pys

Jag är sur sur sur less och trött irriterad och besviken och sur. Mest apatisk. Allt det här vårandet med massa energi och göra tusen saker, picknick och grill och glass, tvätta fönster och åh så åh så hääärligt gör mig nog trött. Att tänka i tvåtusenfemtio även om man inte gör allt det där man tänker och känner, att vara högt där uppe och vara sprattlig och glad bara för att det är varmt och solen skiner, gör mig trött och efter en stund faller jag såhär långt ner i en grop.

Att jag inte vet så mycket alls om livet, funderar på allt samtidigt, satsar allt jag har på 40 minuters möte med okända människor där resultatet är på liv eller död, och att såna människor jag tycker om gör mig besviken spelar kanske också in. Jag kanske är godtrogen. Jag kanske förväntar mig för mycket av människor. Men jag förväntar mig av dom det jag själv skulle göra om jag var i deras ställe. Fast det kanske inte ska fungera så. Jag vet inte. Jag blir bara besviken. Jag kanske borde sluta med det. Sluta förvänta mig, sluta bli besviken. Men vad händer då?

Imorgon får jag åka hem iallefall hem till skogen. Det är nog därför luften gått ur mig lite nu här där jag är apatisk på en stol. För jag vet att jag ska få åka hem, tänk om någon kunde bara ta mig och köra mig hem och lägga mig i sängen där i Dalarna nu på en gång. Att borsta tänderna, gå och lägga sig, sova, vakna, gå upp, klä sig och gå till tåget, jag vet inte om jag orkar det..