Ofta när jag kommer hem på kvällen brukar jag stanna innanför dörren, hålla andan och bara stå där i mörkret och lyssna. Då sätter fantasin igång och snart har jag inbillat mig att det är någon i lägenheten, så blir jag så rädd att jag nästan kissar på mig och inte vågar röra mig. Sen tänder jag ljuset till slut ändå och hittills har det inte varit någon här Puh. Ikväll kom jag in, hem, lyssnade, tände och INBROTT det har varit INBROTT! Alla lådor utdragna, skåpdörrar öppna, kläder överallt, saker och skräp utspritt på golvet, det ser lite ut som att en bomb exploderat. Sen kom jag ganska snart på att det är ju bara jag. Jag lever så, sprider saker, lämnar framme, inte orkar ta upp eller lägga in eller vika ihop.. bara lämna och gå. Så himla skönt. Men nu kanske jag borde plocka upp det värsta.
Fryser vill sova.
4 kommentarer:
haha, du skrämde mig ju, var nästan påväg till mobilen för att ringa och höra hur det var med dig:)
Tänk tänk fredag imorn! huura för det!
kraam!
Men visst är det liiite spännande med sån där vardagsdramatik?
Sv: haha jo det bidde allt lugg och brunt istället! Men blont nästa gång!
Kram på dig
Vardagsdramatik är den allra bästa dramatiken. Och den dramatik som behövs mest! Dramatik på riktigt blir lite väl dramatiskt.. huh!
Skicka en kommentar