för jobbcoachtjänster på Arbetsförmedlingen. Jag blev sur sur sur. Sur på medelålders människor som jobbat i tiotals år, som i sin muntliga personliga presentation måste redogöra för varenda sekund i sitt liv, ända från gymnasieinriktning till idag. BLAAAAAAAAABLAAAAAA BLAAAAAAAAAAAAAA! Och alla dessa som måste ställa femton frågor och titta ut över oss andra och förklaaaaara hur det "verkligen" ligger till BLAAAAAAAAAAAA. Tjurig igen bidde jag. Jag tyckte alla skulle hålla käft och lyssna.

USCH. Och jag fryser ihjäl, har 17 grader i min lägenhet och är själv och är hungrig men orkar inte laga mat och tung tung huvudvärk som jag alltid får när jag varit lite nervös och koncentrerat mig och ansträngt mig väldigt intensivt. Ack ja. Fan ta överambitiösa babbliga käcka fräcka tramsfolk.

När jag var 17 år. (Fast jag var ju faktiskt 20)

Åh ack. Jag såg lite på Broder Daniel Forever i går. Och jag försökte vara oberörd men allt kom ju tillbaka. Det där när jag var ungefär 20 år, bodde hemma i skogen och jobbade på ortens äldreboende, gick på Grand och var full varje helg och ville mest i världen bara bort och ut, få en kille och ett liv. Och enda kanalen ut till resten av världen var Lunarstorm. Och jag lyssnade på Broder Daniel, Marit Bergman och Kent, var sentimental och hatade mainstreammänniskor (fast jag ju var en själv), ville inte bli en såndär som jobbade på samma ställe i 20 år som bodde i radhus med hund och barn i en sån nöjd och bekväm i IKEA-tillvaro.

Och det där har liksom följt med mig, det har varit jag, men jag tror det börjar försvinna nu. Jag känner mig nöjd. Inte nöjd som att inte göra något mer någonsin i mitt liv, men det där desperata längtet finns inte längre. Det där olycklig kärlek, sentimentala, åhiga, liv och allt-tänket finns inte mer. Jag är ju nöjd, jag har farit runt och jobbat och pluggat utomlands, jag har bott med en tjejkompis, jag har jobbat på annan ort på somrarna, jag har levt studentliv och ramlar omkring. Och nu har jag ju min man, vi ska bo ihop, jag vill ha ett jobb och jag vill tjäna pengar, och då finns liksom ingen plats för det där Broder Danieliga och Kentiga längre. Eller? Måste jag vara vuxen nu? Det är skönt att vara lite nöjd, det är så jobbigt att gå runt och längta efter något hela tiden. Men jag saknar det kanske lite också.. det där stormiga, tycka massor, vara upprörd och arg och vilja mycket. Och jag vill ju inte bli just en såndär! Tänk om jag håller på att stelna?! Suck..

Oh dags för lite vemod tror jag bestämt. Kanske lyssna lite på Marit och hitta tillbaka. Jag var ju tvungen att logga in på Lunarstorm och läsa lite gamla dagboksinlägg också. Jag tycker orden kom lättare och finurligare då också. Åh åh kära lilla jag...

Får jag presentera, mig själv, för ungefär 7 år sedan:

27 maj 2001
"hm..sov i dvala till tolv..var duktig och motionerade mej svettig. Plockade vackra väldoftande liljekonvaljer till min mamma..allt under en hemsk sentimentalitet, alldeles apatisk..kan jag så kommer jag att tänka ihjäl mig. hjälp.."

14 juli 2002
"Nära ögat var det idag ialla fall. Väldigt..Så har jag snöat in mej på Jakob Hellman..och. Mm..människor är konstiga människor. Andra är bättre. Varför fastnar alla på mej för..jag har ju inte rullat runt runt i honung..och jag har inte bett på mina bara knän. Nej de bara klibbar sig fast med elaka klor bönar och ber..och sen klibbar de loss sig och drar. Och kvar står jag med massa klibb som inte jag har satt dit..men på nått sätt vill klibbet tillbaks till klorna som försvann. Och klibbet börjar längta efter det elaka kalla.. så min fråga är.. vill jag ha klorna eller bara klibbet? varför är jag jag för? Jag är så jobbig ibland..jag orkar inte jämt släpa runt på mej och allt skräp."

10 augusti 2002
"Amen jo..rätt så skönt..jag satt i hammocken och tittade på solnedgången..de blånande bergen som inte är bergutan mest stora eviga skogar..lyssnade på Tracey Chapman och var lagom harmonisk. Och då så kom jag plötsligt på att allt bara är.Jag har jobbat klart..ska inte plugga..ska inte göra nånting alls.. det är augusti..festade skönt igår..gosade lite tillfälligt och alldeles nöjd med det mesta. Mera Mera..ahm.. Massa vitt fluff överallt..åh jag kan ju i princip göra precis vad jag vill.otäcka känsla. Precis vad jag vill, jag väljer själv och det är bara jag som kan bestämma. Så kommer de där flygiga känslorna av frihet..ah det är ju underbart.. Så jag sitter väl en stund till och allt bara är..livet och tiden går väl..men allt bara är. Jag är nöjd, det är lugnt. Mm..jag orkar inte bråka med världen idag."

14 September 2002
"Alltså människor av släktet män/pojkar/killar/grabbar/puddingar/prinsar/gos /span..de är ju jätteunderliga.. tycker forskarna borde satsa lite mer pengar på att ta reda på hur dessa varelsers hjärnor fungerar istället för att åka till månen och leta små gröna män.. då får vi ju bara ännu mer underliga beteenden. De vi har räcker ju så bra..är alldeles förundrad och förvånad och förvirrad.. kära nån.. hur tänker ni? om ni nu tänker.. Ganska bra fråga nu i valtider.. Gudrun Schyman, satsa på att förklara manliga (mänskliga?) beteenden. Då tror jag snart hela universums och världens alla problem och konflikter är lösta. Att det krävdes en sweetie som jag att komma på det..aha. Ahm.
Dagen efter.. inte speciellt bakis men men seg som tuggummi och bara bara vill sova. var uppe i ett dygn och sov nog inte på riktigt sen..Och så hemma igen. och jag blir så låg och sur och trött och jag bara vandrar runt runt och vill göra nått men är för trött för att orka. Föräldrar som pratar om peppar-rot och lakan och pumpor och annat orkar jag absolut inte med. Har suttit apatisk framför tv:n och tittat på ABBA-låtar (ah men jag tål verkligen inte Friends och Charlotte Nilsson) i brist på ingenting att göra.. och somnade! kände mej nästan drogad, det gick inte att hålla upp ögonen..Så nu sitter jag här framför lilla burken inlindad i en filt stickad av hysteriskt glada färger..som en eskimå känner jag mej. Lyssnar på ”run wild” med New Order..bra bra lördagskvälloch-jag-är låg-musik..mm..Nej. Jag ser inte vad jag skriver så nu går jag faktiskt till min säng. Duntäcke, dunkudde och massa kuddar och ah.. Ska väl ha torgmöte i den där en vacker dag och då är de flesta hjärtligt välkomna.tss. Ska flörta med John Blund och se vad han kan erbjuda under den stora fluffet till täcke. Sov så gott godnatt godnatt. skön"

15 September 2002
"Blir så där mys nu..lagom sentimental och lyssnar på gosmusik och ska nog skriva lite brev..sånt där riktigt brev med frimärken. Hösten är här..mais oui. Har badat sista gången, legat på en strand under en filt och nu dricker jag té.. Det är ju jätte jättekallt och skönt. Kan kanske bero på att det är dagen efter och jag tröttfryser och har ätit polkagrisglass och tittat på Dirty Dancing. men. Har ”run wild” med New Order på repeat..lyssnar. skön musik. mår illa..ah. Skulle vilja springa, skrika, försvinna. det gör liksom ont och jag vet inte varför..allt bara slår mej. En stor suddig känsla som gör ont nånstans långt där inne..ungefär där hjärtat sitter men lite längre ner. I hela mej. Skulle vilja berätta och säga väldigt mycket till någon men jag vet inte till vem. Människan finns inte. magiskt och ganska mycket tragiskt och en såndär mörk ond romantik som mest fungerar som tortyr. Sorry men jag är ingen käck alltid glad och frisk fläkt flicka. Jag är jag. Fast ibland kan jag flyga, då svävar jag högst."

26 September 2002
"Cyklade omkring med cykelkorgen full med poesi och musik..trevligt att släpa på. Dansade lite med en stickad mössa till studsig musik och fick håll.. Tog mej till biblioteket och stannade i två timmar och vältrade mej i världar som andra har hittat på. Underligt. Skulle kunna flytta in på ett bibliotek och bo där och aldrig gå ut.Lånade dikter. Tycker om dom ibland när jag inte måste. Läser och låssas vara djup och klok och förstå. Jag förstår ingenting av poesi, får bara trevliga känslor och sköna tankar..eller hisnande känslor och mörka tankar. Ganska skönt det med..Dikter är bra om de berör. Jag slog världsrekord i att cykla hem idag. Synd att det var så väldans mörkt att jag inte såg varken mej själv eller vägen. Kan ju underlätta ibland om människor som kliver runt bredvid mej här i världen ialla fall kunde fungera lite som intelligenta varelser litegrann ibland. Ack kära nån gör nått..sluta tänk. Eller börja om ni aldrig har provat. Tålamod fick jag för lite av.Gah. Det var en hemsk natt och en hemsk dag. När jag vaknade kändes det som jag hade en stor mörkgrön evig vägg framför mej som lutade över mej.ah. otäckt. Jobba, segt. orkar inte träna. orkar inte bestämma vad jag ska plugga, om jag ska plugga..var jag ska plugga, när jag ska plugga. Ska jag åka ut i världen och var..med vem..ska jag gå ut på fredag jaha men vad ska jag ha på mej..men orkar inte tänka mer. vad ska jag dricka, var ska jag på förfest, var ska jag sova vem vill jag ha. ingen aning. "

4 november 2002
"Happ himla satans lunar jag har loggat in fem ggr på en halv timme..åh tack så hemskt mycket för Lunar betyder allt för mej. Kan inte leva utan lilla lunar åh så åh.Ont i halsen åh tack så mycket då blir jag sjuk åh så skönt, kanske jag äntligen slipper en del en liten stund. typ livet asså bah’ liksom ja bah.Jo. Så är det. Så här är det att leva. NU lever jag. Japp.Skönt skönt. Åh jag är såååå trevlig och såååå duktig. Jomenvisst och jag är gift med en ´hamster. Vi har husvagn och dricker vin varje söndag framför Söndagsöppet och vi är lessna och mår dåligt för att Lotta Engberg som var en så trevlig tjej har slutat.Japp. Så är det. Allt kan inte vara sockervadd jämt. Och vilka vackra gardiner de var väl tjusiga! Oh jomenvisst de där röda inslagen mot det gröna matchade verkligen soffan! Åh så fint.. Men preciiis och de där bajsnödiga jultomtarna gjorda av garn var ju också söta. De kanske skulle passa bra under det där kräkgula trädet som står och barrar i hallen.Jomenvisst. OCh bananer finns det i källaren min mamma e snäll och pappa har förklarat hur motorvärmaren (morotsvärmaren?) fungerar. Åh tack å tack. Schysst. Sjysst. Chyst. Vi är bilinguala här i gränges bor i grottor och talar med djuren. Sist löste jag melodikrysset med grannen hund via telefon. Vi vann en trisslott som va en nitis o vi delade inte på vinsten. Han fick allt för jag e en sån egoistisk person och sluta säga ”det göööör inget” för jag kommer alltid att vara det. Såklart. Det är väl alla. bara det att alla försööööker vara så trevliga och omtänksamma. Fatta att alla skiter i alla och bara bryr sig om sig själva. Hur skulle man annars överleva..säg det säg det. Så här är det att leva. Inse. Och jag sätter allt jag äger på att när jag trycker på lunars sexiga knapp ”uppdatera dagboken” så kommer det att stå ”*u* servern kunde inte hittas HA HA HA HA HA SYND FÖR DEEEJ!!!!!!”

Små varelser och höst

Oh ack ja. Det blev akut höst och som jag längtat så borde jag vara nöjd över det kalla, och det är jag men jag hade kanske glömt bort att när det blir kallt ute så blir det också kallt inne. 18 grader inne är för lite, även om de är plus. Så nu är det ullkofta, ullsockor, litervis med filtar och te fram till april ungefär.

Förra helgen tog jag min Björn med mig och åkte hem till skogen. Väldigt fint var det. Vi hälsade på en bäbis, gick på marknad, plockade svamp och en skorpion, åt och åt och åt och hade det fint. Bäbisen fick en leoparddräkt och en tummen, jag tror hon var nöjd. Björns fader var snäll och lånade ut bilen till oss, så vi skulle spara massa pengar på resan dit. Och eftersom jag inte ens repat en bil på tio år, så var det väl dags nu. Jag körde om lite bilar i ytterfilen och plötsligt tog ytterfilen slut, vajjerräcket kom och det var bara en fil kvar. Trångt blev det så vi trängdes lite med en långtradare och repade och bucklade hela sidan och körde bort backspegeln. Suck. Men det kunde gått väldigt hemskt, och det var bara plåt. Men huh, man vill inte krascha pojkvännens pappas bil nej nej. Som tur är så är fadern som en stor nallebjörn och var inte arg utan glad för att vi klarades oss bra. Jojo.

Annars så börjar arbetslösheten tränga sig på, så nu börjar jag snåla igen och känna sug efter att vara aktiv på tradera igen. Mm måste rota lite i garderoben tror jag bestämt!