Överkörd-av-tåget-känslan

Vaknde jag med. Helt slut, på dåligt humör, vemodig och längtade hem till mamma och pappa i skogen. Och samboendemänniskan på annan ort. I veckorna snurrar det där hjulet, hetshets på jobbet, träna, äta, jättehungrig, jättetrött, somna, vakna, börja om. Och sen är det HELG med stora bokstäver. Då måste jag i mitt huvud VILA och göra ifatt allt jag missat och inte hunnit under veckan inklusive städa upp det dära kaoset jag fixat under veckan. Eller bara vara, fika och sådär. Men så upptäcker jag att jag ju är själv, och då känns det ju plötsligt fruktansvärt tråkigt. Jag är bra på att göra saker själv, jag kan det, men ändå. Ibland så bara blä. Gick ner på stan och undrade vad jag gjorde där. Handlade skor och vin och gick hem igen. Suck och stön.

Lösningen är nog sudda ut sudda ut gränsen till vardag. Alltså stressa ner, få in mer trevliga saker där. Väldigt enkelt.