Det här med att Googla

Kan vara helt dumt när man har huvuvärk och yrsel. Yrsel kan vara symptom på precis allt och min hjärna väljer såklart att fastna på sjukdomar som MS och hjärntumör. Mitt mer realistiska rationella jag tänker spänningshuvudvärk som tagit sig mer extrema uttryck. Fast yrseln kom med förkylning och stannade kvar. Tråk.

Staden jag bor i

Bra fin ändå.

 

 

We've lived in bars and danced on tables

Jag äter och lyssnar på samma sak i perioder. Just nu:

Speciellt när det drar i gång lite. Lunket. (Sentimental igen.)

Finaste tiden

Är typ nu, alles snart. Mest blommor, flest dofter, fina färger, sommaren är framför oss och sentimentaliteten tynger.

 

 

Bloggvetenskap

Googlade på det där med bilder och bloggar och blogger och hittade en djungel. Hittade bland annat den här braiga sidan: http://fixa-din.blogspot.se/ och fick såndär berömd aha-känsla. Om massa saker. Och lyckades också dribbla omkring och förstå samband, (eller ja inse att ett samband finns men inte förstå exakt hur) mellan google och picasa och blogger. Blev ju lätt chockad förut när jag gick med i google+ och där fanns 400 av mina bilder! Från min blogg! Blev sådär arg och frustrerad och teknikhatande som jag blir när jag inte förstår. Men nu känns det bra igen och jag känner mig som värsta tekniknörden. Well. Min stora fråga är dock fortfarande, vad är det för fel på mina blurriga, fläckiga bilder? Ska leta vidare, misstänker ju att det har nåt med storlek och så att göra, men men huuur och vilken knapp?

Det där som var och nu är jag 30.

Varför är alla foton i bloggen liksom prickiga? Det undrar jag. Och förstår inget.

Happ jag är hemma och är sjuk. Genomförkyld, andas med öppen mun på grund av täppt näsa, sväljer med kniv i halsen och ögonen rinner men jag har linser ändå. Så är det. Igår var min B hemma och sällskapade och handlade glass åt mig. Idag har han åkt tillbaka till sina studier i Småland.

Jag sov till tio och vaknade av strålande sol. Fick den där jobbiga känslan av passivitet. Glömde liksom att jag var sjuk. Solen skiner, det är maj 2012 jag borde göra tusen saker för det verkar som om alla andra gör tusen saker. Såntdär med trädgård, blommor, träning, appar, mat och bakning och grill. Och jag hamnar lätt i sitta-i-soffan-stirr. Får lätt ont i magen och sitter ännu mera still. Jag öppnade en såndär prickig kartong som jag har massa foton i. Det fanns massa mer. Små anteckningsböcker som jag är beroende av och alltid skrivit små texter i. Som favoritfilmerna, skivor jag måste ha, ögonblickskänslor, listor över sånt jag skulle ha med till Hultsfredsfestivalen. Alla grattiskort, brev som skickades till mig när jag pluggade i Spanien under tre månader 2001, och, nästan alla SMS jag tagit emot sedan jag köpte min första Nokia 3310. Som jag också skrivit ner i små anteckningsböcker. Jag har hur många som helst.

Så jag läste alla de där smsen. Och det kändes som det var så mycket då, så mycket folk hit och dit, det var plugg och fester, sommarjobba i Strömstad varje sommar, folk där, tillbaka och plugga mer, hem till skogen och folk där, relationer och relationer oh my. Det var så mycket jobbigt, så mycket rörigt men så mycket liv. Nu känns allt så.. tillrättalagt? Jag har ett jobb. En lägenhet som jag bor i året runt. En man. Och jag är så nöjd med allt detta. Vänner har jag också, alla bor inte precis här, men dom finns nära ändå. Men ändå så känns det lite tomt. Efterallt det där röriga. Saknar lite det där. Kanske inte exakt samma, men lite mer härj, fast i dagens version. Går det? Jag vet inte. När jag var 17 visste jag bara att jag ville göra allt och bo överallt, och jag flängde en del, och vet att när jag hade pluggat klart och var typ 27 så kände jag mig nöjd. Också med att få jobb, och just nöjd med att känna mig nöjd. Men nu är jag lite rädd att jag blivit för nöjd, för bekväm. Att det slagit över åt andra hållet? Hjälp.

Antar att det jag skriver är en klassisk 30-årskrisig text. Man blir nöjd men vill ha nåt mer, och då skaffar man barn och köper hus och går in i ett nytt skede i livet. Men vadå vadå när blev jag sån?? Var det så lätt att bli en såndär, för var jag inte en såndär unik som aldrig skulle bli som dom precis som i Kent-texterna. Eller hur var det nu? oh oh.

Ännu en helg

                                 Tycker så om helger som känns långa där man hinner mycket utan att stressa.

Det blev loppis, fika, hundvalpsmys, bio, picknick med inslag av städ, garderobsrens och tvätt. Sen avslutade jag med förkylning så idag är jag hemma från jobbet. Tänker gång på gång på allt jag kan passa på att fixa här hemma, men kommer hela tiden på att jag är sjuk och inte orkar stå upp. Well morgontv är helt okej. Jag gillar mer och mer program med lite av varje, typ gokväll med lite mat och prat och kläder. Som en trevlig tidning. (Tantvarning) Kanske för att man kan göra andra saker samtidigt, typ pilla med mobilen. Känns dock som dåligt tecken. Kan jag inte bara slappna av och helt fastna i ett tvprogram längre?

TanoreXian och fräknarna

Funderar över det här med kritiken mot H&Ms reklamkvinnor som har världens bränna. (Och är supersmala men det är dom ju jämt) Det handlar om ideal igen, ideal som jakten på kan bli nästan farlig. Nu kommer kvinnor sola hjäl sig. Pressa under solen. Nyligen framkom det att personer som haft hudcancer fortsätter sola. För mig känns det här med att vara brun nästan farligare eller värre än det här med kroppsform. För även om man inte har den "perfekta" kroppen, känner man sig, (det är jag som är man) liksom fräschare, finare på något sätt, med färg. Mindre blekfet. Som att man tappar några kilon. Och, om att bli smal kräver väldigt mycket jobb, kräver brännan inte speciellt mycket, man kan ligga still, vara på stranden och man ser resultat fort.

Så. Jag nu försöker jag befria mig från denna hjärntvätt det är, att jag känner mig så fin med lite färg. För det är ju inlärt såklart, förr var vit hud tecken på att man var fin och inte jobbade på åkern utan på kontor, sen var färg plötsligt tecken på att man hade råd att åka utomlands. Jag är ju en såndär rödlätt människa med fräknar, sol är livsfarligt. Så, googla bleka, svala, sofistikerade människor ska jag. Det är fint med blekt. Fast usch vad den härliga känslan av bruna händer sitter hårt..

Lyx

Jag har idag pendlat mellan att vara så sjukt galet hungrig, (sådär så magen morrar högt hela tiden och man är ganska så arg), och att vara helt mätt och paltkomad som en stor semla på ett fat. Mycket konstigt. Nu är jag nästan lite hungrig igen, men ska sova innan det hinner utvecklas till ondska.

Hallonlakris

Jag har gått runt hallonlakrisglassen i frysdisken som en humla runt en sockerbit. Speciellt efter träning när jag varit hungrig, törstig och trött. Så sjukt sugen jag har varit, fast jag gillar inte lakrisglass, gillar bara saltlakris som godis, så framförallt sjukt nyfiken. Så, häromdagen slog jag till. Och resultat: så sjukt god! Först. Men tröttnade ganska fort. Kan bero på att hallondelen kändes ganska kemikalisk, och var lite väl rosa. Idag åt jag upp resten och idag var den goodare än god. Så jag tror den är god. Ändå. Smakar EXAKT som klubban fiftyfifty ni vet.