Jag såg sommar på tv och jag stelnade mitt i en tugga och fick ont i magen. Åh jag kan inte hantera sommarbilder här i blöta grå december. Det är som att titta på en annan värld. Jag kan verkligen inte förstå hur det kan ändra sig så, att det finns en tid när man kan vara sommarbrun och ha bara linne på sig ute mitt i natten för allt är bara ljust och ljumt.
Ack. Så idag vaknade jag i kolmörker klockan tio till ljudet av regn mot rutan. Och ingen i hela världen skulle ju bry sig alls om jag gick upp eller inte. Men jag gick upp ändå. Och jag har suttit inne, suttit, suttit, suttit, pillat och ätit och suttit. Och frusit. Helt isolerad i två dar känns det som. Jag har surat och varit arg och växelvis lite låg. Och inatt lätt förtjust. Men, jag tror att det var precis vad jag behövde efter en inte hektiskt, men väldigt sådär, händelserik månad i sthlm med många människor. Jag behövde få vara hemma själv och sitta och bo in mig igen. För ikväll kände jag plötsligt ett sug efter att diska tredagarsdisken, vattna blommorna, bada mig (jag hade visst inte duschat sen i fredags) och kliva ut. I morgon ska jag jobba och oh dear vad jag behöver pengarna. Så nu, inte jvlar, för så pepp är jag verkligen inte. Men jag ska gå utanför dörren iallafall.
By the way så nu har jag en ursäkt eller en förklaring på varför jag är så bra på att äta. Jag kan äta jättemycket. Ett bra exempel är att en vän äter en halvburk vegravioli och orkar inte mer, medan jag äter en hel burk PLUS en knäckemacka för att bli mätt. Glufset är jag. Men, min morfar jobbade i skogen och släpade stockar och timmer och han ååt och åååt och åååt massor hela dagarna från det han vaknade tills han somnade. Han fortsatte med det även sen han var klar i skogen när han bidde gammal. Men ändå smal som en metmask. Så, jag tror det där ätandet har satt sig lite i generna. Synd att jag inte också är lite mer modell metmask. Well. Jag ska läsa nu. En bok. Hur fantastiskt är inte det?!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar