Lite av varje

Jag har precis tittat på Uppdrag Granskning som handlade om FN-anställda i Kongo som utnyttjar kvinnor och barn i lokalbefolkningen sexuellt. Fattigaste landet i världen är det så människor där tar alla medel till hjälp för att få lite mat, lite pengar eller en chans att komma till Sverige eller något annat rikt land. Såklart. Och detta utnyttjar FN-anställda som är där för att hjälpa och stötta människor som redan varit med om all möjlig skit man kan tänka sig. Det är så äckligt och sjukt och jag tänker att det här med jämställdhet är så lååångt låååångt bort och jämställdhetsarbetet är lite som att försöka få bort all sand i världen, och börja dammsuga på gatan här utanför. Kära nån. Jag blir så förbannad och så less.

Något annat som gör mig upprörd, men som ter sig lite mer som ett problem de luxe efter texten ovanför här, är all denna SNÖ. Jag ser bilder på maj och juni och tänker på tider då vinden är ljummen, man kan ha lager på lager och tunna byxor och lätta skor, och kvällarna är ljusa och det känns lätt att gå ut och lätt att ta sig för. Jag längtar så jag får ont i magen.

Tur man kan få bry sig om både allvarliga världsproblem och mer delikata personliga petitesser under en och samma minut. Ont i magen har jag också.