Tankarna i skogen

Jag har börjat ta mej till skogen för att motionera. Jag brukar säga springa, och målet är ju att springa, men jag orkar ju inte runt hela slingan så, motionera it is. Det är konstigt det där, hur hjärnan fungerar. Belöning, disciplin, kaxighet, ilska, . Typ, "spring bara 30 sekunder till, baaaaara 30 sekunder, duktigt duktigt puh nu får du gå". Eller: "Du ska till den där stolpen, bara spring, spring, tänk inte, bara till stolpen, SPRING!". Eller också: "där springer nån där framme, åh så sakta, jag springer fortare, jag orkar längre, tänker iiiinte gå medan den där personen ser, nej nej, jag orkar och springer så lätt, jag orkar minsann!". Osså ibland (eller, rätt ofta) "vad jag hatar det här, det är en idiotgrej att springa, det är tuuungt och heeemskt, jag skiter i det här. NU. puh nu gick jag."

Förut lyssnade jag alltid på musik för att bli pepp när jag sprang. Nu har jag börjat lyssna på Christer i P3 medan jag springer, och det blev helt annat. Mer lugn i det hela, kanske inte så mycket pepp, men det känns mer som att gå en promenad än att springa. Man bara gör, lyssnar och tänker på annat. Tips tips!

För att inte tala om skogen. Jag älskar skogen! Långt bort från jobb, kontor, betong och folk. Bara tyst som luktar gott, mjuka stigar med barr och rötter. Ljuvligt!

Jag har inget barn men..

jag gråter och är känslig ändå. Typ när någon vinner i friidrotts-VM, eller av detta här:

Det är ofta sådär. Jag har inte fött barn, men jag har bristningar ändå. Och fluffig mage. Jag är inte med barn men jag har cravings ändå. Just nu vitkålssallad.

Friidrott ja..

Jag älskar friidrott. Jag är så fascinerad över människor som kan träna i flera flera åår, för att ha som mål att flera år framåt, under10 sekunder ge allt och vara bäst just då, och är man inte det, eller om man har en såndär lite sämre dag som alla har ibland, ja då är det kört. Då får man vänta 4 år till. Och deras kroppar, hur man se ut så där? MUSKLER!! Måste titta måste titta. Inte för att det är snyggt, utan mer att de orkar hålla på.

Och överhuvudtaget, att vi ens har bestämt att då och då ska vi träffas och då ska människorna tävla i vem som kan hoppa längst. Eller höst. Eller springa fortast. Eller hoppa högst med hjälp av en mjuk pinne. Samtidigt som andra krigar om demokrati eller sitter i flyktingläger och ser sina barn svälta ihjäl. Tänk om dom såg oss, ( ja vi och dom) leka runt bland madrasser och sandgropar. Sinnessjukt.

På ett mer personligt plan är jag så lättlurad att när jag läser Friskis & Svettistidningen eller ser på friidrott blir jag så himla pepp på att springa och träna jag också. Mycket bra.

Välkommen åter?

Blev plötsligt lite sugen igen att skiva lite här. Inspirerad av massa bra bloggar som jag läst. Så, jomen jag tror jag ska skriva lite igen. Ska bara vakna från semestern först. Sista dagen idag. Fortfarande i sängen.