sov

Jag borde sova för längesen. Iallafall ligga i sängen. Men ibland hamnar jag i nån sorts trans eller nåt, går jag över en viss tid gåår det bara inte att lägga sig. Strutsbeteendet liksom, ignorerar tid och allt, och dessutom gör jag såna meningslösa saker som klickar mig igenom massa folk på facebook som jag knappt känner, och detta meningslösa ger mig ångestklump i magen för att jag samtidigt vet att jag ju borde sova och kommer vara så sjukt sjukt trött i morgon.

Han som väckte mig halv sju på en lördag.

Jag hämnas genom närgågna bilder på honom när han sover.

Idag då..

Ligger ganska nyvaken i sängen och ser det här.

Har vaknat flera gånger inatt av katt som ville leka med min telefon, med mitt hår med allt och gärna ligga på mitt ansikte. Har säkert rökt en cigarett också genom grannarnas rök som kommer in i mitt fönster.

Well. Ikväll är det utgång med fokus dans. Funderar på vad göra tills dess. Sugen på loppis, men nog för lat. Det skönaste som finns är ju att äta långsam frukost och slippa göra sig i ordning och gå ut. Bara mysa runt. Ska nog få ut kläder på tradera, för gäller en in en ut, måste jag nog få ut typ fem nu. Sen gym.

Lördagar kan stressa mig. Allt man vill få gjort måste liksom hända på helgen, i veckorna snurrar allt så fort och fokus är få i sig mat och träna och sova. Osså helg, då är det sova, mys, gå på stan, umgås, dricka vin, shoppa, städa, rensa osv osv. Försöka balansera vila och fixa.

Nu kaffe! Det bästa bästa.

Den där peppen..

som jag hade igår är ganska bortblåst nu. Var helpepp hela dagen på att springa när jag kom hem. Hade surdag så jobbet, så springa hade ju varit extra skönt. Och så springer jag några hundra meter och så kraschar min vad. Igen. Fick halta hem. Så fort jag kommer igång så gör det ont i hälsena, vad eller häl. Kanske skulle skaffa protes.

Men, måste vara positiv, idag kom mina Dr Martens! Fina fina, ge mig frost! Råkade dessutom köpa byxor igår. Ingen bh dock. Men annars mycket bra söndag. Igår. Idag sur måndag. Överväger mer äppelpaj. Hade jag sprungit hade jag inte tvekat. Nu osäker. Hatar denna grej med träning v/s mat, kropp, fundera ut hur mycket jag ätit, tränat, om det totalt blir plus eller minus.

Inställningen är allt

Lugn självhelg med sambon kvar i studiestaden. Och då planerar jag ju alltid göra tusen små saker som jag aldrig orkar göra, eller hinner, eller prioriterar. Typ som sätta upp den där tavlan som bara står på hyllan men borde sitta på väggen. Så, igår var jag tvungen att gå på stan och prova allt. Är en som som provar och provar och går runt och nosar och tittar men kanske köper en tusendel. Gick hem, gjorde skitgod äppelpaj och hade finvän på besök. Sen skulle jag gå promenad men vågade inte gå ut för ute såg det ut som att världen skulle gå under, himlen var svart och gul. Och plötsligt dog jag lite; frös och gäspade, frös och gäspade låg i soffan och kom aldrig därifrån.

Och idag söndag. Sitter vid datorn, letar bra musik, dricker kaffe och känner liksom hur energin och peppen kommer. Och min positivitet! Är jag Ior i vanliga fall är jag ju han Tigger när jag är pepp. Så idag ska jag: ner på stan, prova och köpa BH, (jag SKA hitta en), kanske prova lite mer om jag är duktig, posta paket till treåring en vecka sent (skäms), faktiskt gå till gymmet, sen laga mat, fixa försäkring till KattKonrad, googla Lissabonresor, fota kläder och lägga ut på tradera, vika gårdagens tvätt och kanske stryka nåt, och helst hinna äta mer äppelpaj och vila kravlöst i soffan. Hepp! Tidsoptimist.

Rationell planering: ner på stan, testa BH, posta paket, träna, äta, ligga i soffan och googla från mobilen. Slut på söndag.

En såndär måndag

Då man har ont i magen hela dan för att man hetsåt massa god baguette med vitlökssmör när man kom hem sent från vänner i lördags kväll, sådär småhungrig efter några glas vin. Då man slår i knäet i stolsbenet när man ska hoppa in längre vid bordet när man äter. När maten består av köttfärssås med rotsaker och broccoli och man inte har nån ketchup och maten inte blir varm på första försöket i micron. Den där känslan av kall mat i munnen mjälbäää! Och man hela dan känner att man helst av allt skulle behöva vara själv utan folk överallt. Speciellt glatt folk som skrattar högt. De är fina, men ibland blir jag lite stressad, som att jag nog borde skratta lika mycket och vara med där i klungan i korridoren när det blir strömavbrott, och inte sitta i mitt rum på min stol och leka med min telefon för det är skönt att vara själv.

Well. Det bästa är ju att man har möjlighet till flex på jobbet, så kvar i fyra gick jag hem i solskenet. Gjorde mackor och jogurt och tog med mig till sängen, tog av mig kläderna och kröp ner under täcket och somnade. Vaknade efter en stund och låg kvar lite till.

Sen dammsög jag, gick ut och sprang och fick för miljonte gången i ordningen ont i min vad så jag fick avbryta springet. Men ändå skönare känsla nu än i början av dagen. Viktigt. Och igår beställde jag Dr martens och beslutade mig efter expertutlåtande att behålla Monkijackan som jag köpte i fredags som jag inte visste om den var för stor stor eller för liten stor. Svårt di där me oversizen.

Nationaldag

Fantastiskt skönt. Gårdagskvällen var lätt miserabel, kraschade i soffan, läste Sopbladet, somnade, handlade massa godis och gick och la mig. Sov tio timmar och vaknade till energi. Så idag: diskat, städat, satt upp nya loppisinköpta gardiner i köket och, det bästa; sytt om klänning jag köpt på myrorna. Och så sprungit. Skön dag! Förmodligen den som firat och picknickat minst i hela Sverige idag.

Lågtryck

Oh dear. Sådan där seg kraftlös söndagmorgon. Ibland tror jag att jag är som vädret. Vid lågtryck kryper jag in och blir apatisk och kraftlös. För att spara energi till när det blir sol igen. Och varmt. Så vintern är ju en mindre lycklig tid.Det känns farligt ibland med kombinationen vara själv och vara menlös/kraftlös. Det kan lätt bli pendling mellan soffa, dator, soffa dator, och när jag sitter i soffan vid tv:n är det samtidigt telefonsurf och så går det runt runt runt. Och jag känner mig menlös och orkar inget och blir sur och orkar då ännu mindre. Ond cirkel. Jag är mycket för onda och goda cirklar. Exempel på god cirkel: Jag tränar regelbundet, gör matlådor och är ett steg före, är effektiv och fixar får gjort. Så mår jag bra och är nöjd och orkar ännu mer. Det är väldigt lätt att hamna i den onda cirkeln och en kraftansträngning att hamna i den goda. Då krävs små knep som att lura hjärnan att "du behöver bara gå till gymmet och vara där en liten stund, knappt träna, bara gå dit och var". Så tror man att man kört värsta styrkepasset, blir pepp, känner sig nöjd, då endorfiner och så orkar man koka lite broccolisoppa och yeah så är man lite igång igen.
Så dagens mission: bara gå till gymmet, ta dig dit, bara GÅ.

Och oh my vad fulful bloggen är just nu. Satt och pillade och hade mig igår och var tvungen att avbryta allt mitt i nån fulingmall.

Finaste tiden

Är typ nu, alles snart. Mest blommor, flest dofter, fina färger, sommaren är framför oss och sentimentaliteten tynger.

 

 

Det där som var och nu är jag 30.

Varför är alla foton i bloggen liksom prickiga? Det undrar jag. Och förstår inget.

Happ jag är hemma och är sjuk. Genomförkyld, andas med öppen mun på grund av täppt näsa, sväljer med kniv i halsen och ögonen rinner men jag har linser ändå. Så är det. Igår var min B hemma och sällskapade och handlade glass åt mig. Idag har han åkt tillbaka till sina studier i Småland.

Jag sov till tio och vaknade av strålande sol. Fick den där jobbiga känslan av passivitet. Glömde liksom att jag var sjuk. Solen skiner, det är maj 2012 jag borde göra tusen saker för det verkar som om alla andra gör tusen saker. Såntdär med trädgård, blommor, träning, appar, mat och bakning och grill. Och jag hamnar lätt i sitta-i-soffan-stirr. Får lätt ont i magen och sitter ännu mera still. Jag öppnade en såndär prickig kartong som jag har massa foton i. Det fanns massa mer. Små anteckningsböcker som jag är beroende av och alltid skrivit små texter i. Som favoritfilmerna, skivor jag måste ha, ögonblickskänslor, listor över sånt jag skulle ha med till Hultsfredsfestivalen. Alla grattiskort, brev som skickades till mig när jag pluggade i Spanien under tre månader 2001, och, nästan alla SMS jag tagit emot sedan jag köpte min första Nokia 3310. Som jag också skrivit ner i små anteckningsböcker. Jag har hur många som helst.

Så jag läste alla de där smsen. Och det kändes som det var så mycket då, så mycket folk hit och dit, det var plugg och fester, sommarjobba i Strömstad varje sommar, folk där, tillbaka och plugga mer, hem till skogen och folk där, relationer och relationer oh my. Det var så mycket jobbigt, så mycket rörigt men så mycket liv. Nu känns allt så.. tillrättalagt? Jag har ett jobb. En lägenhet som jag bor i året runt. En man. Och jag är så nöjd med allt detta. Vänner har jag också, alla bor inte precis här, men dom finns nära ändå. Men ändå så känns det lite tomt. Efterallt det där röriga. Saknar lite det där. Kanske inte exakt samma, men lite mer härj, fast i dagens version. Går det? Jag vet inte. När jag var 17 visste jag bara att jag ville göra allt och bo överallt, och jag flängde en del, och vet att när jag hade pluggat klart och var typ 27 så kände jag mig nöjd. Också med att få jobb, och just nöjd med att känna mig nöjd. Men nu är jag lite rädd att jag blivit för nöjd, för bekväm. Att det slagit över åt andra hållet? Hjälp.

Antar att det jag skriver är en klassisk 30-årskrisig text. Man blir nöjd men vill ha nåt mer, och då skaffar man barn och köper hus och går in i ett nytt skede i livet. Men vadå vadå när blev jag sån?? Var det så lätt att bli en såndär, för var jag inte en såndär unik som aldrig skulle bli som dom precis som i Kent-texterna. Eller hur var det nu? oh oh.

Ännu en helg

                                 Tycker så om helger som känns långa där man hinner mycket utan att stressa.

Det blev loppis, fika, hundvalpsmys, bio, picknick med inslag av städ, garderobsrens och tvätt. Sen avslutade jag med förkylning så idag är jag hemma från jobbet. Tänker gång på gång på allt jag kan passa på att fixa här hemma, men kommer hela tiden på att jag är sjuk och inte orkar stå upp. Well morgontv är helt okej. Jag gillar mer och mer program med lite av varje, typ gokväll med lite mat och prat och kläder. Som en trevlig tidning. (Tantvarning) Kanske för att man kan göra andra saker samtidigt, typ pilla med mobilen. Känns dock som dåligt tecken. Kan jag inte bara slappna av och helt fastna i ett tvprogram längre?

Tiden tiden

Tid har jag men ork? Jag har precis vaknat efter att ha fått gå hem tidigt från jobbet och sova en stund. Och nu, nu har jag sovit och druckit kaffe. Pigget kommer sakta sakta. När jag får sova och det blir helg känns det precis som jag varit full hela veckan, drogad och trött, orkar ingenting, vill bara sova, lullar runt dagarna går. Nu är jag äntligen nykter igen, från vardagslivet. Några dagar helg, sen börjar det igen. oh..

Rektangel triangel kvadrat

Det är kantigt att jobba på myndighet. Lagar, förordningar och regler som ska gälla alla och anpassas efter var och en. Helt omöjligt. Och bara jobbar man och sover och jobbar och sover, utan input från fritid, musik och kultur och sånt, då blir hela livet sådär kantigt. Känner jag. Jag åkte tåg igår, hem till skogen igen. Åka tåg, bläddra tidning, äta choklad, ha musik. Och som oftast så inser jag inte vad som fattats mig förrän jag är mitt i det. Så plötsligt kände jag att jag senaste tiden saknat det där, kläder och mode, musik och kultur, ramla runt och tänka på annat. Gå på museum, gå på konsert, konstig konst, tråkig konst, knepiga prettoutställningar. Vad lurv som helst bara inte myndighetslokaler med såna där neutrala gardiner med blågrå vaga bollar på. Hujeda mig. Jag undrar om jag kanske måste bekämpa den här myndighetsidentiteten jag anammar på jobbet med lite mer fladdrig stil? Iallefall lite mer markerad. Annars kanske jag blir uppäten och totalt grå?

Jag börjar med lite guldblond hårfärg idag. Nya fräknar för året har jag också skaffat mig i eftermiddag. Lovely!

Sånt man inte får tänka på

Idag har jag jobbat från kl.07 till alles nyss, kl.21. Med några timmars ät-sov-film-och-godis-paus mitt på dagen. Och det har regnat regnat regnat och regnat. Och jag har med mina converse varit plaskblöt om fötterna, och kall. När jag kom hem var mina fötter och tår som russin. Fast jag hade regnjacka. När jag gick ut genom dörren från jobbet var det mörkt och kallt och blött, och plötsligt så kändes allt höst. Allt. Och så fick jag den där höstkänslan. Börja på nytt, ny start, höstkläder, förväntningar, sommarslut. Oh.. panikkänsloklump i magen. Och te dricker jag och trött är jag och ja, höst känns det. Fruktansvärt.

Och Pensionärerna var ovanligt söta idag. De pratade om minnen, om barndomsminnen och utflyktsminnen. Och ute var det mörkt och regnade och det gjorde lite ont i hjärtat att höra. Undrar om de också kände av det höstiga. Oh.. måste tänka på annat. Men jag vill mysa ner mig i täcket helst nu på en gång. Det är också höst. Ajaj.

Nej. Inte än.

Sånt som gör en dag

Igår lekte jag med Vännerna igen. Vi var på loppis och på fika och senare vindrickning och matätning. Det roligaste var när vi insåg att vi hade ungefär 10 minuter på oss att ta oss kanske 800 meter. Jag är värdelös på att uppskatta avstånd men vi hade iallefall väldigt lite tid på oss. Så vi sprang. Tillpiffade med volangkjolar, knästrumpor, lockar i håret, eyeliners, armband och små linnen, sjalar och väskor. Hujeda mig. Och ena vännen var så söt. Hennes knästrumpor gled ner till fotknölarna, och hon sprang så sött med paraply och handväska och såg ut som en blandning mellan Mary Poppins och en sprattelgubbe. Och plötsligt hade hon skärpet i handen och vi sprang och vi skrattade och det var så roligt. Oh! Och vi hann dessutom. Vi flög förbi en fiskegubbe och hans hund också. De stirrade och skrattade och min vän skrek "stackars hund" och den såg så förvånad ut och så rusade vi vidare. Lite som på film.

Och idag, åh idag skulle jag handla Geishachoklad i lösvikt. Men allt var slut och videomannen som sålde godiset hade ve och fasa GLÖMT att beställa Geisha. Oh. Och då, då la han i en Geischachokladkaka i min godispåse, så jag fick köpa den som lösvikt!! Vilken man! Åh sånt gör mig glad. Det finns hopp hurra!

Människor

Oh my. Vilka dagar, dom senaste två. Eller några till. Jag tror jag får damp av mitt jobb. Dels för att jag måste hetsa runt, men mest dels för att jag blir så irriterad av gnälliga sura tanter, dåligt system och gnällig personal.

Jag dumma sommarvikarien följer ju scheman, för jag har inget annat att följa. Men tanter blir sura för jag kommer för tidigt och tanterna gnäller när maten kommer för sent. Fast jag är exakt i tid enligt schema. Någon får gärna berätta för mig vilka tider som gäller, det är lite svårt att gissa. Suck. Det är inte inte inte inte inte mitt fel. Men det tror dom, surtanterna. För det är jag som står där med mat och det är jag som ska natta dom. När dom är sura som as. Och skäll får man för att ett par persienner är uppdragna, fast dom inte är uppdragna av mig. Och prata med chefen fick jag för att en handlingsnota kom på villovägar fast jag gjorde som övrig personal sa att jag skulle göra. Fast de glömde viss nämna några viktiga detaljer. Tack det var inte mitt fel. Men det förstod ju inte mannen som inte fick några matvaror och som berättade för mig att sommarvikarier eller löst folk som jag, dom ställer till trassel såhär speciellt när dom inte gör som dom blir tillsagda. Oh ja tack personalen och tack organisationen för att allt fungerar så bra det är jag som får all skit. För sommarvikarier är pest och sommarvikarier är lägre stående varelser, dom är grunden till alla fel. Och pensionärer får säga och tycka vad rasistiskt och jvligt som helst, som att män inte borde behöva jobba inom hemtjänsten med sånt kärringgöra för hur ska de då kunna försörja sina famlijer. Och jag försöker tänka att de där människorna ska iallefall inte ta över samhället dom ska ju snart dö. Men så på krogen med all irritation, möter vi en ung man som berättar att bögar borde lära sig att bli ett bättre folk och han pratar om naturlighet och om att analsex mellan honom och en tjej inte är samma sak som analsex mellan två killar. Helvete. Jag tror nog det är ganska kört det här. Sen går vi över ett dansgolv och det är tafs tafs "hej snygging" tafs tafs och ett band som spelar "visa pattarna när du är riktigt glad".
Ikväll var vi och tittade på ett annat dansgolv. Alla tjejer hade tajta tajta toppar och korta korta kjolar och klänningar, superhöga klackar och de juckade och juckade.
Hurra för jämställdheten.

Frustrerande Frustration

Efter helg kommer vardag. Efter solsken kommer regn. Efter en underbar ledig helg kommer en tråkig vardagsjobbvecka. Suck. Jag är så dålig på att sådär vuxet tänka att "ja men nu har jag haft roligt nu måste jag jobba också, det blir inte bättre av att gnälla." Jooo jag vill gnälla. Och solen kom och det är varmt och somrigt och härligt. Och mina söta vänner jobbar om mig och jag jobbar om dom. Vi skulle gå på fotboll ikväll men jag kom ju plötsligt på att jag jobbar kväll. Åhh. Och imorgon är jag ledig då jobbar dom. Vad hände med allt det här egentligen? Jag saknar nääästan nääästan att studera, då kunde vi leka hela dagarna och planera och ha trevligt. Nu känner jag mig ensam. Och så jobbar jag. Osså går jag hem och äter. Osså går jag upp och så jobbar jag. Och tränar. Frusterad blir jag.
Händ nåt Amen.

Världens bästa helg?

Rabarberpaj, jordgubbar med vispgrädde, sov i hammock, oboy, loppisar, sommaren första dopp, bröllopsfest i bygdegård, blånande berg, vackra horisonter, dans, romantiktårar, mammapappabror, grönska, ljumma ljusa nätter, mygg, färskpotatis, lax, vänner och allt i Dalarna. Ohhhh! Jag vill att det ska fortsätta livet ut.

Snart går tåget med bakfulla trötta mig tillbaka till staden. Vill INTEINTEINTEINTEINTE jobba. Men gärna möta mina söta vänner och fortsätta det härliga. oh! Jag vill inte bli äldre och inte vuxen. Alla borde få vara lediga på sommaren.

singelisering

Åh jag ska få åka hem i helgen. Och åh jag ska få gå på fina vännens bröllopsfest! Och så fick jag i någon sorts mailhärva se en del (?) av listan på gästerna, och så ser jag mitt namn följt av (singel). SINGEL? SNIGEL vadå singel?

Ja jag kanske inte är direkt i hop med någon, men inget är ju heller svart eller vitt och vad vet alla om lillaste mig? Och varför måste människor få veta att jag är singel? Kommer de prata med mig på ett annat sätt, kommer jag vara på ett annorlunda sätt om än jag hade varit ihop med någon? Kommer bara vissa människor vilja prata med mig? Sluta singla mig hit och dit. Jag hatar ordet singel. Det är singelresor och singelkäk. Jag vill inte resa någonspeciellstans för att jag är singel, och jag äter pasta och ketchup oavsett om jag är ihop med någon eller inte. Eller vegetarisk lasagne. Och jag kommer alltid vara vegetarian. Jag tror dock att tanken är såhär, att singlar kan med glädje placeras brevid andra singlar, för vem vet? Ja vem VEEET?!! I denna värld, och vad jag vet, så finns inte garantier för nåt alls, att vara ihop betyder inte att man inte kan bli kär i någon annan. Och bara för att man är singel kanske man inte letar desperat efter någon att få vara ihop med. Man kanske ääälskar att får vara en såndära singel. Sluta singla mig. Kategoriseringar suger.

hemsamarit

Jag har börjat jobba nu. I hemtjänsten igen. Det är suck och stön, men jag gillar det ändå. Dom gamla är så fina. Det är så roligt att komma in i deras hem, att se hur dom har det och titta på alla deras saker som säger något om människorna som bor där. Och alla svartvita fotografier, dockor och guldiga lampor. Vissa lägenheter är helt fantastiska, andra är små och så slitna. Vissa är fruktansvärt inredda med alledes för mycket trams, men det är det som är så intressant. Lite som en helt ny värld.

Och dom gamla. Åh söta dom. En liten tant har rosa byxor upp till hakan och platsar så bra i Muminvärlden. Inte som nån av figurerna där, utan som sig själv. En herre förklarade skrikande skillnaden mellan kaffesked, dessertsked och matsked, men han var ju inte arg, han pratar ju så. En annan herre kommer från forna Jugoslavien och kan inte ett ord svenska. Men han ler, bakar sitt eget bröd och vill att man tar en godis ur skålen. En annan tant vet bara om hon druckit kaffe om det står på en lapp att hon gjort det. Guldfiskminne, kära hon. Ännu en annan pratar om lammkött och drar sexskämt så självaste jag blir röd om kinderna. En farbror har ingen tv och läser bara pangböcker hela dagarna.. vildavästernböcker. Och alla vet dom exakt hur dom vill ha det. Hur många gånger lakanet ska vikas, vilken tid man får komma och hur många gurkbitar det får plats på smörgåsen. Precis som jag.

Med allt det söta så får jag så ont i hjärtat. För de är så fina och har levt så mycket, varit med om massor och kan så mycket, och ändå så sitter de i små slitna lägenheter och väntar på att vi ska komma någon gång per dag. Och de blir så glada och vi stövlar in, kokar kaffe och försvinner. Åh. Det känns i vemodshjärtat. Dessutom är det ljumma vackra sommarkvällar och allt ska ju vara sådär perfekt. Oh dear..