schizofren de luxe

Fast jag vet och jag är lite anti att använda såna där uttryck som damp och schizo för det finns människor som är sjuka och nu sitter jag här och är så jvla politisk korrekt och måste ursäkta mej men nu skriver jag schizo ändå. Felstavat dessutom det är ännu värre.

Jag var på ett så fantastiskt humör i fredags och allt var trevlig och bra och jag vara bara så GLAD. Nu är jag tvärtom. Fast inte ledsen utan arg tror jag. Irriterad och frustrerad och tålamodslös och jag vet inte på vad eller varför. Svär gör jag och surar och säger fula ord och tycker arbetsförmedlingen är fruktansvärt töntig och meninslös.

Men det goda i kråksången är att det är bättre att vara arg och frustrerad än ledsen och åhig. Arghet föder kreativitet och framåtanda. För en sån mesig själ som jag, gör ilska och frustration att jag plötsligt glömmer bort att tänka "om och igen och hur och åh hur ska det gå" och så bara gör jag. Det vore väldigt bra för mig att bli av med det där åh-pip-beteendet för evigt och bara tänka framåt och nu sätta ner foten och gå fram utan att analysera sönder varje alternativ och undra vad varje själ i hela världen kommer att få för uppfattning om mig om jag gör just det jag tänker precis då.