Ropa hej innan man ens är halvvägs över ån

Den där chokladen fortsätter göra susen. Nu ska jag få gå på anställningsintervju också! För ett jobb som INTE har något alls i hela världen med vård eller omsorg att göra, usch. Jag är så glad för att bara få gå på intervju. Jag är inte totalt värdelöst hopplös och mitt cv är inte ren skit. Fast får jag inte jobbet då dör jag.

Det var en liten tant, eller hon var ganska stor, som pratade galet mycket och som i somras frågade mig om jag hade tur i kärlek och spel/pengar. Jag sa mja nja nej. Hon sa "joooooo det har du!!" Lite kanske? faktiskt. Eller så är det bara någon som jvlas. Bäst att vara beredd på det värsta. Känns farligt att prata om. Peppar peppar.

Vika tvätt. Vika rätt. Lika lätt. Lätta fik. Mätta lik. Tvätta sik.

Chokladet och springet

jag tycker om t-ord mer än n-ord.

Jag tror hela mitt liv består av distansförhållanden. Alla utom några ytterst få av dom jag tycker om bor inte här hos mig i min stad. Så intensivumgås vi ibland och då gnistrar det nästan. Sen blir det kolsvart däremellan. Well. Allt eller inget är ju lite av min kopp té.

Jag har nu fått skriva kärleksbrev och pratat. P.R.A.T.A.T Sisådär ja. Susen gjorde det, fast det var inte jag som pratade utan den andra. Fast jag gått runt och ojjat mig och blitt frustrerad och haft tusen åsikter och saker att säga, sen sätter den dära igång och jag blir generad och knäpptyst och behöver inte säga eller påpeka något alls för den där har redan kommit på allt bra och sagt det. Fina ord fina ord och kloka. Fiiiint är det. Love.ly. Får man vara lite kär, eller så?

Och det här chokladätandet. Attan vad det gör susen! Idag sprang jag lite igen, andra gången på halvåret, och jag sprang lika långt som det som var standard för mig i höstas! Och jag tror det är chokladen som får mig så springsugen, som får mig pepp och pigg, som får mig att springa lååångt, jajjemän, jag visste att det var nåt med choklad som var ytterst bra. Så eftersom jag får superbra kondis av choklad och nästan kan man säga går ner nåt kilo kanske också på köpet, så måste jag ju bara äta mer. Mera mera mera! På fredag tänkte jag testa en ny Ben & Jerrys till exempel.

Lugget

I fyrtiofem minuter har jag plattat, klippt, kammat, klippt, blött, klippt, fönat, klippt, plattat, klippt. Så blir det när privatklipperskan gör karriär i sthlm och jag är för.. ja, för lat för att gå till frisören. Då klipper man sin lugg själv med tygsaxen som en femåring vid spegeln. Jag tror det blev ganska snett men inte fruktansvärt snett. Det kan gå snett på så många olika sätt. För jag tror den var väldigt spikrak, när man tittade nära, som en rak linje liksom, utan tofsar. Sen gick jag till spegeln i hallen, och där visade sig att i det stora hela var luggen sneeed, satt snett på huvudet liksom. Bara att klippetiklippa lite till.

En helt vanlig tisdag. Eller måndag.

Om fredagarna är fyllda av kaffe och choklad så är det inget emot vad de andra dagarna är.



Då är det grislyxchoklad som gäller.

Bergochdalvana

Att gå runt och vara rädd att för att något ska hända, som inte alls verkar vara i närheten av att det ska hända, det är ju bra dumt. Speciellt när man i stunden man nästan gråter av skräck får ett ässemess som bara bekräftar den totala motsatsen.

Annars så undrar jag lite över alla som skriver på facebook om den där "uuunderbara solen, åh åh åh sooolen". Jag ser ingen sol. Här är det ös-häll-SPÖ-regn. Det är svårt att ha is i magen. Ena stunden vill jag ringa och vara överärlig och föreslå vilt extrema och spontana saker. Andra stunden blir jag rädd och vågar inte hoppas alls.

Jag hade tänkt ta mig till gymmet idag, men det känns svårt. Som en dag i november. Säljet går bra dock. Köpa på Erikshjälpen för 50 kr och sälja för 99 kr is the shit. Så att säga.

Paketera och cykla till posten. I detta här tempot är snart den dära för dyra kavajen i min garderob.

Don't dream it's over.

Jag städar min garderob. Viker, hänger upp, rensar ur. En släng-hög, en till-myrorna-hög och en sälja-på-tradera-hög. Och så en ha-kvar-lite-till-utifall-att-hög. Vissa plagg ligger mig varmt om hjärtat, vissa är ju faktiskt fina och vissa kan ju faktiskt vara bra att ha. Men det gäller att få fram sin kalla kyliga osentimentala sida för att verkligen kunna rensa på riktigt. Usch, jag har det lite svårt med den biten.

Jag städade ur burkar och flaskor under diskbänken också. Jag tror att det här rensandet och sorterandet är någon slags substitut eller symboliskt handlande för att mitt liv är ett väldans kaos just nu. Eller mer ett vacuum. Det är tomt. Och jag skulle gärna få lite ordning där.

Samma visa. Det här med jobb. Sommarjobb.. jobba i norge? I malmö? får jag ens något jobb? Ska jag tacka ja till dom som vill ha mig nu? Tänk om något annat vill ha mig sen då? Och han den dära då? Bättre att jobba i norge och bli stenrik, eller ta det simpelt här med hemtjänst som jag kan med skitlön och softa lite samtidigt, fast nej fan helst vill jag ju ha ett BRA jobb! Och ska jag ta ledigt i sommar, då måste jag bestämma mig inom en vecka, men jag har inga sommarplaner än, och han vågar jag inte fråga, och tänk om jag bestämmer nåt med han och sen inte tar hemtjänstjobbet ändå, då har vi bestämt nåt som inte blir, och då då då vad dÅ?!!

Ska vika lite till. Sälja på tradera. Snälla köp nåt.

Borta bäst

Tågstationer är känsliga. Återseenden och avsked. Först stiger man av, pirrig och förväntansfull och nervös. Och sen plötsligare än man tror står man där framför tåget hem med klump i magen och säger till sig själv "inte gråta inte gråta inte gråta inte gråta", så försöker vi se glada ut och få hela tunga vemodssituationen att lätta lite, så ler vi sorgset och vinkar hej då. Ledsamt. Och sen är man påväg hem igen. Tom tommare tommast. Full av "vet varken ut eller in", och verkligen ingenting att åka hem till. Ett meningslöst jobb som inte ger mig något alls, knappt pengar. När jag var student hade jag tusen saker för mig, jag tänkte och tyckte, var kreativ, diskuterade och var pepp pepp och lite orädd. Nu känns det som att jag har tappat allt. Jag är trött och omotiverad, börjar tveka lite på mig själv, fega och mesa. Och det är ju kanske inte så konstigt med ett jobb där jag inte träffar en endaste människa, (jo en), städar fast det är rent och inte lär mig nåt nytt, träffar någon ny människa eller får använda hjärnan. All kunskap håller på och rinner ur min kropp. Allt jag har lärt mig har jag glömt. I diskussioner kommer jag ihåg vad jag brukade tycka, men jag har glömt argumenten för det.





Nu har jag iallafall packat upp. Jag hatar det, så däför gör jag det på en gång, fort fort. Jag ska sova med det där tomma, han som saknas och tårarna.

true romance

Jag packar min lilla väska för imorgon åker jag till Malmö hurra! Skönt att få komma bort från det hära vardagliga, suckandet, meningslösa jobbandet, snöåterfallet, jobbletandet och gäspandet. I Malmö ska jag gå på nya gator, gå på bio, kanske rota lite secondhand, se små djur, göra ingenting och gömma mig lite. Jag är väldigt bra på att höja en liten händelse till skyarna och totalt gå in i den, stoppa huvudet i sanden och glömma allt allt annat. Väldigt skönt, fast väldigt jobbigt när jag förvånat inser att allt det där jag förträngt fortfarande finns i mitt liv och jag måste åka hem till det igen. Då är det bittert vill jag lova. Ack ja. Den lördagen den sorgen, är lååångt bort.

Och nu packar jag. Jag älskar såna här kvällar, pilla runt och plocka lite och bada och ha bra musik på och förvänta och förtjusa. Fast packa är svårt så jag tar med det mesta. Jag hoppas på +10 grader och sol, men man vet ju aldrig, snön verkar ju aldrig ta slut.

Och klockan FEM måste jag gå upp!! Omänskligt. Men det har jag också förträngt, för nu är jag ju jättepigg och det ska vattnas och bestämmas sjalar och packas musik. Imorgon klockan 05.00 den morgonen den sorgen, då kommer jag hata hela världen. En liten stund. För sen får jag åka tåååg, bara det. oh!

Fredagar

De senaste tre fredagarna här:

Jag ser framemot imorgon..

Vår

Jag föddes fjärde mars för tjugosju år sedan. Oh my, det går fort gör det. Mamma och jag åkte hem från BB på internationella kvinnodagen och jag vrålskrek och härjade hela vägen. Och jag blev ju både hungrig och lätt feminstisk. Och jag började trassla redan från början, navelsträngen var det första jag trasslade in mig i. Oh dear. Men det blev rätt bra ändå.



Det är iallafall fint att fylla år ibland. Officiellt är jag sådär svensk, "äsch fylla år väl väl inget märkvärdigt" men, i verkligheten tycker jag det är väldigt trevligt! Födelsedagsfirande borde man ha oftare, även om man inte firar födelsedagen utan någe annat. Man blir glad ju. Toppendag hade jag, och vår var det och presenter fick jag. Sweet åh.

Mera blommor, fikan och presenter till folket!

(Och nu borde jag skriva att "det behöver inte vara någe avancerat, bara enkelt, någon liten present, bara hemmagjort, ica-köpt kaka, nåt alla kan göra". Men jag orkar faktiskt inte. Någongång får man faktiskt tänka själv.)

morrhoppa

Jag har planerat i tre veckor att jag ska tvätta idag kl.16. Jag har haft drivor med lakan och sängkläder i garderoben, jag mosade ner allt halvrent och jättesmutsigt i min tvättväska, släpade och bar ner till tvättstugan bara för att finna min plupp på PARKERINGSraden!! Någon har en nyckel till min plupp och imorgon kommer min långsamma ineffektiva lätt nonchalanta hyresvärd att få ett morrigt samtal från mig. Min nyckel passade visst i någon annans plupp också, men efter bara någon sekunds övervägande så lät jag faktiskt bli att sno någon annans tvätttid. Faktiskt.
Bara att släpa upp tvätten, hänga upp de skrynkliga jeansen, ta på sig de sunkiga jobbkläderna igen. Och knöla in ofräscha sängkläder i garderoben och hänga upp och efter duschen torka sig på de snuskiga handukarna.

Och så har jag ordnat sommarjobbet som jag ska göra allt i min makt för att inte få. Bara för jag helst ju ska få något annat.

Och så har jag ont i halsen. Men det förnekar jag å det grövsta. Och så var jag ute och provgick mina joggingskor, och fick dödsont i hälsenorna och i en tå.

Well. Man kan ju inte ha det roligt varje dag. Fast det brann i huset brevid och inte i mitt. Alltid något ja.

I obygden

Ack ja. Hemma i skogen har jag tillbringat några dagar. Minus 7 grader, maaasssoor med snö, och snöfall hela dagen idag. Maaasssor med mat, fika och choklad som vanligt. En och annan promenad med tillhörande rumpträningsvärk eftersom man antingen går upp eller ner, aldrig bara platt rakt fram. Skönt är det. Iallefall dagen efter. Och min gamla Darling träffade jag, hon har en tjockismage och är så fin. Hon har iallefall en ursäkt till sin viktuppgång, det har inte jag. Jag är bara tjock. Eller inte tjock. Men nu var det längesedan jag tränade, springsuget i dubbel bemärkelse börjar komma, så jag hoppas hoppas att norrköping fortfarande är snöfritt för då ska jag börja springa lite smått.

Och, så har jag hittat en biljett till malmö för 95 kr. Nittiofem, det är bra bra det! Och jag slutar aldrig förundras hur värdelöst sj är, för vill man ha den biljetten återbetalningsbar kostar den 1097 SEK! Så, om jag betalar 95 kr och inte åker, så får jag ju den ändå billigare än om jag tar den återbetalningsbar men ändå åker, då kostar ju plötsligt biljetten 1097 kr! VAD VAD VAAAD grundar sj sina priser på? INGENTING. Kanske kobingo från 1993 eller en grönrostig tombola. Jag blir vansinnig. Och alles nu nyss då, försöker boka och då hakar sidan upp sig och tror att jag ska åka till malmö två gåner på samma dag, och jag raderar och uppdaterar och startar om, och fortfarande tror sidan det. Det skulle verkligen INTE förvåna mig, om sidan, nu när jag försöker igen, har noterat att jag vill ha den dära 95kronorsbiljetten och därför har höjt med sisådär 800 kr. Bajssj.

Imorgon kommer jag till norpan igen. Det ska bli fint faktiskt.