Toktränat har jag. Och nu fanns det kraft och energi och efteråt blev jag sådär skönt hög. Sweet. Nu har jag ätit rotsaksgratäng igen och snart får jag hemmagjord latte och lussekatt kanske. Och innekatt får jag vara. Mätt och belåten och varm och torr och pyssla runt. Oh vad jag är tacksam och lätt göra nöjd. Spinner förnöjt.
Fast om jag ska sucka lite, så undrar jag varför män är uppfostrade till att gräva i sina skrev både fram och bak helt ogenerat och ofta helt okontrollerat? Och varför måste de skreeeva så fort de sitter ner? Jag kan också sitta med benen isär, men jag tar inte upp två säten och jag riskerar inte mina höfter att hoppa ur led och jag sitter inte med en hand på varje lår och ser beredd ut. I tunnelbanan hamnade jag mittemot en skrevare, och till på köpet hade tunikan under min jacka glidit upp till midjan efter en rask promenad, så det såg nog inte ut som jag hade mer än min jacka på mig. (Och det kändes så också, jag letade i diskret panik efter lite tyg). Det bidde enormt obekvämt. Tänk om jag också hade skrevat, då hade vi inte fått plats och då hade det sett väldigt lustigt ut. Bokstavligt talat.
För att inte tala om detta med unga människor som beter sig som 45+. Som diskuterar priserna på julgardinerna på hemtex och kallar sina pojkvänner för "min karl" och säger "ja dom där karlarna dom är ju sådär...hö hö". Känns väldigt mycket Karlsson på taket. Att vara vuxen är helt okej, men lillgammal nej USCH. Varför vill man vara sån?
Ne. Nu ska jag strunta i det dära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar