Posttraumatiskt stress

Åh. Vilken kväll gårdagskvällen bidde! oh! Tonårigt förtjust. Förtjust är ett skönt ord.

Och idag. Jag har promenerat och fikat länge, sovit och dreglat på kudden, hängt på nätet utan mening eller mål, städat hela lägenheten, vikt och plockat undan alla vinterhalsdukar och ullvantar, hängt undan vinterjackor och sagt adjö ses snart till alla stövlar. Så nu är det rent och luktar gott!

Imorgon ska jag.. jag vet inte alls. Jag tror jag är skadad av den dära uppsatsen. Förutom öm armbåge efter musandet, och ett ömt knä efter att ha suttit i kors med benen på en stol i flera veckor så.. kan jag inte riktigt slappna av. Det känns som om jag borde göra nåt vettigt i morgon. Typ läsa uppsatsen iallefall. Lämna en bok. NÅT iallefall. Men, jag funderar faktiskt på att bara.. sova, springa långt.. äta riktig mat. Traska ner på stan och se om nån vill fika lite. Gå hem och inte göra nåt särskilt. Kanske lyssna lite på Christer.

För övrigt så. Jag tror allt kommer ifatt mig lite. Jag känner mig lite skör. Och vemodig. Jag längtar hem till mamma och pappa. Och.. jag är nog lätt chockskadad. Åhå, lite liten på söndagskvällen. Ahm..