Jag skulle springa lite på förmiddagen och kroppen ville inte alls. 10 steg orkade jag sen tog det tvärstopp morr, varför?! På väg till jobbet flög min mobiltelefon ur cykelkorgen och gick itu men överlevde. Sen blev jag nästan påkörd av en bil och när den väl saktade in och såg mig så fortsatte den ändå att köra nästan på mig. Sen var det folkfolk precis överallt ivägen för mig och min cykel. Så kom jag svettig och sur till jobbet och då fick jag på min näst sista dag gå över på ett schema med en massa gamlingar jag aldrig sett förut, och som aldrig sett mig heller, fast en ordinarie ju hade gått på det schemat förut. Well. Jag är flexibel de luxe. Sen skulle de dära ordinariekollegorna vara snälla och förklara för mig vad jag skulle göra hos varje farbror och gumma. Snällt. De pratade samtidigt om mediciner bakom spisen, om dosetter, om stödstrumpor som ska hänga på en pinne bakom duschen, om laxpaté i kylskåp och ett glas vin som står i ett skafferi och innan jag hann säga pip önskade de mig lycka till och gick. Gracias Merci. Näst sista tanten jag gick till bor mitt på stan där den tillfälliga marknaden är, så jag fick trängas med ungar och ungdomar, skränig värdelös musik, marknadsstånd, klubbor och massa lååångsamtstrosande människor. MORR. Jag hatar ungdomar idag. Och jag är svettig och sur. Och jag stör mig på små smååå irriterande små saker.
Kära nån. Låt mig vara ikväll. Glass och film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar