Det finns ingenstans som jag dagdrömmer så bra på som på gymmet och bion. På bion i mörkret får man sitta ifred, man slipper vara hemma, det finns inget att göra mer än att sitta och titta. Det blir som ett vakum och då tänker jag så bra. Och så på gymmet, det känns inte lika självklart. Men när man sitter där på en maskin och gör tio repetitioner och så vila och så tio och så vila och så tio till, så däremellan i vilan hamnar jag i ett konstigt tillstånd. Instängd i mitt huvud med mp3 och runtomkring är det svett, stön, käck eurotechno och muskler. Då blir jag sittande stirrande lååångt bort i tänket. Ofta med tänk på någe trevligt och mjukt, som en kontrast till det hårda. Tågåkning kan också fungera väldigt bra för dagdrömmeri. Åh jag gillar det.
Varför tittar man på radion om människorna i radion säger något konstigt?
1 kommentar:
På tåg drömmer jag bäst. Det är något med dunket och det rytmiska bruset tror jag.
Skicka en kommentar