Äckligheternas äckelhet

Huset där jag bor i en lägenhet bland många andra är nog bland de äckligaste. Eller, huset i sig är inte äckligt, men människorna som bor där dom.. ja vad gör dom? I trapphuset och hissen är det klotter, spottloskor, öl, glass i bägare smält och utsmetad, tomflaskor samt diverse odefinierbara fläckar. Och, i soprummet, där det kanske inte behöver vara kliniskt rent, men iallefall, slängs HELA saker! Hela och fina! Stolar och fåtöljer, en jacka och på golvet häromdagen fanns en hel hög leksaksfigurer.. det ser nästan ut som om nån bor där inne. Det finns många människor man kan skänka sånt till.. Och nyss slängde jag lite papper och det gick inte att komma in för det var smockfullt från golv till tak och innanför dörren står numer ett terrarium. Med stenar och växter och vatten och allt! Och det slog mig att det fanns stor möjlighet att det gick runt ett terrariedjur där inne, bland kartonger högt över mitt huvud och terrariedjur är ju ganska ofta lite mer exotiska djur som typ spindlar, så jag vände och gick fortfort. In i tvättstugan där jag började leta efter en sopsäck men hittade en använd blodig binda på en diskbänk under en trasa. Hur tänker man undrar jag..

Well. Jag har varit duktig och lagt ut kläder på tradera himla pyssel så nu blir det te och Susanne Biers senaste.

http://bloggkartan.se/registrera/7239/graengesberg/

Hem skogen hem till byn

Hem till skogen igen. Det är höst nu. Det kändes när jag åkte tåg. Plötsligt var det alledes mörkt ute. När jag nästan var hemma var det kolsvart och det kändes som att åka ute i ingenstans. Och hemma på gården var det knäpptyst och kallt och luktade höst. Pip.

Men mama och jag gjorde en skogstur med mål att plocka blåbär men dom fanns ingenstans så vi letade svamp istället. Jag gillar inte ätandet men svampspaning är roligt. Inte lika slitsvampt som bär. Sen åkte vi hem och gjorde varsin äppelpaj jag och mama. Hennes bidde bäst såklart. Gamla rävar baka bäst.

Åh ja. Sen träffade jag äntligen min gamla bästis. Åh. Det ääär så himla bra ju! Eller hon är. Vi pratar inte på två månader och ändå så känns det som vi pratade igår. Och vi fikar och hänger och ja ack. Pratar livet ljusare. Jag fick träffa hennes nya katter Nisse och Jerry. Väldigt sociala, de kurrade och morrade och gosade i mitt hår. Sånt gillas.

testing testing

Himla fascinerande. Och jag fattar ingenting egentligen. Men det är alltid trvligt att lära sig någe nytt. Häromveckan klappade jag min första nakenhund. Och dessförinnan var jag i Malmö för första gången i livet. Tjugosex är en fantastisk ålder. Imorgon ska jag på inflyttningsfest.

Jag försöker väl då

http://bloggkartan.se/registrera/16721/norrkoeping/

Mer kli

Jag är hemma i skogen några dagar igen. Det är fantastiskt. Det är tyst. Det är mörkt. Det är tryggt och luktar gott. Det mesta går att glömma bort men två saker vägrar försvinna ur min hjärnas viloläge. Den ena hamnar i man-förtjust-förvirringsdiskursen och den andra rör en lite mer konkret matdiskurs. På sätt och vis.

Jag brukar träna. Det har varit sommar och jag har inte tränat. Så, nu börjar min hjärna fundera på om jag inte borde träna mer och äta mindre. Och det snurrar fortare och fortare och ah suck. Idioti men så är det. Måste springa, borde inte äta mackan, borde abselut inte äta äppelpajen men fuck off för jag vill och det är gott och ideal är ett jvla påhitt men ändå sitter det i min hjärna. Så. Det är ena saken som gör att jag inte riktigt kan bara vara. Det stör. Och att jag överhuvudtaget tänker så, stör allra mest. Suck. Låt mig va.

Det andra är lite mer angenämt. Hm. Jag vill att det ska hända nåt. Ska jag skicka ett litet meddelande? Vad? Gjorde inte jag det sist? Är jag lite påflugen? Vill jag det alls? Vet inte. Hm. Jo lite. Fast mest tänker jag bara "händ nåt förihelvete! händ!" Frusterande. Men. Det är nog så att gör inte jag nåt så står det still. Och jag äh vill att det ska hända av sig själv. Helst att den dära andre ska få det att hända. Hm.

Så går jag runt och funderar. Jojo.

Med bregott på kan jag äta hur många mjuka mackor som helst. Bottenlös utan begränsningar. Med kall oboy blir det nästan besinningslöst. För att inte tala om glass. Smält glass glider liksom ner och förbi, det blir som ett lyckat tetris och då går det ju ner hur mycket som helst.

Och jag funderar. Häromdagen visste jag att jag ville något ganska så mycket, men då verkade det lite svårt. Nu kan det faktiskt vara lite möjligt, vilket är trevligt. Men då vågar jag inte och vet plötsligt inte ens om jag vill. Hur ska man då veta vad man vill, och om man vill för att man vill och inte bara för att man inte kan få det? Finns det olika dimensioner av viljor eller vad? Är det inte sjukt isåna fall? Och hur ska man kunna definiera sin riktiga egentliga vilja? Ack ja. Och sätter man detta i sammanhanget messa-män-förtjust så blir det snårigt. Lätt i teorin är det egentligen.

Jag ska gå på loppis nu men jag är långsam. Det känns så långt tills jag kan gå ut igenom dörren. Borsta tänder, klä på mig. Kamma mig. Ta på skor. En i taget. Jag vill åka hem.

kli

Jag skulle springa lite på förmiddagen och kroppen ville inte alls. 10 steg orkade jag sen tog det tvärstopp morr, varför?! På väg till jobbet flög min mobiltelefon ur cykelkorgen och gick itu men överlevde. Sen blev jag nästan påkörd av en bil och när den väl saktade in och såg mig så fortsatte den ändå att köra nästan på mig. Sen var det folkfolk precis överallt ivägen för mig och min cykel. Så kom jag svettig och sur till jobbet och då fick jag på min näst sista dag gå över på ett schema med en massa gamlingar jag aldrig sett förut, och som aldrig sett mig heller, fast en ordinarie ju hade gått på det schemat förut. Well. Jag är flexibel de luxe. Sen skulle de dära ordinariekollegorna vara snälla och förklara för mig vad jag skulle göra hos varje farbror och gumma. Snällt. De pratade samtidigt om mediciner bakom spisen, om dosetter, om stödstrumpor som ska hänga på en pinne bakom duschen, om laxpaté i kylskåp och ett glas vin som står i ett skafferi och innan jag hann säga pip önskade de mig lycka till och gick. Gracias Merci. Näst sista tanten jag gick till bor mitt på stan där den tillfälliga marknaden är, så jag fick trängas med ungar och ungdomar, skränig värdelös musik, marknadsstånd, klubbor och massa lååångsamtstrosande människor. MORR. Jag hatar ungdomar idag. Och jag är svettig och sur. Och jag stör mig på små smååå irriterande små saker.

Kära nån. Låt mig vara ikväll. Glass och film.

Varelser

Människor är fascinerande, jag får aldrig aldrig någe grepp. Ibland är de supertrevliga och jag är supertrevlig, men ändå så klickar det inte utan bara skär sig och allt känns stelt och forscerat och jag blir irriterad och lite obekväm. Fast det verkar bara jag tycka så jag blir hembjuden på fika och kan inte säga nej. Andra gånger är de supertrevliga och jag med, och allt klaffar och klickar och det är mer än trevligt och jag tror det funkar så bra och vill gärna bli hembjuden på fika men då möts jag av dödstystnad. Kära nån. Himla folk.

En helg i Meeaaalmöö

En karusell i trädgården med the Concretes' Warm Night skulle vara fint.

Åh nu igen. En himla fin helg har det varit. Jag åkte till Malmö för första gången i mitt liv, med några av vännerna. Festival var det! Det var massa folk, mat och musik och ramla runt. Äta på trottoarer, ingen tid att passa, glo på folk, dricka vin och tillochmed varmt och soligt var det. Vi gick på lite secondhand, satt på små caféer och festivalade. Jag tycker nog att det är det bästa som finns att komma till nya städer. Att upptäcka, strosa och bara vara. Och jag är så bra på att ignorera allt annat, glömma hela verkligheten och livet. Det är ganska skönt, men det blir alltid lite svårt och tungt när det tar slut och jag ska åka hem. Ack. Jag tycker inte om sånt som tar slut. Somrar, helger, fikor eller studentliv.

När alla andra var på Way Out West

Så var jag inte där. Jag jobbade sjättedagen av ett sjudagarspass. Jag sprang/gick lite, mötte en söt familj med en vacker vit hund och sen gick jag hem och köpte Ben & Jerrys och tittade på Into the Wild. Oh den var fin och storslagen. Lite för mycket kanske, men jag går på sånt och jag gillar natur och jag gillar det dära. Storslagna lite.

Ben & Jerrys var däremot katastrof. Provade ny sort som var gudomlig. Såklart, men hela glassen var isig och frostig och knastrade mellan tänderna. Så jag gick till Hemköp idag och reklamerade, men enligt deras regler måste man ha varan med sig. Käraste nån. Tänk om man tillagat till exempel en lax eller lagt upp glassen på tallrikar och börjat äta och upptäcker katastrofen, ska man skrapa av tallrikarna och ta med sig maten till Hemköp då? Och inte låter jag bli att äta Ben & Jerrys om jag har den framför mig, hur isig den är. Den är ju dyyyr och jag är typ arbetslös. Nu har jag iallefall mailat Ben & Jerrys själva och en check och ny glass ska jag få! Hurra för rättvisan!

För övrigt är det konstigt vad mycket som kan komma samtidigt. Och så tycker jag det är lite obehagligt att Putin och Bush verkar lite sura på varandra. För att inte tala om kriget överhuvudtaget. Som vanligt bara män män män på pansarvagnar och som vanligt kvinnor i sjukhussängar. Suck. Himla värld. Sluta nu.

Kollisionskurs

Springa är så fantastiskt. När man kommer in i andra flåset, musiken bara dunsar på och jag, jag bara springer utan att tänka. Tunnelseende, blicken på en punkt och så bara springer det av sig själv. Åh Sköööööönt!

Idag nästan sprang jag ihop med nåt. Det sprang snabbt snabbt som attan över stigen. Lite som hjulben att det bara blev ett streck. Fast det var inte en snabb orm utan, nu har jag funderat, antingen en råtta, mus eller en snabb padda. Och jag jag försökte lyfta från marken i rädd panik och för att inte mosa djuret. Det gick sådär. Alla överlevde iallefall och jag svor och såg nog rolig ut.

Annars så. Är min tillvaro stängd och igenspikad. Det händer inget och allt står still. Dom har hittat 250 000 apor i Kongo. Vad fantastiskt! Lite roligt, att traska runt i skogen och så plötsligt, vad många apor! 250 000 när man räknar efter. Eller så är det så att Afrika och djunglerna och hela världen, är så gigiantiskt enormt stor att det kan finnas 250 000 apor som man inte vet om där nånstans. Jag vill inte tänka på vad mer för djur det finns som vi inte vet om. oh!

Helg igen. Fast nu är den slut. Igen.

Det var fint. Loppis. Cheescake. Sov. Vin. Dans. Sega söndag med ny vågad utstyrsel efter samråd med vännerna och ganska mycket sånt där göra inget alls. Fast jag borde såklart. En konstig blandning av apati och överenergi. Jag skulle ju diska och laga jeansen och gå en vända, köpa bananer och hinna ha en soffkväll. Istället dricker jag kaffe och äter cheescake till illamående, provar nya skorna i sängen, sover och fotar allt smått och lägger nagellack i en burk. Nu måste jag nog ändå ut och gåspringa lite, jag känner en överhängande risk för överhettning. Oh!

Tröja från Grängesbergs lokmuseum. Gratis för sommarjobbare -01.

Karin

Finaste namnsdagspresenten! Från denna här kloka vännen.

Vem ska äta knyttets skor då?

Jag vet inte.