Viktiga saker

Jag var med tjejjouren och utbildade mig lite kring ämnet ätstörningar och självskadebeteende och uppdaterade mina kunskaper i samtalsmetodik.

Elin Grelsson var där och sa kloka saker. Vi diskuterade lite. Jag blev trött och uppgiven som vanligt och ville helst gå hem. Men väldigt intressant är det. Och viktigt. Och det känns som om det bara radas upp mer och mer skit som på olika sätt kladdar ihop med sättet samhället konstruerar manligt och kvinnligt och många tycker det är tjatigt och jag med och skulle helst vilja att det inte fanns och vad skönt det skulle vara att blunda och stoppa huvudet i sanden och inte bry sig. Men det går ju inte. Så här kommer lite tänk:

* Tjejer som mår dåligt vänder sig inåt, skär sig, slutar äta medan killar ofta kanske bränner bilar och slår sönder saker. Killarna syns mer, både bokstavligt talat men också i media. Man undrar vad de här killarna vill, det måste pratas och startas dialog med dom, dom är ju aktiva och har nåt att säga! Eller? Tjejerna ses som offer, finns på Aftonbladets "kvinnosidor" med fokus på hur otroligt smala de varit men vad bra de mår idag. Traditionella könsroller all over again.

* Det enda problemet med tjejer med ätstörningar är inte att de går ner i vikt och sakta försvinner. Att tvinga i dem mat och tvinga dem gå upp i vikt är att bara behandla symptom. De riktiga orsakerna krävs mer än mat för att behandla och kan handla om helt andra saker än om vikt och kropp.

* Vi måste sluta prata om bantning och vikt och träning hela tiden. Speciellt där vi kopplar ihop mat med skuld och skam. Hur mycket vi än pratar om att alla duger som de är, så betyder det ändå ingenting om vi avslutar varje måltid eller fika eller godisstund med att ojja oss över vad mycket vi ätit, att vi nu måste träna eller att vi var "värda" det eller nåt annat fånigt. Speciellt intressant är det att även "medvetna" människor som pratar om maktanalyser och om könsmaktsordningar, när det kommer till sin egen kropp totalt slutar att tänka på de där könsmaktsordningarna och hur de kan påverka på individnivå. Att kontrollera sin kropp och hela tiden tänka på mat och fett och träning, verkar gå bortom alla gränser hur mycket feminist man än tycker att man är. "Jag kan slåss på barrikaderna för kvinnors rättigheter men glöm att jag tänker vara fet och ful". Eller?

Det är ju så att alla är bara människor och det finns ingen som kan värja sig mot all kroppsfixering i världen, men skevt är det. Och hur mycket man som mamma, pappa eller bara närmänniska eller vad det nu kallas, försöker låta bli att häva ur sig bantningsassocierat prat, så är det ändå svårt att undvika all hjärntvätt som sätter igång så fort man går ut, eller in, smala retuscherade kroppar via tv, internet, film, reklam i tidningar, köpcenter och fan vet allt.

Ack ja. Nu har jag iallafall skrivit nåt. Glasstårta ska jag äta. För jag vill och för att det är gott.