Saffran, helly & cykel

Det är konstigt vad vissa dagar kan få rum med så mycket medan vissa dagar kan få rum med inget alls. Trots att man inte gör nåt på det där "inget-alls" dagarna så rusar tiden. Men idag har jag hunnit massor och har ändå inte stressat. Jag har tränat, sökt några jobb, ringt ett samtal, paxat och halv betalat en cykel, gjort lussekatter och en rotsaksgratäng. Iförd hellyhansen. Och ändå sov jag till 9. Helt fantastiskt hur omöjgligt det kan vara att komma upp ur sängen. Jag KAN inte gå upp, det går inte. Men jag erinrar mig samma fenomen från förra års decemberdvala.

Lussekatterna (inte lussebullar) bidde 10 färre än vad kokboken lovade. Ett ständigt återkommande problem för mig när jag bakar. Allt blir färre än tänkt. Och den här gången åt jag inte upp degen. Jag föredrar smet om jag ska äta någe ofärdigt. Men jag gjorde nog ganska stora lussekatter.. fast de såg så små ut, så jag gjorde lite större, och sen plötsligt hade svällt nåt enormt och när jag tog ut plåten ur ugnen var det som en enda stor lussekatt över hela plåten. Well det är inte utseendet som räknas. Utan det i. Jag misstänker dock starkt att de blir torra. För nybakt så smakar ju allt gott. Men, jag bakade enligt samma princip som jag har vid kanelbullebak (kanelballebuk?) och då blir allting perfekt, men nu bidde det nog lite för mycket mjöl.

Annars. Håller "hemmig-känslan" i sig. Jag vill bara vara hemma här hos mig. Inte gå ut inte göra nåt. Bara vara här. Jag ska på en tjejjoursfest i morgon och jag har inge ingen lust alls. Dessutom måste man åka buss eller nåt dit, så himla omständigt. Men iallefall, på lördag, på lööööördag, DÅ ska jag va hemma hos mig. För att inte tala om söndag och idolreprisen. Hemmakär så fint.
Och lite åhig är jag. Tänk att vissa saker och människor ska vara så långt bort. åh.. och tänk, att så fort man blir medveten om att det finns choklad inom räckhåll så längtar man efter den. Annars hade man suttit där nöjd ju utan choklad.