Pannkaka

Första dagen efter sjukan som jag känner mig så stark att jag orkar laga mat. Pannkakor! Utan kolhydrater! Men med grädde och fina hallon från dalarna.
(Och nej, jag går inte på nån diet jag äter alltid såhär, min mage och hjärna mår bättre utan massa kolhydrater, nej jag är inte extrem utan äter socker när jag vill som chokladtårta idag på jobbet, nej jag är inte militant och tänker inte kommentera någon annans matvanor så länge ingen anmärker på mina. Amen.)

Fever

Ligger och tittar ut på solig, krispig septemberfredag. Inte bitter alls. Det är väldans vad fort det går att glömma hur det känns att vara frisk. Och vad fort man sedan tar det för givet igen.

NOG

Nu har jag blockerat folk på facebook. Jag har väntat ganska länge för att ge dem en chans att ändra sitt beteende men nej. Så idag var det tjip och hej till: en person som svor och gnällde svor och gnällde och skrev statusuppdateringar som en fjortonåring. Dålig energi. En annan person hade blivit sitt barn. Ändrade sin profilbild varje dag med bilder på sitt barn, PLUS alla andra bilder på sitt barn och alla statusuppdateringar handlade om "tuffa killen" och "mammas lilla guldklimp". Man får älska sitt barn. Men. Det är inte alltid jag är intresserad av ALLT.

Planering med jobbet

I ny klänning och nya skor som mycket snabbt blev älsklingsskorna. Foto på hotellet, fick passa på när det fanns fungerande spegel till hands.

Som sig bör: Klänning från H&M. Fin, skön och luftig. Finns i senapsgult, vitt och ljust rosa också tror jag. Väldigt syntetisk så lite plastig känns den, men helt okej ja.
Skor: Hush Puppes. Helt fantstiska, de första skorna jag inte fått ont någonstans av! Köpte dem och monstergick dem 10 timmar om dagen under 4 dagar i Amsterdam. Som mockasiner!

Det här med att vara sjuk..

Är roligt i ungefär två sekunder när man meddelat chefen sin sjuka, och får göra det där man vill göra alla friskna mornar; gå från sängen till soffan med morgontv och slippa gå ut. Nu har jag varit hemma ett dygn, kollat facebook och läst bloggar frekvent  och när ingen har uppdaterat känner man sig lite frustrerad. Och patetisk. Jag har kollat svtplay och tv4play, sovit, tittat på tv, spelat wordfeud. Ena stunden med frossa, tar tablett och i nästa stund känns det som att jag ska börja brinna. Och alles ensam. Eller, det är nog bäst för alla berörda för när jag är sjuk är jag som ett barn som gnäller och ojjar sig extra om någon är i närheten. Nu är jag tyst och lider för mig själv. Bäst.

Gammal

Man vet att man är gammal när man börjar tycka att kakor är för söta. Som nu. Jag åt EN kaka och blev plötsligt väldigt nöjd med bara en. Den var ju sjukt söt. Tidigare i min ungdom var inget för sött eller för stort för att ätas. Delade aldrig, tog alltid en hel själv, kunde äta flera stycken utan problem oavsett sort. Jag är ganska bra på att äta nu med, men något har hänt.
För övrigt gick jag hem från jobbet idag, hostig och sjuk. Ligger i soffan och känner mig som 95. Och köpte kakor på vägen hem som som sagt var lite VÄL goda.

I Am sterdam

Senast fina köp

Duk, från myrorna faktiskt fast jag är lite anti myrorna. Men den var så fin. Och för stor för vårt lilla köksbord, men fick ligga där ändå, lite invikt. Fast den skulle vara fin på en vägg också. Ska fundera lite.

Dom här är sååå fina, älskar ugglorna! Gjorda av Tovelisa, så himlans fina!

Tips för jobbiga fötter

Eftersom jag har ordentliga ankfötter och felkonstruerade ben så är utbudet av skor jag kan använda väldigt begränsat. Fast det har jag ju struntat i tidigare. Converse till exempel rena döden, fast jag har ändå haft hur många par som helst (och har än). Men en sommar hade jag dom när jag jobbade i hemtjänsten och gick på betong och i trappor 8 timmar om dagen. Det resulterade i hälseneinflammation, vilket jag INTE rekommenderar. Ont och gråt och det gick nästan inte över. I sommar har jag gått i dom massor igen, dock inte sådär konstant mer normalt, men ändå, hälsporre lurar i vassen vilket enligt min kloka mor INTE är roligt. Så, platta skor går inte, det är egentligen absolut förbjudet.

För smala skor går inte heller, då gör knölarna på stortåarna ont. Så, ballerinaskor kan jag inte ha över huvudtaget. Sandaler har jag som fungerar. Oftast går jag runt och har lite småont eftersom det är så himla svååårt att hitta nåt jag kan ha. Och kan jag ha det är det inte så snyggt. Tantskor är sjukt sköna men varför måste eccoskor och skor som är sköna automatiskt bli fula?

Well. Nu har jag börjat satsa på mer kvalitet och slutat vara snål. (eller snål, tusen spänn är ganska normalt pris för ett par skor egentligen, det är bara i mitt huvud det är mycket pengar) Så, jag beställde jag ett par Clarks på nätet, OPROVADE oh dear, men man fick ju skicka tillbaka gratis. Och dom passade! Iallafall väldigt nära 100 %. Sjuuukt sköna. Och fina. Och idag, idag köpte jag Hush Puppies. Också sjuuukt sköna redan från början. Också fina. Ska bara fundera på hur jag ska klä resten av kroppen till. Så tips!

Hush puppiesarna..

och Clarksen (svartare och finare i verkligheten) fast jag gillar ändå det där matta.

Överkörd-av-tåget-känslan

Vaknde jag med. Helt slut, på dåligt humör, vemodig och längtade hem till mamma och pappa i skogen. Och samboendemänniskan på annan ort. I veckorna snurrar det där hjulet, hetshets på jobbet, träna, äta, jättehungrig, jättetrött, somna, vakna, börja om. Och sen är det HELG med stora bokstäver. Då måste jag i mitt huvud VILA och göra ifatt allt jag missat och inte hunnit under veckan inklusive städa upp det dära kaoset jag fixat under veckan. Eller bara vara, fika och sådär. Men så upptäcker jag att jag ju är själv, och då känns det ju plötsligt fruktansvärt tråkigt. Jag är bra på att göra saker själv, jag kan det, men ändå. Ibland så bara blä. Gick ner på stan och undrade vad jag gjorde där. Handlade skor och vin och gick hem igen. Suck och stön.

Lösningen är nog sudda ut sudda ut gränsen till vardag. Alltså stressa ner, få in mer trevliga saker där. Väldigt enkelt.

Det här med miljön..

Jag försöker verkligen så gott jag kan vara en miljövänlig människa här på jorden. Men det är svårt. När jag bodde själv i min etta med stort fint soprum, kunde jag sopsortera ALLT. Vilket jag också gjorde efter ett nyårslöfte. På den tiden var jag vegetarian också. Pluspoäng.
Sen flyttade jag ihop med den hära mannen. Till ett hus med minimalt soprum, och, vad jag kan inte förstå, med sopnedkast sådär i väggen som man kastar ner i! Trodde såna hade dött ut. Så nu slänger jag ALLT i samma påse igen. Det skär verkligen i hjärtat och jag har tänkt flera gånger maila till hyresvärden och påpeka. Att släpa iväg massa påsar till en såndär sopstation är lite väl bökigt när man inte har bil. Och, annat minus är, att jag blivit köttätare igen. Mycket för att jag inte hittade så mycket att bli mätt av. Jag fick till slut ont i magen av alla kikärtor och vegbiffar var svindyrt och mättade aldrig. Och lite roligare att laga mat är det nu. Så, kött it is. Stort minus, utifrån miljötänk. Å andra sidan är jag noga med att stänga av elmaskinerna helt ordentligt, stänga av bildskärmar och skrivare på jobbet och släcka efter mig. Och jag var vegetarian under tio års tid, så nu får nån annan ge upp köttet. Något annat dumt, kanske det dummaste; jag har blitt smått beroende av kolsyrat vatten, Loka och sånt. Så sjuuukt onödigt. Jag är uppväxt med världens godaste kranvatten, och vårt fina rena vatten är fantastiskt och så köper vi vatten på flaska!!! Kan inte förstå. Måste verkligen behärska mig på den fronten.
Fast, jag går till affären och handlar mjökpaket till kaffet på jobbet, istället för att öppna små små små förpackningar med mjölk, två till varje kopp, tre gånger om dagen, fem dagar i veckan = 30 förpackningar. SJUKT.
Det finns mycket att spara i myndighetsväg. Mest träd. Himla pappershysteri.

Well. Som sagt, miljötänket finns, bara lite svårt ibland.

Provocerande Del 1

Killar, män som har keps på sig bak och fram. Det är fruktansvärt fult och töntigt. Varför vill man se ut att vara 5 år? Provocerar mig mycket. Skulle gärna vilja veta vilken känsla man vill åt eller vill förmedla.

En till av alla dessa helger

Åkte till stockholm med e där två fina och braiga vännerna som man kan vara bara sig själv med, prata bajsproblem och sådant med. Vi åt och åt, var på lite loppis och fikade och fikade lite till, gjorde hemmagjord pizza (mozarella och pesto så gryyymt fantastiskt gott, tips!)Intressant att vi gjorde hemmagjord pizza, svårt att göra en hämtpizza själv. I och för sig var degen färdig och klar precis som tomatsåsen, så okej lite halvt hemmagjord. Fast vi gjorde den hemma. Well.

Sjukt trött. Sova på luftmadrass börjar bli svårt när man nästan är trettio. Vaknade med sjuk huvudvärk på lördagen. Men fick skön massage av en vän och stark tablett inslagen i folie av den andra vännen så vips var värken borta. Sen dansade vi och somnade klockan fyra.

Fin helg. Kommer komma ihåg den. Eller gör man? Det är så många helger man ser framemot, som blir så bra, som går så fort, och som man tänker på ibland. Men ändå så plötsligt har man blandat ihop den med den där andra helgen när man också var i stockholm och hälsade på vän, hade roligt och himla mys, men vilken av gångerna var det och vilket år?

Är det trettioårskrisen som tassar på tå ändå?