Den där Schyman

Hade skrivit ett helt inlägg och allt försvann. Det där med att blogga från telefon, smidigt ja men funkar mja. Iallefall. Jag tar det igen. (Fast jag hatar att försöka hitta orden igen. Det blir aldrig lika bra andra gången.)

Jag har idag gått runt och tänkt på den där nyheten om att kvinnor fortfarande har sämre lön än män (som om det vore en nyhet), och under dagens gång också på att den verkade försvinna i hetsen kring Tintin istället. (som om sexistiska skildringar om kvinnor inte förekommer och fortfarande inte skrivs i nutid i litteraturen? ska vi ta bort och ändra allt det lär det inte bli mycket kvar på hyllorna). Well, Gudrun Schyman var på teve idag. Och hon är så himla bra på att hitta kärnan och det där exakta i budskapet med så få ord som möjligt. Jag lyssnade på henne en gång, och hon sa verkligen allt det där man tänkt, som är så självklart men som är så svårt att få fram. För i diskussioner om feminism blir jag lätt så himla irriterad, frustrerad och provocerad, och orden går liksom bara runt runt och jag säger så mycket men hittar inte rätt, blir som inflation i ord. Tänk om man hade Schyman med sig på axeln som kunde lägga fram orden sådär snyggt och självklart så alla förstår. Tillochmed såna där man tror är hopplösa fall. Och när jag lyssnar på henne blir jag så pepp, men åh kan hon inte få en timme i teve varje dag där alla MÅSTE lyssna. Obligatorisk genuslektion i alla skolor? verkligen verkligen så huvudet på spiken och allt vad det är. Pepp blir jag.

Moderna Mique

Fantastiskt skyltfönster. För människor som gillar blått eller rosa. Eller blått och rosa. Möjligheterna är oändliga.

TanoreXian och fräknarna

Funderar över det här med kritiken mot H&Ms reklamkvinnor som har världens bränna. (Och är supersmala men det är dom ju jämt) Det handlar om ideal igen, ideal som jakten på kan bli nästan farlig. Nu kommer kvinnor sola hjäl sig. Pressa under solen. Nyligen framkom det att personer som haft hudcancer fortsätter sola. För mig känns det här med att vara brun nästan farligare eller värre än det här med kroppsform. För även om man inte har den "perfekta" kroppen, känner man sig, (det är jag som är man) liksom fräschare, finare på något sätt, med färg. Mindre blekfet. Som att man tappar några kilon. Och, om att bli smal kräver väldigt mycket jobb, kräver brännan inte speciellt mycket, man kan ligga still, vara på stranden och man ser resultat fort.

Så. Jag nu försöker jag befria mig från denna hjärntvätt det är, att jag känner mig så fin med lite färg. För det är ju inlärt såklart, förr var vit hud tecken på att man var fin och inte jobbade på åkern utan på kontor, sen var färg plötsligt tecken på att man hade råd att åka utomlands. Jag är ju en såndär rödlätt människa med fräknar, sol är livsfarligt. Så, googla bleka, svala, sofistikerade människor ska jag. Det är fint med blekt. Fast usch vad den härliga känslan av bruna händer sitter hårt..

Det dära normala

Jag är med i Tjejjouren i min lilla stad och häromdagen var jag på föreläsning av Jenny K Larsson som har forskat om den svenska familjepolitiken utifrån ett normkritiskt perspektiv. Mycket intressant. Kanske inte så mycket nytt för mig, men det var ju några år sedan jag pluggade, och när man jobbar heltid orkar man inte riktigt läsa alla avhandlingar och senaste böcker som man vill och hålla sig uppdaterad. Så skönt att få kastas in i det där igen.

Jenny pratade och berättade bland annat om hur pojkbäbisar och flickbäbisar hanteras olika, hur pojkbäbisar till exempel hissas och kallas tuffa och starka medan flickbäbisar gullas med. Pojkbäbisar får mindre fysisk närhet än flickbäbisar. Pojkarna bemöts utifrån vad de gör medan flickorna bedöms utifrån  hur de ser ut. Hon pratade vidare om strukturer där kvinnor och män hålls isär, och där män värderas högre än kvinnor. Ett exempel där man ser detta är när man säger pappas flicka, vilket betyder något positivt, Ann Wibble gammal politiker var en rejäl kvinna som var Pappas flicka. Starkt och positivt. Skulle Anders Borg däremot säga att han var mammas pojke skulle man istället associera till en liten, blödig, mjuk kille. Vilket inte är positivt utifrån de stereotypa föreställningar som råder om hur en "riktigt" man bör vara i dagens samhälle. Man kan också tänka på när man säger "pojkflicka", där man ofta menar en tjej som är tuff, medan en "flickpojke" inte alls har samma positiva klang. Eller en tjej med killkläder som är tuff, men en man i kvinnokläder är fånig. Bla bla finns tusen exempel. Suck och stön.

Iallafall. De förväntningar som finns på människor i vårt samhället är att de ska vara heterosexuella. Är du homosexuell bryter du normen, sticker ut, är avvikande. De flesta heterosexuella människor behöver ju till exempel inte "komma ut ur garderoben" med sin sexualitet. För att det är normen. Det normala. Det vanliga.

Så. Vad göra? För att pojkar också ska få visa känslor och inte behöva vara rädda för att inte passa in i den fyrkantiga mansnormen. För att flickor också ska få fler möjligheter att vara flickor på olika sätt. För att barn ska få vara som de är, inte utifrån vilket kön de råkar födas med, utifrån vilka personer de är. Hm tja.

Nu skulle jag skriva det viktigaste; vad vi ska göra istället! Lösningsfokuserat ju! Men jag blev helt trött och vill göra något annat. Dock: tänka på hur vi pratar med våra barn. Vad berömmer vi, utseende, prestation? Hur bekräftar vi stereotypa könsroller inför våra barn? Hur enkelt som helst. Jag har dock inga barn själv så jag talar bara om för andra hur de helst ska bete sig. Helst vill jag bara svära och tycka att alla som gillar stereotypa könsroller är dumma i huvudet. Men så kan man ju inte skriva.Jag ska inte tänka för mycket på detta i min vardag för jag får panik.

Störgrejer

Till och från har jag stört mig, men nu lite mer till, på det här smala. Tycker om Elin klings Style by, men allt och alla är smala. Smala, smala. Artister, sminkmänniskor, vänner och modeller, smaaalt. Och bloggar med mycket 50-talspastell och små skor; smala smala ben och armar. Trött blir jag, nu finns ju andra kroppar också; långa, korta, breda korta ben, smala korta ben, stora bröst, mittimellanbröst, kort överkropp och så vidare. Va fan ju. När ska vi släppa det där om att smalt ses som coolt, kontrollerat, svalt bla bla? Kanske ändras men jag ser fortfarande bara en sorts kroppar i media..