Jag skulle äta frukost och gå ut och springa. Typ nu.
Men jag sitter här med fötterna i duntofflor, stor tjock tröja, ute är det kallt och grått och jag är sådär morgontrött i hela kroppen. Det finns inget i mig som kan eller vill springa. Som kokt spagetti är jag. En vän springer först och äter frukost sen. Det har jag provat. Jag orkade bara gå sakta sakta. Jag är kraftlös på mornarna. Kvällar är min melodi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar