trettontusentvåhundra

kronor!! till MIG. Bara sådär! poff! Helt fantastiskt. Underbart.

Ett stipendie med kravet att ha gått 13 år i skolan i Dalarna och sedan lite universitet nånannanstans. Och precis det har ju jag. Så oh. Sicken tur.

Och vilken historia. "ingen idé att söka, för det är ju för hantverksarbetsutbildning" och sen skickade jag betyg och hela fadderajan och missade såklart att skicka med första bladet av ansökningsblanketterna med alla mina uppgifter. Och sen var jag lite i Stockholm och tänkte att jag struntar i detta dära, ändå ingen idé. Men dalatanten stalkade mig, ringde varje dag i en vecka, skickade post och letade upp mig på nätet, skickade mail och ringde mer. Och till sluuut tänkte jag att jag får väl svara då.. och blev nästan utskälld av denna dalkulla som berättade för mig att man minsann inte kunde göra sådär, skicka en hel ansökan utan förstasida, och att jag på studs skulle skriva ut och fylla i och skicka det där bladet, för nästan år kan jag ju faktiskt inte söka!!!! Jag sa flåt och gjorde som hon sa, och nu sitter jag här. Pengarna kommer i februari.

Jag funderar på vilken ö jag ska ta, Koh Phangnang, Koh Samui, eller kanske Koh Chang.. lite Paris kanske? åhå. Vill vill jag. Men de där pengarna kommer gå till skulder till mina fina päron och till räkningar och hyreshöjningar. Kanske kanske på sin höjd en tur till skåne. Om flytet håller i sig. Sånt vet man aldrig. Tur med pengar är inte lika med tur i kärlek. Väl?

Ack. Även om jag ska köpa el för pengarna tänker jag ändå vara glad. till MIG!!! åh. Tack Gunvor Prytz! Vilken ängel. Dalaängel.