Luggsatan

Jag har bokat tid imorgon för klippning av min lugg. Den sneda av mig efterhand rakhyvlade ojämna luggen ska bli rak och fet. Jag har tänkt ganska länge, och min vän är så snygg i sin och jag trivdes rätt bra i min raka lugg förra våren. Så nu så. Det behövs förändring i mitt liv. Och vad finner jag då när jag ramlar runt på bloggar såhär på kvällskvisten om inte miljontals underbart coola och snygga stiliga snedluggar!!! Men fan.

För övrigt är nog det dära med flytande eyeliner inget för mig. Jag försöööööker men det blir bara tvättbjörn av alltihop. Inte ens lite skakig och darrigt utan mer, som en barn med fingerfärg. Kära nån. Över hela ansiktet.

oh

Hm. Jag fick för mig att hyra film, och eftersom jag är totalt uttråkad och apatisk tänkte jag att jag behövde något som ruskade om mig. Något där det händer saker och ting, ingen lamt kärlelstrams, utan rysare blev det! En sån där en tjej och en kille övernattar i en stuga mitt ute i ingenstans, där det knackar på dörren och tre figurer varav två med dockmasker och en med en påse på huvudet börjar jaga dem. Elen går, telefonerna slutar fungera, det är mörkt hela tiden, bara terrormusik och de skriker och blöder och snubblar och delar på sig och bilen startar inte. Hujeda mig, jag fick ta mig igenom filmen med en tvdosan i handen, en minut skräckfilm en minut vanlig tv, med ett öga på min egen hall så ingen med dockmask plötsligt tagit sig in.

Som omväxling tittade jag lite på en dokumentär om Förintelsen, väldigt upplyftande. Sedan avslutade jag kvällen med lite Pol Pot och folkmord i Kambodja. Huh vilken tung kväll det blev. Jag skulle behöva någe mjukt, rosa, fint och glatt för att då bort det dova, tunga, hemska, huh.

Mycket weird egentligen, att bli sjukt rädd med hög puls, uppstressad och lätt hysterisk av en påhittad story, där man veeet så väl att allt är regisserat och påhitt (även om det "självklart" bygger på "verkligen händelser") där man sitter och ironiskt kommenterar och förlöjligar allt de stackars jagade dumma människorna tar sig för, bara för att bli mindre rädd själv, medan när man ser en dokumentär om förintelsen eller folkmorden i Kambodja, mest ojjar sig och på sin höjd säger "fy vad hemskt".
Varför är man inte räddare för verkligheten?

fjortispoäng

Osäker osäker osäker osäkert. Så osäker att jag blir så osäker att jag hellre lägger av och slutar, avslutar allt innan jag ens vet hur det kommer bli, bara för att jag inte orkar med att vara osäker och gå runt och tro att det är kört. Då är jag nog hellre utan helt och lever mitt liv som vanligt, grått och surt, än genomlider någe underbart med visst risk/chanstagande, med möjlighet till fantastiskhet. Suck, jag.

För att inte tala om hur jag, efter 8 timmar utan mat vilt cyklar hem, vråläter mat, slänger ihop en kakdeg och gör kakor, äter upp hälften själv med kaffe, stupar i soffan och grissover dreglande i 1,5 timme. Vaknar groggy och lätt illamående, piggnar till, blir speedad, börjar vilt söka alla jobb i hela världen, pepp pepp pepp! vilket så småningom men ganska fort övergår i någe sentimentalt åhigt tillstånd i vilket jag inte orkar nåt alls i hela världen och är totalt omotiverad, oinspirerad och uttråkad.

Kära kära jag. Suck. Ja 27 år är jag, inte 13.

Åhighet

Jag är i sånt där mood att jag vill ringa och säga "hej jag är liten kan du inte komma hit?, pip, åh, gny, vill inte vara själv, otäck värld, saknar dej, vill kramas, åh hjälp, kom kom."

Men jag har inte riktigt sådana rättigheter än. Och i proportion till verkligheten är orden kanske något för stora och för starka. Fast det skulle kanske inte göra så mycket. Men ändå. Nja.

Sköna fredag

Jag njuter varenda dag av att jag har pluggat klart. Numer är det jobba, cykla hem, äta sig mätt, linda in sig i filten och sen tippa sig i soffan som en kåldolme. Somna som en gris, vakna, hämta kaffe och titta på konståkning i timmar, utan att behöva göra nåt alls annat. Så underbart ljuvligt skönt. Och konståkning då, åhh det är helt fantastiskt, huuur kan man åka så?! Och kläderna och dramatik och 16-åringar och favoritfall. Mycket beror nog faktiskt på kommentatorerna, Lotta Falkenbäck och han den dära Roger tror jag han heter, himla bra.

Jag drömde om marsvin inatt föresten igen. Det är så konstigt de dära drömmarna, jag liksom bär runt på marsvin, tar med dom överallt och de är sprattliga och hala och tufsiga och vi gosar och har oss. Mm..

Jag har lite problem med planeringen av mina två lediga dagar också. Träning, jobbsökning, ett badkarsbad (eftersom jag inte tvättat håret på 5 dagar och inte duschat sen i onsdags, trots träning, vad har hänt???), lite gå-på-stan, en långpromenad, konståkning både lördag och söndag eftermiddag, ett biobesök och helst tid för lite allmänt omkringströvande i lägenheten ska få plats. Får se får se. Jag ska nog börja med att sova läääänge.

Jag längtar sjukt mycket efter sommar också. Så mycket att jag gråter faktiskt.

tiden tiden

Det är så härligt med vänner. Jag pratade med den gamla trygga som alltid står där stabilt som en ardennerhäst eller hur det nu stavas. Som vet allt så man inte behöver förklara så mycket överhuvudtaget. Och vi pratar mer och mer och hon som är kvällströttast i världen blir trött och jag med fast jag är nattuggla, och till slut blir det bara tramsochflams av allt och nivån sjunker till "varför kan man heta Björn men inte Räv" fniss fniss och så får jag prata med hennes katter och sen lägger vi på. Himla bäst är det. Och efter vårt prat, oavsett om vi fikat live eller telefonpratat så blir jag på så gott humör. Pepp och glad och sådär, flygig. Det är konstigt. Eller inte alls egentligen, men himla bra är det. Och jag tänker lite på att vi känt varandra i nästan 20 år och allt vi gått igenom. Alla somrar vi festat, allt dumt vi gjort, när vi åt glass till frukost, hade likadana jeansuniformer och och och åh.. det är fint. Och jag tänker på Känn ingen sorg för mig i Göteborg, för det var ungt och glatt och sorglöst runtramlande och idag är allt såhär. Åh livet livet. Man kan aldrig veta.

Minnen av aprilhimlen

Lördagen blev en fantastisk kväll. Ett försök till verklighetsflykt också. Det är fint med rosa.

Idag var en såndär "ledig" dag fast med massa möten. Jag tänkte göra tusen saker jag inte hinner annars. Laga riktig mat, träna, söka jobb. Men jag vaknar av att det ringer från tusen olika håll och jag kan inte riktigt svara halvsovande så jag väntar lite. Och det ringer som om det vore jordens undergång och såklart var det någon som ville jag skulle jobba. Snart. Suck. Och ja sa ja. För. Tänk på lönen. På pengarna i februari. Well. Kommande helg stavas L.E.D.I.G bestäms härmed precis nu.

sur sushi sjal

Jag har varit sur sur sur. På riktigt uselt humör. Det är grått och trist, inget händer, jag har inget trevligt inplanerat, det är jobb jobb jobb som är fruktansvärt tråkigt, oinspirerande och omotiverande. Inte blev det bättre av att jag fastnade med nyckeln i garageporten igår. Utan mobil eller extranyckel. Sådär stod jag. Hurra. Men då, plötsligt, dyker hyresvärden som jag inte sett sen i augusti, upp som gubben i lådan. Sen kommer fastighetsskötarHarry och skruvar isär låset och fritar min nyckel och säger på Muminspråket att han är glad att någon är beroende av honom också.

Iallefall. Jag försökte köpa mig lite glad idag. I affärerna där på stan började jag känna väldigt mycket på allt som var starkt rosa och grönt och gult. Starka färger. Jag tror kroppen längtar så starkt efter vår att den tror att våren kommer fortare om den tar på sig vårkläder. Jag köpte en

sjal iallefall. Lite bättre känns det.

Sen någe konstigt. Jag har de senaste dagarna upplevt ett alltmer tilltagande sug efter sushi. Jag har ju ätit det förut, men inte sådär ääälskat det. Utan mer ätit och jo helt okej. Lite roligt att plocka och äta. Men inte mer. Med det där suget köpte jag sushi på ica och gick hem och åt. Och åhhhhh det var så himla gott! Så nu älskar jag sushi! Bara sådär.

Girlish

Oh asså det är fånigt hur rosa ens liv kan bli av att man får såna dära fina essemess. Eller ännu bättre, emmemmess! Allt sånt dära jobbjobb hamnar i periferin och när man väl är där och måste koncentrera sig och fokusera lite iallefall för att inte klanta bort sig totalt, ja då är fokuset ändå rejält suddat i kanterna. Ler lite i onödan ibland. Fint.

Fast det är också jvligt irriterande att jag fortfarande är som när jag var fjorton, låter en endaste person påverka hur jag upplever min närvaro tillvaro. Inte bra inte bra. Vad hände med självständighet stå på egna ben aktiv inte passiv fatta egna beslut välja inte bli vald och så vidare i oääändlighet? Vad hände med det? ja ack. Tjejjighet.

Gynning är, ja jag vet inte vad jag ska säga. Jag gillar henne. Hon skrev bra idag om att bara för att man gillar smink och sminkar sig alltid och piffar jämt behöver man inte vara korkad och ytlig. Jag håller så med. Vill man sminka sig ska man få det. Vill man vara lollig och blond så varsågod. Men man ska fortfarande få uttala sig om kvinnors rättigheter. Jag blir trött när det blir nyanslöst, när det grå glöms bort och allt hela tiden måste vara svart eller vitt svart eller vitt. Låt säga att kvinnor i Irak förbjuds raka benen, det måste väl alla få göra om de verkligen vill? fri handling och plötsligt är raka benen en mänsklig rättighet.

Jag ska ösa kikärtor en stund och kanske sova sen. Men det trötta försvann.

Drugs

Det här med träning är fantastiskt. Jag inser det igen och igen. Det är som en drog, verkligen en klyscha, men jag blir så hög. Jag cyklar dit less, sur och trött, och hem cyklar jag glad och pepp! Och nu har jag insett att eurotechno is the shit i musikväg för mig på gymmet! När jag springer får jag tunnelseende och bara springer på, men på gymmet brukar jag bli sittandes lite för länge och dagdrömma mellan varje set, men nu, nuu med eurotechnon så får jag tunnelseendet och blir alledes flås och svett precis som när jag springer. Och nu har jag också exprimenterat mig fram till något som ger mig träningsvärk i rumpan. Åh hela innerlåren och rumpan och grr lovely är det. Fast det finns en man där som envisas med att träna i ett kalsongliknande miniplagg.. får man verkligen det?

Jag har jobbat men framförallt diskat ALL disk. Jag är nöjd. Ska ringa mamma och äta lite choklad. Bara lite. En skvätt.

So we did it again

det är jobbigt när man i sitt eget huvud skapat en liten liten förhoppning, en förväntan som får en att bli lite lite pepp och lite glad. Något att se fram emot om inte alltför lång tid. En såndär grej som tar upp alledes för mycket energi och tankekraft än vad som är realistiskt även om det är någe trevligt. För sen när det i verkligheten visar sig att det är ganska långt till det där trevliga, då går liksom luften ur en och man pyser ihop på golvet.

Det är långt lååångt till 5:e februari. Många veckor, många dagar, för att inte tala om minuter. Men jag skulle försöka sluta gnälla och åha mig, haka upp mig och älta, för det hjälper inte har jag insett efter 26 års levnad. Så jag ska inte gnälla eller sucka. Bara bita ihop och jobba. Träna. Äta. Sova. jobba. Så går dagarna och sen är det 5:e februari.

Fast jag är en tålamodslös människa. Det är nog ingen idé. Det finns nog ingen plats för mig i den dära någons liv. Kanske 5:e februari, men resten av livet då? Jag tröttnar. Suckar.

D-vitamin är bra

Så jag tar några soliga rimfrostbilder till. Det var så fint.

Sen har jag ett trevligt i-landsproblem: (bara för att försöka förminska det som tar upp mitt tänk nu) jag har nariga läppar efter pussande på nån med skägg.

2009 so far..

Gick visst ut enormt starkt, väldigt fantastiskt och så bra det bara kunde bli. Kanske? Lätt chockartat. Men väldigt väldigt trevligt. oh my..

Nervös inledning på nyårsaftonen, sedan blev det trevligt och mättigt och roligt, sedan blev det sent och till sist mys. Vara vaken till kl 05.00. sova till 17.00, äta mat och gå ut, ligga i soffan till 01.00 och sova till nu. Och mitt i allt den hära människan. Och som vanligt, tyvärr, är jag mer livrädd för att förlora än glad att jag kanske kan vinna.. eller redan har vunnit.

Mm.. jag vet inte 2009, om det börjar alledes fantastiskt utmärkt, är inte risken stor att det blir sämre då? Åh.. är jag pessimist eller?
Och jag ska försöka jobba lite. Ikväll blir det choklad och åhighet och hjärtbrydderier. Tungt.