tiden tiden

Det är så härligt med vänner. Jag pratade med den gamla trygga som alltid står där stabilt som en ardennerhäst eller hur det nu stavas. Som vet allt så man inte behöver förklara så mycket överhuvudtaget. Och vi pratar mer och mer och hon som är kvällströttast i världen blir trött och jag med fast jag är nattuggla, och till slut blir det bara tramsochflams av allt och nivån sjunker till "varför kan man heta Björn men inte Räv" fniss fniss och så får jag prata med hennes katter och sen lägger vi på. Himla bäst är det. Och efter vårt prat, oavsett om vi fikat live eller telefonpratat så blir jag på så gott humör. Pepp och glad och sådär, flygig. Det är konstigt. Eller inte alls egentligen, men himla bra är det. Och jag tänker lite på att vi känt varandra i nästan 20 år och allt vi gått igenom. Alla somrar vi festat, allt dumt vi gjort, när vi åt glass till frukost, hade likadana jeansuniformer och och och åh.. det är fint. Och jag tänker på Känn ingen sorg för mig i Göteborg, för det var ungt och glatt och sorglöst runtramlande och idag är allt såhär. Åh livet livet. Man kan aldrig veta.