telefonsamtal

Sen jag skrev något sist har jag överlevt en förkylning. Den kom som en stormvind och försvann nästan lika fort! Vilken grej, snabbförkylning lite sådär på nån dag. Helt klart något jag tycker man ska puffa för i framtiden. Kanske något för vårt globaliserade postmoderna samhälle, snabbissnuva.

Och sen så, sökte jag en praktikplats lite sådär på en höft, mest för att jag söker allt allt jag kommer över oavsett om det är betalda jobb eller inte och tja. I onsdags ringde dom och vill ha mig på intervju. Så nu sitter jag här och förbereder mig lite. Och läser att "Endast de som fått en plats får besked". Hm. Till att analysera och spekulera.. de ringde ju mig, men jag uppfattade det inte som ett besked. Men det står inget om intevjuer någonstans. Hm. Skulle jag få den vore det himmelskt dundrande fantastiskt bra! Kvinnoorganisation med internationellt jämställdhetsarbete wohoo! Och käraste käraste nån tänker jag, lilla jag i stora staden bland ambitiösa, framåt, käcka, fräcka, världsvana, karriärsjagande, armbågande, allvetande människor. Pip jag är från skogen. Kalla fötter, vatten över huvudet ropat hej i förväg. Oh..

Osså ännu mer sen fick jag ännu ett spännande telefonsamtal! Inatt. Sov gjorde jag och ville helst sova mer. Men, jag tänkte på framtiden och vaknade och pratade. Mm trevligt trevligt. Men, igen: kalla fötter, vatten över huvudet, ropat hej för tidigt, vad gör jag egentligen..?

Ibland känns det lite som att jag gör saker och tar mig för, och inte förrän några veckor inser jag konsekvenserna av det hela. oh!

Långt bort från hemtjänst och arbetsletande

En flaska vin. Smink. Kalas. Vintageklänning. Ego. Chips på golvet. Popcorn i köket. Fuldans. Sexdiskussioner. Tokspring till krogen. (igen). Kitty. Rundpingis. Dansdans. Byxvinning! Spagetti. Oh!

Samhälls- och kulturanalytiker

TadaaAA! Vad jag fick hämta på posten häromdagen! Hurra. Jag har en examen. För allt som inte finns på papper existerar ju nästan inte.

Och idag har jag sprungit mig kräkfärdig igen. Fast jag blev inte riktigt nöjd trots att jag slog personligt världsrekord igen, för precis innan sista monsterbacken började min kära vad att haka upp sig. Så mentalt blev jag inte riktigt tillfredsställd. Fast jag fick en larv med mig hem. Alltid nåt. Han bor i en blomma nu.

Och nu har jag precis avslutat soffning och kaffedrickning under en filt med Relationsrådet i Christer i P3. Härligt. Och precis fick jag en jobbtur imorgon igen. Rätt okej. Ändå. Just nu.

Femkronorsklänning

Klippa av och sy upp och så vips! Speciellt de fina rutorna i tyget är så fina.

Ambitioner

Jag skulle äta frukost och gå ut och springa. Typ nu.

Men jag sitter här med fötterna i duntofflor, stor tjock tröja, ute är det kallt och grått och jag är sådär morgontrött i hela kroppen. Det finns inget i mig som kan eller vill springa. Som kokt spagetti är jag. En vän springer först och äter frukost sen. Det har jag provat. Jag orkade bara gå sakta sakta. Jag är kraftlös på mornarna. Kvällar är min melodi.

Hm...

Jag har jobbat och precis kommit hem, solen skiner, jag äter thaisoppa med potatis, broccolli och kikärtor och fina vännen är nyförlovad, inte utan att jag känner mig glad! Hurra!

Mätt och belåten. Eftersom jag gick upp halv 6 är det inte mer än rätt att jag får lägga mig under täcket med DNSöndag, susa lite och sen dricka hemmagjord latte. Sweet!

Återvinning

Jag har varit ledig i två dagar. Yo fanatiskt bra. Och då skulle jag sätta igång att söka jobb och sy och träffa alla söta och vattna växterna och se på tv och vila och diska och träna. På två dagar. Idag la jag mig i sängen och bara låg. Och andades och tittade inte på tv och läste inte. Bara låg still. Det var nog det jag längtat efter mest. Det är jobbigt att jobba. Man måste prata så mycket. Jag tycker om att vara tyst. Man måste le och vara pepp. Jag tycker om att vara som jag är. Man måste ta initiativ och och ta ansvar. Jag tycker om att ligga still och inte göra nåt.

Och nu smakade jag precis på en övermogen advokado. Det var fruktansvärt. Och igår åt jag hallonkräm med mögelklump i. Jag vet att det finns gammal lax och rostad lök därinne också. Och riven ost. Jag har svårt för att slänga och gå vidare.

Blodiga Söndag

Nu ska jag snart cykla till jobbet för andra gången idag.

I mitt liv är det aldrig som på film. Inget som händer är logiskt även om det aldrig händer någe spännande. Och ingen av alla inblandade människor beter sig som på film. Och inte som relationsrådet's värld i Christer i P3 och inte i nån tänkbar värld överhuvudtaget. Det finns inget att gå efter, inga råd, inga tips ingen analys. Jag som nu har varit rak och tydlig och hintat extremt noga. Nehe, men nu då?? Avståndet Östergötland - Skåne är fortfarande tre timmar med X2000 och kostar skjortan och lite mer. Morr. Det känns lite som att saker och ting går i repris. Fast det inte är en film eller en serie. Så går det runt runt runt om och om igen. Fast jag lär mig inget på det. Vette tusan. Och jag som har tålamodsbrist och frustrationssvårigheter.

Nu är det racercykel som gäller. Den rosa draken.

Stora jobbiga problem

Arbetslös, finnig, (fortfarande?!), skuldsatt och pank var det. Och kära nån, vad ska jag egentligen äta ikväll???
På jobbet började alla prata om sina familjer som de skulle åka hem till och göra nåt gott till kvällen till. Pizza, nån skulle göra lasagne, det nämndes rostbiff och vin. Och jag tänkte att jag cyklar hem och äter jogurt och musli som vanligt. På sin höjd lite popcorn. Men ne, nu jvlar ska jag göra nåt annat. Så det jag har funderat på sedan halv fem är, vad ska jag äta?? Alternativen är scones eller varma mackor, eftersom det finns ost i mitt kylskåp. Jag har varit sjukt sugen på scones ganska länge. Men varma mackor är gott och mer matigt, men äter jag det är det stor risk att stora chokladsuget sätter in och jag orkar inte gå och köpa. Samtidigt lovade jag mig en enorm soffkväll när jag jobbade med mina blöta fötter. Men, nu har jag legat under täcket, och jag kommer bli rastlös och studsig om jag lägger mig i soffan nu. Så egentligen borde jag gå ut. Fast jag är jättehungrig nu ju. Så. Men om jag går ut kan jag ju köpa choklad. Fast det behövs ju säkerligen inte om jag gör scones. Och nu är jag sådär hungrig att jag bara sitter och velar och inget händer mer än att tiden går och det blir för sent för att gå ut och jag blir för hungrig för att orka göra nåt mer än musli och jogurt. Oh. Tur att man inte går ner sig för den där arbetslösheten.

Föresten går jag i väntans tider. På en reaktion från en människa. I allra största förmodlighet och hoppfullhet kommer den ikväll. Jag har redan förberett olika handlingsplaner beroende på svar. Oh så spännande! Fast just nu är hunger mitt livs problem nummer ett.

Koftan testing

Jag har precis ätit 100 gram Marabou chokladkaka smak Amigo. Med krispiga majssnacks. Betyg: inte god.

Faktiskt. Sjukt faktiskt. För jag tyckte inte om den!! Eller, tyckte om och tyckte om. Jag åt ju upp hela. Såklart. Men, för söt, för sliskig. Jag brukar ju äta allt allt med marabou choklad men det här nej. Men jag tror det är själva majset som är kruxet, jag testade vegsnitzlar med majsnånting, det gick inte alls. Det blir så sött allt med majs. Det enda med majs som är gott är popcorn och majskorn och majskolvar. Huh. Annars älskar jag verkligen krisp. Fy vad besviken jag är nu känner jag. Och fy så illa jag mår. Oj oj. Och nu är det minst en vecka till nästa choklad! Inte inte värt att slösa bort veckans chokladtillfälle på detta sätt. Ack... men nu vet jag. Bättre att veta att det smakar illa än att gå runt och fundera och vara sugen.

Den dära principen gäller för annat också. Två kloka vänner har jag pratat med under eftermiddagen och kvällen och nu ska jag försöka göra som dom säger. Men det är svårt. Och jag gör en hare av ett haröra. Det är så enkelt så enkelt. Åh jag älskar att höra hur lätt och enkelt och trevligt och sådär det är egentligen. Åh.

Och sova lite. Äntligen. Därför ska jag vara vaken mycket länge nu. Min bästa tid är nu. Oh!

(Till L: Meddelande kommer så fort jag vet någe. Men jag måste ju få till det först. :)

Hjärtsmärta

Det gör lite ont i hjärtat ibland det här med hemtjänst. Speciellt när det är lite höstigt och speciellt när det är lite mörkt. Och man går hem till små söta tanter och farbröder i deras små varma upplysta bon där dom sitter med sitt heta vatten som dom kallar te och äter skorpor och tittar på Vem vet mest för att Rikard är så trevlig. Och så hjälper man dom i säng och så ligger dom där och ska sova alledes ensamma och man ser alla stadens ljus och lilla tanten och åh. Ack. Och dom pratar och pratar och vill aldrig att man ska gå. Så viskar dom godnatt och vinkar med en darrig hand. Och är så nöjda och tacksamma.

Sen cyklar jag hem och känner mig minst i hela världen som jobbar till klockan nio när alla andra sitter framför tv:n och myser med te och skorpor och jag måste cykla hem i kalla otäcka kvällen. Bara bara och mest i hela världen vill jag krypa ihop under en filt med någon mysig eller mamms och papps och aldrig mer gå ut. Och till på köpet ser jag en råtta springa över ett övergångsställe och jag drar efter andan för jag vill inte se råttor bli överkörda av bilar, men den överlever och jag pustar men inser att den är påväg mot mig som står vid änden av övergångsstället och den panikrusar mot mig och trasslar in sig i mitt framhjul på cykeln och jag känner såndär panik man kan känna med råttor runt fötterna och börjar nästan tjejskrika gällt men då hittar den ut och springer vidare. Kära råtta. Kära liv. Tänk om jag kunde vara lite mer kall och osentimental, rå och macho.. det känns som om det skulle bli lite lättare då.

På håret

Vad gör man när man är arbetslös, finnig, mensig, pank och skuldsatt?

Jo, lägger luggen åt andra hållet.

http://bloggkartan.se/plats/16721/norrkoeping/