Välkommen åter

Jag tänkte vältra mig i det lilla sommar som är kvar, spruta ut fina bilder, så kan vi börja med hösten sen. Jag tittade på modebilder i en glansig damtidning. Åh.. det var fint, tweed och svarta kläder, murriga färger, sjalar, strumpbyxor och sockor i kängor. För att inte tala om när jag får ta på mig mina baskrar. Och när luften blir sådär frasig, krispig och det där klibbiga kvalmiga sommarklimatet försvinnner åh det är skönt. När man kan andas och springa (om man nu inte har hälseneinflammation) tusen mil bara på ren höstluft. Jag blir sprattlig bara jag tänker på det. Vill handla handla NU! Men jag tror en bra taktik är att researcha lite bland höststilarna och sen slå till. Men man måste klara balansen så inte allt är slut när man är sugen. Oh! Planering planering. Det ska börjas i tid, men det har redan börjat vissa.. grässtrån och några blad är redan gula. Så ni vet.

Nu är jag en tur i skogen. Blåbärspaj har jag ätit. Imorgon blir det loppisrunda. Det regnar och är kallt och jag har raggsockorna på. Myser runt och är trött men det gör inte så mycket, för här äter man och sover bara. Läser en bok och tittar på tv på sin höjd.

Det stora sommarvemodet

har drabbat mig.

Ont i hjärtat och klump i magen över ljumma sommarkvällar. Vi traskade genom parken häromkvällen, det var skymning och ljummet och så fint. Himlen var lilablå och det kändes som utomlands. Igår åt vi mat och drack lite vin hos mamms och papps i en husvagn. Vi traskade ner på stan genom natten och vi var sådär skönt salongsberusade och jag hade ont i hälsenorna så jag nästan dog och det var flams och det var trams och jag skrattade så jag nästan kissade på mig. På dagen hann vi tillochmed åka till en såndär fin svensk insjö och sola mellan tallarna och bada från bryggan. Fika på filten och somna i solen.

Det är finaste finaste nu. Och jag bara jobbar bort sommaren 2009 också. Fast jag hinner ju ha lite sommar därmellan också faktiskt. Men ändå, ont i hjärtat har jag. Det är så mycket jag vill göra och hinna med. Och snart är det bara 6 veckor kvar. Sen kommer den där hösten igen och det där jag helst inte vill prata om. Ack.. den där självmordstoppen på sommaren, jag är inte alls förvånad.

Och jag är så trött mest hela tiden att jag gråter för allt. Om jag tåget är försenat och om hälarna gör ont. När någons bloggares hund dör. Och den där mannen kan jag snart inte vara utan alls. Ens en minut. Och nu ska han vara borta några dagar. Nej det går inte nej nej. Även om det är värre än all terrortortyr i hela världen att vakna, gå upp och gå till jobbet när det ligger en fin björn i sängen och susar. Nej nej stanna här.

Två sidor av samma prickiga pynt

Det är ju inte konstigt att jag blir sugen på att klippa av håret på andra sidan av huvudet också. Det är ju fiiint med kort och lite attityd och och och ja. Nu när det är lite längre kort vill säga. Lite självfall och charmigt kort. Hm Jojo.