En dag var jag på museum. Där hittade jag plötsligt små bekanta. MonChiChi, trollet och så, Pipdockan!! 
Pipdockan vet jag egentligen inte vad hon heter, men hon har bott hos mig när jag var liten. Av tyg och med en mage som pep när man tryckte på den. Det är härligt med aha-minnas-upplevelser. Jag har inte tänkt på henne på flera år. Och i helgen var jag hemma i skogen och vad hittade jag i en kartong i källaren om inte Pipdockan! Numera bor hon på kökshyllan hos mig i Norpan. Allt i sin ordning även om hennes huvud sitter löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar