Besök

Besök är nåt väldigt trevligt. I helgen hade jag vänbesök. Det bidde långa frukostar, promenad, lite häng på stan och fin fika med mera vän. Och vin och sånt. Sen komma mamma och pappa. Mysigt är det ju. Fika och god mat. Hänga i soffan och äta choklad och bara bara bara vara. Sen gick vi lite på stan också, fikade mer, matade änder och sånt. Och jag köpte skor. Oj oj-skor, såna dära jag kommer att trippa runt och få ont i framtassarna av, som är mer skojiga och fina än nyttiga att köpa. Men jag hade ett till-godo-kvitto och då kändes dom nästan gratis. Hurra.

Idag åkte dock päronen hem så nu känns det lite tomt. Och snön har vräkt ner. Suck känns det. Jag skulle vilja att föräldrarna bodde lite närmare så de kunde ramla in lite när som. Kanske inte föör nära, men mindre än 30 mil vore bra.

Lite suck och sentimentalt är det allt nu. Jag har som sagt lite svårt för sånt som tar slut. När det blir tomt och som vanligt igen. Oh well. Många verkar inte tänka, bara sätta klockan, rycka på axlarna och stiga upp och köra igång, är det bara jag som suckar och stönar och verkligen verkligen inte inte vill? Hm. Jag önskar jag vore mer en såndär rycka-på-axlarna-person.