Henry Pool is here

Jag råkade hitta en såndär film igen. Jag är ganska förutsägbar, nästan genomskinlig vad gäller film och böcker. Att få titta in en stund i människors liv, inte såna som har speciella uppdrag eller stora planer, bara såna "vanliga" människors liv. Som råkar leva på men som ändå är udda, med bra soundtrack. Människor som är lite buttra men ändå har något under ytan, som är lessna men som blir glada. När filmen egentligen inte handlar om så mycket, men ändå är en film. Filmer som är lätt storslagna, så det kommer en tår, men inte för mycket. Sånt faller jag för. Det är skönt när man redan under första minuten av filmen känner att den är bra. Så kan man mysa hela vägen från början.

Henry Pool är en man som har en hemlighet och flyttar in i ett hus. Huset har en vägg med en fläck och Mr Pool har en granne som ser nåt mer än en fläck i fläcken. Han har en vacker kvinna med en söt dotter som grannar också. Och så blir det en bra film. Åhå. Lite tår, fin musik, lite hissnande sådär "åh nej!!!" och lite "men kom igen nu" och ganska mycket "åh....".

Mm. Det var på tiden, det var längesedan jag hittade en såndär bra. Och på topplistehyllan dessutom. Kors i taket.