Här är solen!

Alledes fantastiskt har solen skinit faktiskt nästan varje dag jag har varit här hemma i fina skogen. Och nästan varje dag har jag varit ute i timtal och traskat i skog, på isar, med vän, med pappa och med la muzika. Och med sol på kinden och gnistrande snö, så har det nästan varit som lite ljusterapi.

Bedårsamhet

Jag har fått julisar och ätit och ätit och ätit och familjat mig och träffat släkt och vän och det är rimfrost och strålande sol och vacker snö, det är lagom kallt och mysigt och trevligt men det viktigaste är ändå att idag så träffade jag två marsvin. Rufsantufsan och Malin. Ibland är det bra med kusinbarn med marsvin. Ännu bättre när barnen är i östersund så jag fick marsvinen för mig själv. Tyvärr var de små djuren osociala, lite vettskrämda och hemlängtande och satt inne i sin trälåda och vägrade komma ut. Men det gör inget, för en marsvinsnos! Kära kära hur söt får man bli?! Åh lilla lilla.

VinterNoll8

Hemma i skogen igen hos mama och papa. Mysigt, tomtar, hemtrevligt, varmt ljus, eftermiddagsfika varje dag, skog, horisonter och massa mat. Som vanligt. Och, jag kanske omedvetet försökte smita undan, för jag glömde helt bort att fundera ut om det var någon speciellt musik jag skulle ta med mig hem. Och när jag kom hit till skogen blev jag helt överfallen av Kent. Aldrig en jul hemma i skogen utan Kent. Och aldrig en vinter med mörkt och kallt utan vemodet och åhet.

"...och dom säger att staden blivit tyst och ful och öde älskling, att det kommer bli en lång kall vinter. Jag har lärt mig att att saknaden är värst när man har sovit som ett barn, genom en iskall vinter..."

Det är precis som om tiden står stilla när det blir jul. Som att alla jular är exakt de samma, samma känslor, samma samma, men lite annorlunda omständigheter bara. Skönt, men lite läskigt. Att veta vad som väntar, och ta ett lite djupare andetag. Kent har liksom nässlat sig in, och eftersom jag förknippar Kent med en viss människa så blir det plötsligt Kent-jul-Tiger i associationskedjan. Lite knasigt. Annars är det med spänning och lite förtvivlan jag tänker på Björnen. Lätt panik.

Nu finns det nybakt bröd i köket.

trettontusentvåhundra

kronor!! till MIG. Bara sådär! poff! Helt fantastiskt. Underbart.

Ett stipendie med kravet att ha gått 13 år i skolan i Dalarna och sedan lite universitet nånannanstans. Och precis det har ju jag. Så oh. Sicken tur.

Och vilken historia. "ingen idé att söka, för det är ju för hantverksarbetsutbildning" och sen skickade jag betyg och hela fadderajan och missade såklart att skicka med första bladet av ansökningsblanketterna med alla mina uppgifter. Och sen var jag lite i Stockholm och tänkte att jag struntar i detta dära, ändå ingen idé. Men dalatanten stalkade mig, ringde varje dag i en vecka, skickade post och letade upp mig på nätet, skickade mail och ringde mer. Och till sluuut tänkte jag att jag får väl svara då.. och blev nästan utskälld av denna dalkulla som berättade för mig att man minsann inte kunde göra sådär, skicka en hel ansökan utan förstasida, och att jag på studs skulle skriva ut och fylla i och skicka det där bladet, för nästan år kan jag ju faktiskt inte söka!!!! Jag sa flåt och gjorde som hon sa, och nu sitter jag här. Pengarna kommer i februari.

Jag funderar på vilken ö jag ska ta, Koh Phangnang, Koh Samui, eller kanske Koh Chang.. lite Paris kanske? åhå. Vill vill jag. Men de där pengarna kommer gå till skulder till mina fina päron och till räkningar och hyreshöjningar. Kanske kanske på sin höjd en tur till skåne. Om flytet håller i sig. Sånt vet man aldrig. Tur med pengar är inte lika med tur i kärlek. Väl?

Ack. Även om jag ska köpa el för pengarna tänker jag ändå vara glad. till MIG!!! åh. Tack Gunvor Prytz! Vilken ängel. Dalaängel.

Pappersliv

Jag började skriva dagbok när jag var åtta eller nio år tror jag. Sen har det bara fortsatt. Som att borsta tänderna varje kväll. Fast för ungefär två år sen slutade jag plötsligt. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes lite konstigt, som att mitt levda liv skulle försvinna för alltid eftersom det inte finns på papper längre. Jag skriver lite ibland för säkerhetsskull Skriver ifatt och uppdaterar, så att mitt liv ska finnas lite iallefall där på pappret.

Varje dagbok är olik den andre. Och varje dagbok är märkt med år och nummer. Härligt är det. Det blev några stycken.

Henry Pool is here

Jag råkade hitta en såndär film igen. Jag är ganska förutsägbar, nästan genomskinlig vad gäller film och böcker. Att få titta in en stund i människors liv, inte såna som har speciella uppdrag eller stora planer, bara såna "vanliga" människors liv. Som råkar leva på men som ändå är udda, med bra soundtrack. Människor som är lite buttra men ändå har något under ytan, som är lessna men som blir glada. När filmen egentligen inte handlar om så mycket, men ändå är en film. Filmer som är lätt storslagna, så det kommer en tår, men inte för mycket. Sånt faller jag för. Det är skönt när man redan under första minuten av filmen känner att den är bra. Så kan man mysa hela vägen från början.

Henry Pool är en man som har en hemlighet och flyttar in i ett hus. Huset har en vägg med en fläck och Mr Pool har en granne som ser nåt mer än en fläck i fläcken. Han har en vacker kvinna med en söt dotter som grannar också. Och så blir det en bra film. Åhå. Lite tår, fin musik, lite hissnande sådär "åh nej!!!" och lite "men kom igen nu" och ganska mycket "åh....".

Mm. Det var på tiden, det var längesedan jag hittade en såndär bra. Och på topplistehyllan dessutom. Kors i taket.

Tänk om du vore en syrén

Jag har enorm huvudvärk. Den skulle kunna bero på ömma nackmuskler efter gymningen eller konstigt sov i natt. Ja den skulle kunna bero på faktiskt vad som helst. Men jag misstänker starkt den här krabaten som står på bordet och doftar gott.

Alledes för gott. Så nu får den bo i badrummet en stund tills den lugnat ner sig. Där kanske den till och med kan göra lite nytta.

Gårdagens icke-outfit

Jag har väldigt sällan outfitbilder kanske för att jag väldigt sällan har någon speciell outfit överhuvudtaget. Så mer nonfit än outifit för mig. Detta hade jag inte på mig

igår:

jag glömde köpa havregryn

Söndagkväll och runt 19-tiden vände vinden och humöret. Jag är sur sur och less. I allmänhet rent generellt och som vanligt eftersom jag är trött på att inte få ett endaste jobb. Och att inte ha pengar. Och på gamla vännen som aldrig har tid, men där är jag mest besviken. Jag saknar ju pratet. Och på sånt jag hoppas för mycket på, fast det inte på långa vägar är i närheten att bli av, ens litegrann. Och när jag ibland, som nu, inser det, då lägger jag mig gärna på golvet och tänker att jag ska ligga där tills någon råkar gå in i mitt kök. Nån mer har ju nyckel. Och käraste Pappa kommer ju om veckor.

Ofta kommer allt detta trött, less, sur på en och samma gång ofta på söndagskvällar uppblandad i måndags-ångest, trötthet och allmänt när-saker-tar-slut (som helgen) lesshet. Jag har nog hemlängtan också. Och så rensade jag min dator igår, vilket innebar att jag gick igenom aaaalla mina bilder och minnen.

Åh.

fast love take away

jag är svag för sådant här!

Rules
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!
1. How are you feeling today? Rock’n roll

2. Will you get far in life? The name is broder daniel

3. How do your friends see you? Saturday nights

4. Will you get married? hard loved man

5. What is your life’s theme song? new pollution Depeche Mode

6. What is the story of your life? freestate

7. What was high school like? Act of Contrition

8. How can you get ahead in life? Me and Mr Jones

9. What is tomorrow going to be like? Estate Sale

10. What is the best thing about your friends? way to blue

11. What is in store for the next weekend? homeless club hits

12. What song best describes you? let’s get out of this country

13. How is your life going? every morning

14. What song will be played at your funeral? rent a wreck

15. How does the world see you? people

16. Will you have a happy life? och regnet föll

17. What do your friends really think of you? våga vara rädd

18. What song describes the person you’re attracted to? Hon har ett sätt

19. What message would you like to tell the next generation? comptine d’un autre été

20. Do you have a deep dark secret? Balladen om en amerikansk officer

21. Do people secretly lust after me? honey or tar

22. How can you make yourself happy? pour l’amour me quitte

23. Will you ever have children? don’t panic

24. What’s some good advice for you? om hon vill det själv

25. How will you be remembered? me against the music

26. What is your signature dance song? snurra du min värld

27. What do you dream about? the art teacher

28. How is your life at the age of 50? I only want to be with you

29. What will you be thinking the last minute of your life? company

30. What song describes your way to look at love? never killed anyone

31. What do you think about war? tumbling dice

32. How do you want to live your life? walk on

33. What song makes you happy when you’re sad? lång väg hem

34. What would you like to tell the world? that’s what they do

35. How would you describe the person you love? away

36. How would you describe the person you hate? my hometown

37. Why did you cry last time you cried? new years day

38. What’s in your thoughts ringht now? nu händer det igen

39. Your passion in life? satellit

40. How does your family see you? dansar inte lika bra som sjömän

41. How would things be if things were different? fountain

42. What do you think will happen to the world? hollaback girl

43. What’s your thoughts about sex? curbside prophet

44. What do you think when you look at yourself in the mirror? dreamer

45. What song describes the last year in your life? bonnie and clyde

46. What’s your thoughts about death? pocketful of money

47. What does your friends mean to you? jag älskar dig

48. What makes you cry? 7

49. What makes you want to hide? Why don’t you love me

50. What is the meaning with your life? fast love take away

skrev

Toktränat har jag. Och nu fanns det kraft och energi och efteråt blev jag sådär skönt hög. Sweet. Nu har jag ätit rotsaksgratäng igen och snart får jag hemmagjord latte och lussekatt kanske. Och innekatt får jag vara. Mätt och belåten och varm och torr och pyssla runt. Oh vad jag är tacksam och lätt göra nöjd. Spinner förnöjt.

Fast om jag ska sucka lite, så undrar jag varför män är uppfostrade till att gräva i sina skrev både fram och bak helt ogenerat och ofta helt okontrollerat? Och varför måste de skreeeva så fort de sitter ner? Jag kan också sitta med benen isär, men jag tar inte upp två säten och jag riskerar inte mina höfter att hoppa ur led och jag sitter inte med en hand på varje lår och ser beredd ut. I tunnelbanan hamnade jag mittemot en skrevare, och till på köpet hade tunikan under min jacka glidit upp till midjan efter en rask promenad, så det såg nog inte ut som jag hade mer än min jacka på mig. (Och det kändes så också, jag letade i diskret panik efter lite tyg). Det bidde enormt obekvämt. Tänk om jag också hade skrevat, då hade vi inte fått plats och då hade det sett väldigt lustigt ut. Bokstavligt talat.

För att inte tala om detta med unga människor som beter sig som 45+. Som diskuterar priserna på julgardinerna på hemtex och kallar sina pojkvänner för "min karl" och säger "ja dom där karlarna dom är ju sådär...hö hö". Känns väldigt mycket Karlsson på taket. Att vara vuxen är helt okej, men lillgammal nej USCH. Varför vill man vara sån?

Ne. Nu ska jag strunta i det dära.

While you busy making other plans..

Jag har tittat på tv. Och ramlat fram och tillbaka mellan alla dessa program med olika par som ska gå ner i vikt, som får hjälp att köpa nytt hus och bygga om sitt hus, som får hjälp att uppfostra sina barn, som tränar och uppdaterar sitt bröllop och som får hjälp med ekonomin. En blivande husägare skulle abselut behöva gå ner några kilon. Tänk om man lät alla par köra en hel säsong och göra en remake med hus och ekonomi och barnuppfostran och allt på en gång, då skulle vi slippa alla dessa hjälparprogram. Tänk om man dessutom utgick från bonde söker fru, då har vi färdiga par också. Hjälp och hjälp föresten, hur smart är det att lägga in heltäckningsmatta i två barnrum? kräk och kritor och lera för att inte tala om TUGGUMMI. oh dear.

Vuxet tänkt. Ja för nu har jag köpt hyacint, bakat lussekatter, köpt pepparkakor och tillochmed hittat juliga grytlappar i skåpet att ta fram. Mm nåt händer gör det..

Saffran, helly & cykel

Det är konstigt vad vissa dagar kan få rum med så mycket medan vissa dagar kan få rum med inget alls. Trots att man inte gör nåt på det där "inget-alls" dagarna så rusar tiden. Men idag har jag hunnit massor och har ändå inte stressat. Jag har tränat, sökt några jobb, ringt ett samtal, paxat och halv betalat en cykel, gjort lussekatter och en rotsaksgratäng. Iförd hellyhansen. Och ändå sov jag till 9. Helt fantastiskt hur omöjgligt det kan vara att komma upp ur sängen. Jag KAN inte gå upp, det går inte. Men jag erinrar mig samma fenomen från förra års decemberdvala.

Lussekatterna (inte lussebullar) bidde 10 färre än vad kokboken lovade. Ett ständigt återkommande problem för mig när jag bakar. Allt blir färre än tänkt. Och den här gången åt jag inte upp degen. Jag föredrar smet om jag ska äta någe ofärdigt. Men jag gjorde nog ganska stora lussekatter.. fast de såg så små ut, så jag gjorde lite större, och sen plötsligt hade svällt nåt enormt och när jag tog ut plåten ur ugnen var det som en enda stor lussekatt över hela plåten. Well det är inte utseendet som räknas. Utan det i. Jag misstänker dock starkt att de blir torra. För nybakt så smakar ju allt gott. Men, jag bakade enligt samma princip som jag har vid kanelbullebak (kanelballebuk?) och då blir allting perfekt, men nu bidde det nog lite för mycket mjöl.

Annars. Håller "hemmig-känslan" i sig. Jag vill bara vara hemma här hos mig. Inte gå ut inte göra nåt. Bara vara här. Jag ska på en tjejjoursfest i morgon och jag har inge ingen lust alls. Dessutom måste man åka buss eller nåt dit, så himla omständigt. Men iallefall, på lördag, på lööööördag, DÅ ska jag va hemma hos mig. För att inte tala om söndag och idolreprisen. Hemmakär så fint.
Och lite åhig är jag. Tänk att vissa saker och människor ska vara så långt bort. åh.. och tänk, att så fort man blir medveten om att det finns choklad inom räckhåll så längtar man efter den. Annars hade man suttit där nöjd ju utan choklad.

Grillade marshmallows och lite fint

Jag såg sommar på tv och jag stelnade mitt i en tugga och fick ont i magen. Åh jag kan inte hantera sommarbilder här i blöta grå december. Det är som att titta på en annan värld. Jag kan verkligen inte förstå hur det kan ändra sig så, att det finns en tid när man kan vara sommarbrun och ha bara linne på sig ute mitt i natten för allt är bara ljust och ljumt.

Ack. Så idag vaknade jag i kolmörker klockan tio till ljudet av regn mot rutan. Och ingen i hela världen skulle ju bry sig alls om jag gick upp eller inte. Men jag gick upp ändå. Och jag har suttit inne, suttit, suttit, suttit, pillat och ätit och suttit. Och frusit. Helt isolerad i två dar känns det som. Jag har surat och varit arg och växelvis lite låg. Och inatt lätt förtjust. Men, jag tror att det var precis vad jag behövde efter en inte hektiskt, men väldigt sådär, händelserik månad i sthlm med många människor. Jag behövde få vara hemma själv och sitta och bo in mig igen. För ikväll kände jag plötsligt ett sug efter att diska tredagarsdisken, vattna blommorna, bada mig (jag hade visst inte duschat sen i fredags) och kliva ut. I morgon ska jag jobba och oh dear vad jag behöver pengarna. Så nu, inte jvlar, för så pepp är jag verkligen inte. Men jag ska gå utanför dörren iallafall.

By the way så nu har jag en ursäkt eller en förklaring på varför jag är så bra på att äta. Jag kan äta jättemycket. Ett bra exempel är att en vän äter en halvburk vegravioli och orkar inte mer, medan jag äter en hel burk PLUS en knäckemacka för att bli mätt. Glufset är jag. Men, min morfar jobbade i skogen och släpade stockar och timmer och han ååt och åååt och åååt massor hela dagarna från det han vaknade tills han somnade. Han fortsatte med det även sen han var klar i skogen när han bidde gammal. Men ändå smal som en metmask. Så, jag tror det där ätandet har satt sig lite i generna. Synd att jag inte också är lite mer modell metmask. Well. Jag ska läsa nu. En bok. Hur fantastiskt är inte det?!!

Föresten.

Om ni eller någon annan vill köpa mina skor så får ni gärna det. Jag är ganska desperat såhär inför jul och allmänhet också, så jag är väldigt flexibel vad gäller pris.

Jättefina är dom. Inte alls slitna eller blekta i färg eller så. Fina fina..

Ni kan titta på dom lite här också: http://www.tradera.com/trader/trader_active_auctions.aspx

Ljus och värme

Jag var lycklig i ca 24 tim över att vara hemma från praktiken i Estockholmo. Och det är fortfarande fantastiskt. Men, jag har redan återgått och hamnat i sökaletajobbträsket sittandes vid min skrivbord i allt det grå som inte längre är grått utan snarare becksvart. Sur och bitter blir jag. Speciellt när andra får jobb och inte jag. Ingen medglädje här inte. Jag är en egoistisk och kall människa, vilket i och för sig inte är så konstigt när min lägenhet är som en igloo och att gå på mitt golv är som att gå på is. Vilket kan hänga ihop med den här det-regnade-in-via-fönstren-problematiken i somras. Det finns ingenting mellan fönstren och resten av lägenheten så där måste det storma in isvindar. Så, man skulle kunna säga att det nästan är min hyresvärds fel att jag är kall i dubbel bemärkelse.



Och jag cyklade till gymmet för första gången på min månad. Uselt gick det. Fast först var det underbart, musiken gick i gång och jag med, och pepp pepp blev jag och jag körde stenhårt, men efter mitt lilla träningsuppehåll med tillkommande förkylning, fanns inte så mycket kraft, så denna energiska explosionsartade start resulterade ganska strax i illamående, svimningskänslor och urkramad disktrase-känsla. Och ännu surare blev jag.

Jag har tänt ljus iallafall. Och det är lite julmysit i mitt kök.

Lala la.