Ibland är jag sur. Sådär riktigt jättesur. Onödigt sur också oftast. Som idag. Det beror inte bara på omständigheter, det måste finnas en förutsättning för surandet. Idag kom det bara krypande. Kan ha att göra med viss stress och tristess och frustration. Sen bara rullade det på. Lagade mat, diskade. Tallrikarna i diskstället vägrade stå och ville bara ramla, matrester vägrade försvinna från tallrikarna, micron piper om och om igen om man inte tar ut det man har där inne när det är klart. Sen försöker jag äta. Då får jag resa mig först en gång för att jag har glömt ketchupen. Och sen en gång till för att hämta en kniv. Sånt späder på surhet. Sen går jag till ica för att köpa banan. Och med redan lite surhet i mig så blir jag såå irriterad över människor som strosar genom ica, som stannar vid bananerna och tittar och funderar och väääljer långsamt. Kära nån. Sen till datasalen med kaffet från icas automat. Då är datasalerna bokade av nån. Hela dagen. Går runt runt och letar grupprum och alla är upptagna och uppbokade och morr. Traskar ner till nästa hus med datasalar, kaffet blir kallt och när jag kommer dit kommer jag ihåg bullret som skulle pågå i två veckor minst, betongskrap utanför fönstret. Oh dear. Och när jag ändå håller på så är det kokhett här inne, massa folk som pratar, pinnstol att sitta på och för högt bord. Jag kommer att få huvudvärk. Suuuuuuuuuuuuuuuuuuur.
Världens bästa tillfälle att träna på att vara opåverkad för yttre omständigheter och "Jag ansvarar för mitt eget humör-tänk". Jag är flexibel och ser möjligheter. Jag bestämmer över mitt beteende. Oh ja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar