My lord

Föresten såg jag en mård i fredags! Bara det! Det var ingen räv-hund ju! En mård oh!

KLAR

färdigopponerad, färdigopponerat, överlevande OH!

Pladask nu på filt i gräset under solen.. ahm spinner..

Om 24 timmar..

är jag en fri kvinna! Även om mycket är relativt.

Och vad gör jag nu? sitter och är hypernervös? Hastar hysteriskt över opponering? Läser min egen uppsats och panikar mig över den katastrofala värdelösa ohållbara analysen och slutdiskussionen?

Nej, för jag funderar klänning, festival, kanelbullebak, examensdag, shoppingtur, sthlmsutflykt, unga män och på vad jag är sugen på någe sött just NU. Jag är så konstig. För jag vet att jag är hyper. Över det hela i allmänhet, och över att opponeringensfrågorna inte är klara och över att jag inte har läst min egen uppsats. Ändå reagerar jag såhär "ähhhhh snart". Något slags självförsvar kanske? Förnekande? Tänk TÄNK om jag var såhär lugn i morgonbitti kl.08.00. Och kl. 13. Då skulle allt vara en piece of cake. Nu är det minst ett tårtbak.

Ättika

Ibland är jag sur. Sådär riktigt jättesur. Onödigt sur också oftast. Som idag. Det beror inte bara på omständigheter, det måste finnas en förutsättning för surandet. Idag kom det bara krypande. Kan ha att göra med viss stress och tristess och frustration. Sen bara rullade det på. Lagade mat, diskade. Tallrikarna i diskstället vägrade stå och ville bara ramla, matrester vägrade försvinna från tallrikarna, micron piper om och om igen om man inte tar ut det man har där inne när det är klart. Sen försöker jag äta. Då får jag resa mig först en gång för att jag har glömt ketchupen. Och sen en gång till för att hämta en kniv. Sånt späder på surhet. Sen går jag till ica för att köpa banan. Och med redan lite surhet i mig så blir jag såå irriterad över människor som strosar genom ica, som stannar vid bananerna och tittar och funderar och väääljer långsamt. Kära nån. Sen till datasalen med kaffet från icas automat. Då är datasalerna bokade av nån. Hela dagen. Går runt runt och letar grupprum och alla är upptagna och uppbokade och morr. Traskar ner till nästa hus med datasalar, kaffet blir kallt och när jag kommer dit kommer jag ihåg bullret som skulle pågå i två veckor minst, betongskrap utanför fönstret. Oh dear. Och när jag ändå håller på så är det kokhett här inne, massa folk som pratar, pinnstol att sitta på och för högt bord. Jag kommer att få huvudvärk. Suuuuuuuuuuuuuuuuuuur.

Världens bästa tillfälle att träna på att vara opåverkad för yttre omständigheter och "Jag ansvarar för mitt eget humör-tänk". Jag är flexibel och ser möjligheter. Jag bestämmer över mitt beteende. Oh ja!

Lovely lördag

Jag åkte hem lite snabbt till skogen och fick äta god god mat, träffa mamms och papps, lyssna på tystnaden, träffa bästisen och komma bort från livet här. Det var skönt. Men den där opponeringen nästa vecka är en klump i magen, ett mörkt moln på himlen, tre hundra kilo betong på mina axlar. Huh. Onsdag kl.14. Då, DÅ är allt över. Då börjar resten av livet.

Men. Igår blev en fantastisk dag. Trots opponeringsterrorn i huvudet. Ute hela långa dagen var jag med vän, åh.

Först lite loppis, sen en filt i solen. Lite mat, mycket häng, dås och sådär bra. Sen traskade vi vidare och åt massor med våfflor i solen i em hammock. Hammock, väärlden bästa grej! Min pappa har byggt en. Han måste bygga en åt mig väldigt snart. Och jag måste hitta nån att gifta mig med så ja får flytta till ett litet hus med stor trädgård. Så man kan vara ute hela tiden. Och inne samtidigt. Lägenhet är värdelöst. Antingen är man instängd, eller så är man ute ute.

Iallefall. Med våffelätandet kom dagens roligaste. Vi diskuterade toalettproblemet som lätt uppstår när man kanske precis träffat nån som man är kär i. Hur man gör för att få nån att tro att man inte bajsar överhuvudtaget. Vilka knep! Jag skrattade så jag nästan kissade på mig.

Oh my. Det blev schlager på kvällen. Faktiskt. Men bara lite. Sådär i smyg. Trevligt med vännerna.

Idag måste det studera lite mer. Kanske lite sol om jag är duktig. Kläder måste ut på tradera också om jag ska kunna finansiera fler loppisinköp. Och det måste jag ju!

Posttraumatiskt stress

Åh. Vilken kväll gårdagskvällen bidde! oh! Tonårigt förtjust. Förtjust är ett skönt ord.

Och idag. Jag har promenerat och fikat länge, sovit och dreglat på kudden, hängt på nätet utan mening eller mål, städat hela lägenheten, vikt och plockat undan alla vinterhalsdukar och ullvantar, hängt undan vinterjackor och sagt adjö ses snart till alla stövlar. Så nu är det rent och luktar gott!

Imorgon ska jag.. jag vet inte alls. Jag tror jag är skadad av den dära uppsatsen. Förutom öm armbåge efter musandet, och ett ömt knä efter att ha suttit i kors med benen på en stol i flera veckor så.. kan jag inte riktigt slappna av. Det känns som om jag borde göra nåt vettigt i morgon. Typ läsa uppsatsen iallefall. Lämna en bok. NÅT iallefall. Men, jag funderar faktiskt på att bara.. sova, springa långt.. äta riktig mat. Traska ner på stan och se om nån vill fika lite. Gå hem och inte göra nåt särskilt. Kanske lyssna lite på Christer.

För övrigt så. Jag tror allt kommer ifatt mig lite. Jag känner mig lite skör. Och vemodig. Jag längtar hem till mamma och pappa. Och.. jag är nog lätt chockskadad. Åhå, lite liten på söndagskvällen. Ahm..

Sweeet

Oh my!
Det är över nu. Det dära som har skavt och svidigt och funnits där hela våren. Som jagat mig och drömmarna på all min lediga tid. Som stressat och hetsat och krånglat till hela alltet. Huh! Men det är över nu. Den är nämligen färdigskriven, inlämnat och klar nu, magisteruppsatsen. Lite fcuk you magisteruppsats känns det faktiskt. ah!! Lovely.

Så. Efter mat och ett glas vin med vännerna som också skrivit klart sina stora verk, köpte jag choklad, lämnade demonstravit tillbaks en hög med böcker till biblioteket och gick. Placerade mig under duntäcket med chokladen brevid, och lyssnade på Christer i P3. (Gårdagens med Kitty. Underbara teknik!) Och så bara blundade jag, vickade på tårna och tog en bit choklad då och då. Somnade som en stock, dreglade, vaknade och.. här är jag, nyvaken och glad! We! Det här är fantastiskt.

Och nånstans känner jag en enorm energi. Jag vill städa hela lägenhetet och pilla in ett kort i nya ramen. Jag vill hitta en plats för fina koppen och alla syaskarna. Jag vill sy om och laga kläderna som är trasiga. Jag vill laga mitt örhänge. Jag vill gå ut och springa 6 km minst. Jag vill handla hem god mat och färsk frukt. Jag vill ha tillbaka mitt liv och min identitet. Ack ohhh! Fantastiskt är ordet!

För en magisteruppsats.. oh my.

mer bugg

Fyra bugg och en kola

Igår fick jag prova singstar för första gången i mitt liv. Åhh nu förstår jag nu förstår jag varför mitt kusinbarn sprang runt runt runt hela julaftonen och skrek "fyrabuggochencocacola" om och om och om igen. Man blir besatt. Sånt ska jag köpa när jag blir stor.

Annars så. Försökte jag fly verkligheten med vin igår. Dränka magisteruppsatsen och snusa bort allt. Men det fungerade inte.

Men loppisen i lördags var fruktbar och åh loppis är fantastiskt! Traska runt och rota och pilla och pruta lite och se saker som man vet fanns hemma i huset när man var liten. I går hittade jag i en pappkasse en veranda som var precis den som satt på mitt dockhus när jag var liten! Det var visst ett visst märke sa hon som sålde den. Men kommer inte ihåg vad nu. Charmigt är det. Jag köpte en fin burk som var tre, som mina sysaker får vara i. Och en burk för te. Och ett skärp och ett linne. Och förra gången en fin kopp också ju. Och så pelargonen. Oh!

26

Jag är inte 17 längre. Och inte 20 heller. Eller 23. Well det känns. Det märks. Det är skönt. Jag är jag nu. Orka.

Junebug

Igår såg jag än en gång en fanatiskt härligt fredagsfilm. Junebug. Jag börjar bli bra på det. Exentriska människor som inte passar ihop. Som är felt sociala och inte rätt nånstans. Som försöker och försöker eller som inte försöker alls. Well. Det är så skönt. Sången dessutom. Fast jag inte hittade den trots en massa let.

Rosetten. Och lite till.

Det är trevligt med bilder att titta på. Då slipper man läsa.

skor & kjol på kvällskvisten

Jag har tänkt mycket men inte skrivit. Ibland måste saker vänta tills efter att magisteruppsatsen är klar. Såvida det inte gäller barnafödande. Idag hade jag iallefall lite energi kvar när jag kom hem. Så, jag provade mina nyinhandlade loppiskjolar, och lite andra kjolar och smidde lite syplaner. Jag sydde iallefall upp en av dom. Ganska bra väl tror jag. Och så fotade jag de nya skorna. Ett par svarta fina som inte går att gå i, men med söt rosett. Och ett par konjakbruna som är gåbara men som jag inte riktigt definerat än. Intressantare än fotboll och hockey tillsammans dock.

Time after Time

Det förflutna förutspår inte alltid framtiden

Åh!

Nu igen jag har hyrt film (och varför fungerar inte mitt svenska modersmål plöstligt?) och åh hurra en film på tio, så nu igen hittade jag en såndär härlig film. Jag letade massor och insåg att jag nog inte ska hyra film på ett tag för det finns inte så många intressanta kvar på tophitshyllan för mig. Så jag letade gammalt. Och ja jag fann!

"Lonesome Jim". Från 2005 och den hade kommentarer som "nya Garden State" på omslaget så jag visste vad jag tog. Och den var väldigt snarlik. Av Steve Buscemi (felstavat) Men jag älskar ju Garden State och alla filmer som är som den. Om dom är bra. Så det gör ju inget. Och den här var ju bra.

Det är något med dom där människorna som är lite tafatta och osäkra, som velar och gör fel och gör om. Och som inte kan bestämma sig och inte vet, och som känner massor men inte vågar säga. Som är eftertänksamma och verkar skita lite i allt, som är lätt tillbakadragna, som funderar massor men säger lite mindre. Jag vet inte riktigt varför. Men jag älskar dom nog.

Och så var Liv Tyler med också. Jag gillar henne. Jag gillar Juliette Lewis också. De påminner lite om varandra, det är nåt med släpigheten tror jag.

Föresten promenerade jag lite i det sena solljuset igår. Det blev fint.

angorakanin

Det var tydligen helg idag. Jag märkte inget. Iallefall inte i mitt liv. Men runtomkring verkade det lite stå still. Men jag skrev på i datasalen. Som vanligt. Evighetsgöra.

Men. Jag köpte lite fint i estockholmo. Och jag fick en blandskiva av M. Det bästaste ju! Och nytt turkosa nagellack får man om man skriver uppsats.

Och så provade jag lite idag att bära en angorakofta som jag fick för en herrans massa år sedan. Den är så mjuk att det inte känns när man har den på sig. Och väldigt kokvarm. Och enormt luddig, med ludd som luddar omkring på tangentbord och kinden. Fluff.