Gropar och svarta hål

Snart är denna vecka slut, då kan jag gå vidare, radera och börja om. En såndär meningslös vecka har det varit, som lika gärna kunde ha varit olevd. Sjuk och dan. Och jag brukar inte bli sjuksjuk, utan bara sådär att jag kan bita ihop och jobba på. Men nerå, snorsjuk, matt, kokvarm, kinkig och frusen. Hujedamig. Och i allt det där, grävs gropen djupare och djupare och med mig drar jag ungefär allt allt som finns i resten av livet och världen. Snorig och dan, inne och utan att träffa människor, inte ens jobba, och all by my self sådär sjuklig går mitt tänk i bara negativa djupa spiraler neråt nerååååååååt. Oh. Så, när jag, en timme innan Hello Saferidekonserten igår, som var det enda lite roliga på hela veckan, knappt orkade resa mig upp på grund av feberhet, och mamma dessutom inte svarade när jag ringde och behövde pepp, då bidde det stora tårar i en pöl på golvet. Lilla jag lilla jag. Bara 27 år.

Men, jag klädde på mig och gick ändå. Hög på kodein, kaffe och baileys. Och, det är konstigt, eller inte, men så fort jag kom dit slutade jag hosta och snoret slutade rinna. Väldigt bra och fint i ca 120 minuter. Och väldigt väldigt bra konsert var det. Fint och precis vad jag behövde. Kl.22.00 gick jag hem igen och då kom snoret och hostet tillbaka. Nu är jag bättre, snoret är mindre och febern nog borta, jag låter som dracula istället men det har ju sin charm.

Som min gamla darling sa, nu har du grävt din grop, nu får du börja gräva tillbaks igen. Mja. Och jag tänkte lite där på konserten, eller, jag tänkte massor massor och kände ännu mer. Att, jag länge haft en Tiger i min umgängeskrets. Och nu en Björn. Fina djur. Och det fick mig att tänka på barnprogrammet "Lilla Tiger och lilla Björn".

Sweet. Jag kanske är den lilla leksakstigern på djul. Fin stavning by the way av mig.

Well. Det är inte hela världen.

Inget är hela världen.