Ja. Det är lite som att vara på sanatorium, fast lite mer modernt. Och avslappnat. Det äts allt möjligt gott, det tränas, det sovs mängder och så är det tyst och lugnt. En domherre har jag sett och en ekorre eller två har vi som grannar. Idag åkte pappa och jag runt lite, hamnade på en loppis, tittade i affärer där jag inte vill ha nåt alls. Väldigt skönt att slippa tänka och ta ställning och tycka något. Jag hittade föresten en kavaj på en loppis, en sådan där grå, lite oversizad 80-tals sak, med uppkavlade ärmar lite längre yuppie-aktig. Som är så inne nu. Jag vet inte om jag vill använda den själv, vi får se, annars säljer jag den bara dyrare på tradera och blir lite mindre fattig.
Annars är det väldigt mycket får-jag-jobbet-eller-inte-funderingar.Väldigt tröttsamt att bära runt på men jag försöker kontrollera dom med en mentalt framtagen vallhundscollie. Jag drömde i natt att jag fick jobbet och sen vaknade jag och grät över en död kattunge. På väg till intervjun tänkte jag att ser jag en älg får jag jobbet. Jag såg ingen älg. (fast nu slår det mig att jag ju åkte förbi kolmården, vad hade hänt om jag gått av och besökt älgarna i djurparken?) Fast en springande kaninhare såg jag fast jag vet inte vad den betyder.
Men. Det känns ändå som att livet återvänt lite efter den tillfälliga apatin. Jag känner saker. Glädje för påsk och våldsamma fjärilar inför rovdjursmötet strax efter påsk! Jorå. Nu ska jag springa lite igen och sen göra cheeeesecake!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar