Världens bästa helg?

Rabarberpaj, jordgubbar med vispgrädde, sov i hammock, oboy, loppisar, sommaren första dopp, bröllopsfest i bygdegård, blånande berg, vackra horisonter, dans, romantiktårar, mammapappabror, grönska, ljumma ljusa nätter, mygg, färskpotatis, lax, vänner och allt i Dalarna. Ohhhh! Jag vill att det ska fortsätta livet ut.

Snart går tåget med bakfulla trötta mig tillbaka till staden. Vill INTEINTEINTEINTEINTE jobba. Men gärna möta mina söta vänner och fortsätta det härliga. oh! Jag vill inte bli äldre och inte vuxen. Alla borde få vara lediga på sommaren.

singelisering

Åh jag ska få åka hem i helgen. Och åh jag ska få gå på fina vännens bröllopsfest! Och så fick jag i någon sorts mailhärva se en del (?) av listan på gästerna, och så ser jag mitt namn följt av (singel). SINGEL? SNIGEL vadå singel?

Ja jag kanske inte är direkt i hop med någon, men inget är ju heller svart eller vitt och vad vet alla om lillaste mig? Och varför måste människor få veta att jag är singel? Kommer de prata med mig på ett annat sätt, kommer jag vara på ett annorlunda sätt om än jag hade varit ihop med någon? Kommer bara vissa människor vilja prata med mig? Sluta singla mig hit och dit. Jag hatar ordet singel. Det är singelresor och singelkäk. Jag vill inte resa någonspeciellstans för att jag är singel, och jag äter pasta och ketchup oavsett om jag är ihop med någon eller inte. Eller vegetarisk lasagne. Och jag kommer alltid vara vegetarian. Jag tror dock att tanken är såhär, att singlar kan med glädje placeras brevid andra singlar, för vem vet? Ja vem VEEET?!! I denna värld, och vad jag vet, så finns inte garantier för nåt alls, att vara ihop betyder inte att man inte kan bli kär i någon annan. Och bara för att man är singel kanske man inte letar desperat efter någon att få vara ihop med. Man kanske ääälskar att får vara en såndära singel. Sluta singla mig. Kategoriseringar suger.

hemsamarit

Jag har börjat jobba nu. I hemtjänsten igen. Det är suck och stön, men jag gillar det ändå. Dom gamla är så fina. Det är så roligt att komma in i deras hem, att se hur dom har det och titta på alla deras saker som säger något om människorna som bor där. Och alla svartvita fotografier, dockor och guldiga lampor. Vissa lägenheter är helt fantastiska, andra är små och så slitna. Vissa är fruktansvärt inredda med alledes för mycket trams, men det är det som är så intressant. Lite som en helt ny värld.

Och dom gamla. Åh söta dom. En liten tant har rosa byxor upp till hakan och platsar så bra i Muminvärlden. Inte som nån av figurerna där, utan som sig själv. En herre förklarade skrikande skillnaden mellan kaffesked, dessertsked och matsked, men han var ju inte arg, han pratar ju så. En annan herre kommer från forna Jugoslavien och kan inte ett ord svenska. Men han ler, bakar sitt eget bröd och vill att man tar en godis ur skålen. En annan tant vet bara om hon druckit kaffe om det står på en lapp att hon gjort det. Guldfiskminne, kära hon. Ännu en annan pratar om lammkött och drar sexskämt så självaste jag blir röd om kinderna. En farbror har ingen tv och läser bara pangböcker hela dagarna.. vildavästernböcker. Och alla vet dom exakt hur dom vill ha det. Hur många gånger lakanet ska vikas, vilken tid man får komma och hur många gurkbitar det får plats på smörgåsen. Precis som jag.

Med allt det söta så får jag så ont i hjärtat. För de är så fina och har levt så mycket, varit med om massor och kan så mycket, och ändå så sitter de i små slitna lägenheter och väntar på att vi ska komma någon gång per dag. Och de blir så glada och vi stövlar in, kokar kaffe och försvinner. Åh. Det känns i vemodshjärtat. Dessutom är det ljumma vackra sommarkvällar och allt ska ju vara sådär perfekt. Oh dear..

Och månen är full och jag är som månen..

Jag är lätt vinberusad. Alles lagom och förvånansvärt överaskande mycket. Allt ute doftar så fint. Himlen är vacker och allt sånt.

Well. http://www.aftonbladet.se/kvinna/article2673513.ab

Intressant att artikeln ligger på Aftonbladet Kvinna.
Också spännande är vad Svenska Fotbollsförbundet har emot jämställdhet.
Mest mest är att jag skulle vilja lägga så mycket energi på något annat. Men jag kan inte låta bli. Suck. Imorgon ska jag vakna och se om jag är pepp pepp på loppis. Morgonkvällen kommer oavsett att bjuda på herrfotboll, mat, vänner och dans. Hurra. Just nu älskar jag min säng. Och sommar. Trots viss saknad.

Jämställdhet juni 2008

Jag tog min middagslur under dunet efter maten, drack flera deciliter lattekaffe, fick speed och var tvungen att springa. Och eftersom mina bakben efter 9 års fotbollsspelande är för korta, brukar jag stanna och strecha vid ett träd ibland. Och idag när jag stod där och strechade cyklade det förbi tre killar som såg ut att vara sisådär 11 år. Och tittar en på mig och säger "träna nu lilla gumman". Han är 11 och jag 26. LILLA GUMMAN?

Om han hade sagt fetto, rödtott, idiot, tönt, fåntratt eller åsna hade jag inte blitt så upprörd, men "LILLA GUMMAN", det skär i feministhjärtat. Det hade aldrig sagts till nån med snopp. Och andra dagen i rad står jag bara där och stirrar och hjärnan står still och kommer inte på ett enda ord att säga tillbaka. Och jag blir så arg. På mig själv, på snorungen, på Reinfeldt, på alla män, på alla omedvetna kvinnor och på hela världen. Och jag önskar jag hade kastat en sten på ungen, skrikit nåt, pekat finger eller vad som helst, men jag kom inte på nåt och nu känner jag mig som en femåring som står och skriker och hoppar jämfota av ilska. Hur förnedrad får man bli? Av en 11-åring?

Nu måste jag göra massa armhävningar av all ilska. Armhävningar som jag för övrigt för några veckor sedan insåg att jag klarade av. Alltså såna "riktiga". Inte såna på knä. För som tjej, har jag aldrig klarat riktiga armhävningar, såklart, eftersom jag alltid fått höra att tjejer ska göra såna på knä och såklart inte ens fått chansen att testa dom "riktiga". Hur ska man då veta? Jag blir så trött på att vara arg. Och tjej. Och med det här arga kan jag inte riktigt titta på EM-fotbollen med glädje heller. För det är män på läktarna, män som spelar, män som dömer, män som kommenterar och män som tränar.

TJUVAR

Såna där som bryter upp ens förråd och stjäl gör mig arg. Bryter upp gångjärnen och låter hänglåset sitta kvar. Och stjäl min resväska som var röd och fin och lagom på alla sätt och vis. Som jag hade fått av min mamma. Ännu mer förbannad blir jag av min hyresvärd som hetsar förbi och frågar om jag hade något värdefullt i förrådet, "-jaha en röd resväska, ja den är borta, men inget värdefullt, nej dåså, ja sånt händer" och försvinner bort på två sekunder. "Inget värdefullt??" Spelar det roll om väskan kostade 15000 eller 200 kr? Och hur vet han vad den väskan kostade? "Sånt som händer"??? Jo helvete. Jordbävningar händer, regn händer, flodvågor händer, men resväskor som försvinner är inget som "händer", det är människor som går ner, bryter upp, tar ut och går. Det är inget som bara "händer". Jvlajvla, det var MIN resväska. Jag känner mig kränkt men mest bara så jvla arg.

Jag som skulle vila middagslur nu efter utbildningsdag inför sommarjobbet som starade 07.30 alltså mitt i natten. Nu är jag mest arg, upprörd och igång. MORR

Swischet

Oj. Det är konstigt nu igen att det går så fort. Väldigt uttjatat men det här med tid är så konstigt. Att vara supernervös för 40 minuter. Av hela ens liv. 40 minuter som man genomlever nu och nu och nu och nu. Och så dedära 40 minutrarna då tiden stannar. Fast den inte gör det!!

Och så nu igen. Examen, middag som vi har ältat och väntat och tänkt på sen mars, och nästan 4 år tillbaka också. Osså bara pang schwish! så kom allt och drog förbi och nu sitter jag här. Jaha. Då var det över. Lite tomt. Och sommar är det också. När hände det? Och jag är inte student längre, jag har studerat klart. 4 ÅR! Av hela ens liv. När hände det? Stiden stod lite still. Men ändå inte. Mest swisch.

Iallefall har jag några fina dagar nu. Lugna. Utan nåt alls. Så därför ska jag nu dricka kaffe och äta mammas morotskaka i sängen. Och bläddra lite i en tidning.. bara sådär oh..

Hurra

Åh. Nu sitter jag här och väntar på lilla mamma och lilla pappa. Kaffet är klart, kopparna är på bordet, kladdkakan är framme, grädden vispad, bullarna tinade och upplagda på fina fat, lägenheten är superstädad, solen skiner, fåglarna kvittrar, fönstren står på vid gavel och sommar är det.

Hello Kitty

Åh jag har bakat kanelbullar. Himla projekt att ta sig för när det är nästan 30 grader varmt. Apuh! Svettig och dan åkte kläderna av, så bullbaket genomfördes i hellokittytrosor och linne. Barfota är som sagt det allra bästa!

Det här med att vänta på ett svar man gärna vill ha på ett mail kan vara lite enerverande. Speciellt när man inte vet om det man väntar på är någe gott. För då väntar man ju aldrig för länge.

Åh

Med ljumma kvällar, ljusa kvällshimlar och examensdags så blir jag ju känslosam. Och dessutom söndagskväll med gamla Coldplay oh.. lilla livet, stora känslor, varma kvällar ack ja.. det är fint.

Fräknar

Vilken helg. Åh. Prickig klänninginhandling, god mat med vänner, på filt under solen, grillning och vin, fina vänner och finaste hunden, marsmallows, sanning eller konka, beackvolley, hallonsmoothies och glass. Som på film nästan. Himla sköna helg. Det här med sol och värme är helt fantastiskt. Det är nu det är så konstigt att tänka på dagar i december, där allt är mörkt och kallt, när man bara vill sova, bara vill vara inne, bara fryser och allt tar emot. Det är så långt bort att jag inte kan tro att det verkligen har varit sådär ruggigt, eller kommer att bli det. Jag älskar att gå barfota.

Lite uppsatspill, bull- och kladdkaksbak, päron- och vänbesök och fina examensdagen är vad som väntar i veckan! Oh!

Bara jag inte snuvar till mig. Får inte får inte, det är nog pollen pollen pollen pollen! Men ena vännen är snuvig, så risken kan vara väldigt stor. Och jag nyser. Men det är nog pollen. Ja det är det.