fredag, september 26, 2008

telefonsamtal

Sen jag skrev något sist har jag överlevt en förkylning. Den kom som en stormvind och försvann nästan lika fort! Vilken grej, snabbförkylning lite sådär på nån dag. Helt klart något jag tycker man ska puffa för i framtiden. Kanske något för vårt globaliserade postmoderna samhälle, snabbissnuva.

Och sen så, sökte jag en praktikplats lite sådär på en höft, mest för att jag söker allt allt jag kommer över oavsett om det är betalda jobb eller inte och tja. I onsdags ringde dom och vill ha mig på intervju. Så nu sitter jag här och förbereder mig lite. Och läser att "Endast de som fått en plats får besked". Hm. Till att analysera och spekulera.. de ringde ju mig, men jag uppfattade det inte som ett besked. Men det står inget om intevjuer någonstans. Hm. Skulle jag få den vore det himmelskt dundrande fantastiskt bra! Kvinnoorganisation med internationellt jämställdhetsarbete wohoo! Och käraste käraste nån tänker jag, lilla jag i stora staden bland ambitiösa, framåt, käcka, fräcka, världsvana, karriärsjagande, armbågande, allvetande människor. Pip jag är från skogen. Kalla fötter, vatten över huvudet ropat hej i förväg. Oh..

Osså ännu mer sen fick jag ännu ett spännande telefonsamtal! Inatt. Sov gjorde jag och ville helst sova mer. Men, jag tänkte på framtiden och vaknade och pratade. Mm trevligt trevligt. Men, igen: kalla fötter, vatten över huvudet, ropat hej för tidigt, vad gör jag egentligen..?

Ibland känns det lite som att jag gör saker och tar mig för, och inte förrän några veckor inser jag konsekvenserna av det hela. oh!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men å, nattliga telefonsamtal? Låter intressant ju, var det söderifrån? Och vet du jag tror vi behöver något sådär, en jävla riktig utmaning, alltså om praktiken menar jag, alltså prova något på riktigt, inte i skolans trygga köpa-kaffe-på-ica-och-sätta-sig-bakom-datorn-igen utan på riktigt, vi har armbågar vi med, som vi kan använda, och smarta är vi. Så vi klarar sånt också. Men jag förstår hur du känner jag känner så för varje jobbansökan som är liiite liiite trolig att man kanske kanske kanske skulle kunna få, då när verkligheten slår till att hjälp ska jag kunna göra dethär. Men jag tror vi måste prova, för att inse att det kanske går, att det går bra till och med. Men jag blir lika nervös och orolig ändå, varje gång jag skickar en sån ansökan. Fyy vad jag kommer att svimma när jag ska på en intervju. Men det går ju. Och du är som klippt och skuren för den dära praktikplatsen ju. Och förresten så tror jag min förkylning också var en sån snabbis, mår bättre idag. Alltid något. För idag ska det jobbas. Inte så jobbigt jobb men iaf. Hoppas du har det fint och lugnt där uppe i skogen, vi ses snart! kram!!

Anonym sa...

Sv: tack! vilken fin komplimang!

Kram på dig