Vi har ju gått och blivit med katt efter cirka ett halvårs funderingar och planerande. Men det var det värt. Vi åkte till Fiahemmet för hemlösa katter, flera gånger för att träffa den rätte. Till slut bara var han där, vår Konrad. Och han är helt perfekt och jag hoppas han tycker vi är ganska perfekta också. Det verkar lite så iallafall, han spinner och spinner, hälsar när man kommer och kommer när man ropar. Åhå lilla katt, jag som inte ens är (var) kattmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar