Jag är hemma i skogen några dagar igen. Det är fantastiskt. Det är tyst. Det är mörkt. Det är tryggt och luktar gott. Det mesta går att glömma bort men två saker vägrar försvinna ur min hjärnas viloläge. Den ena hamnar i man-förtjust-förvirringsdiskursen och den andra rör en lite mer konkret matdiskurs. På sätt och vis.
Jag brukar träna. Det har varit sommar och jag har inte tränat. Så, nu börjar min hjärna fundera på om jag inte borde träna mer och äta mindre. Och det snurrar fortare och fortare och ah suck. Idioti men så är det. Måste springa, borde inte äta mackan, borde abselut inte äta äppelpajen men fuck off för jag vill och det är gott och ideal är ett jvla påhitt men ändå sitter det i min hjärna. Så. Det är ena saken som gör att jag inte riktigt kan bara vara. Det stör. Och att jag överhuvudtaget tänker så, stör allra mest. Suck. Låt mig va.
Det andra är lite mer angenämt. Hm. Jag vill att det ska hända nåt. Ska jag skicka ett litet meddelande? Vad? Gjorde inte jag det sist? Är jag lite påflugen? Vill jag det alls? Vet inte. Hm. Jo lite. Fast mest tänker jag bara "händ nåt förihelvete! händ!" Frusterande. Men. Det är nog så att gör inte jag nåt så står det still. Och jag äh vill att det ska hända av sig själv. Helst att den dära andre ska få det att hända. Hm.
Så går jag runt och funderar. Jojo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar